Barn med autism i förskolan – vilka insatser har effekt?

Intensiva individanpassade träningsprogram i tidig förskoleålder kan enligt forskningen avsevärt hjälpa barn med autism. Förskolan och hemmet måste tillsammans ta ansvar för träningen men utan extra resurser till förskolan kan det vara svårt.

Diagnostiseringen av barn med autism har ökat över tid. 1975 fick 1 av 5000 barn diagnosen autism, 2010 diagnostiserades så mycket som 1 av 68 barn. Siffrorna presenterades av Nils Haglund, legitimerad psykolog och doktor i medicinsk vetenskap, som föreläste på Förskolesummit 2019. En förklaring till den kraftiga ökningen av antalet autismdiagnoser kan enligt Nils Haglund vara att också barn med lindrigare symptom och avvikelser innefattas. Så var det inte tidigare. Detta har i sig lett till en breddad syn på autism. Barn med autism är en betydligt mer heterogen grupp idag jämfört med för 20 år sedan.

Nils betonar att det inte finns något ”bot” för autism, men forskning på området visar att olika åtgärder för små barn har positiv effekt. Mångsidiga intensiva insatser med tidig start är det som ger bäst resultat.

Våra reflektioner

Nils Haglund förmedlade inte några direkta nyheter i sin föreläsning, men han bekräftade att det arbete som vi gör kring våra autistiska barn på förskolorna är rätt. Mångsidiga intensiva insatser med korta träningstillfällen är framgångsrikt. Kanske kan vi trycka ännu mer på hur viktigt det är med en tydlig och genomarbetad struktur?

Precis som Nils säger är det viktigt med en nära föräldrasamverkan och ett bra samarbete med habiliteringen, men att lägga 20-30 timmar i veckan på att träna barnen med autism är en omöjlighet för den enskilda förskolan. Här måste föräldrarna kliva in och ta ett större ansvar. Det finns ju också forskning som visar att det intebehövs så många timmars träning per vecka på förskolan. Korta ”träningspass” på allt mellan 5-20 minuter per dag har visat sig kunna ge fantastiska resultat. En fråga vi ställer oss är om vi behöver vara så precisa när det gäller träningen. Enligt Nils kan resultatet av mångsidiga intensiva program för barn med autism variera kraftigt på grund av att vissa barn helt enkelt utvecklas mer än andra i den typen av program. Initial begåvning har troligtvis också en viss betydelse.

Hur går vi vidare?

Hur går vi nu vidare med arbetet kring våra autistiska barn och kopplar det till förskolans undervisning och kvalitet?  Vi har redan idag ett bra samarbete med vårdnadshavare och habilitering. Detta ska givetvis fortsätta. Förskolan ska kunna erbjuda en tillgänglig och tillåtande miljö för alla barn oavsett funktionsnedsättning. En viktig uppgift för förskolan är att fånga upp de barn som uppvisar tecken på autism för att vi så tidigt som möjligt ska kunna sätta in åtgärder – innan diagnos är fastställd.

Pusselbitar som ligger rätt men ej sitter ihop.

Som rektorer i förskolan har vi ett ansvar att vidareutbilda våra pedagoger så att de får rätt verktyg för att arbeta med de autistiska barnen. Arbetet bör ske strukturerat, både på förskolan och i hemmet. Det är även viktigt att betänka att det är stor skillnad mellan individer och att vi behöver anpassa undervisningen efter den enskilda individen. Vi behöver därför identifiera vilka just detta barns svårigheter är och samtidigt se barnets styrkor för att kunna bygga vidare på dem. Vi behöver också få politiker och beslutsfattare att förstå att barn med autism behöver stöd i form av anpassade och strukturerade inlärningsprogram för att lära sig saker som andra barn lär sig genom naturligt samspel med omgivningen. Det kräver resurser. Vi menar att det behövs en extra resurs vid barnets sida för att detta ska vara genomförbart. Viktig att ha med sig i sammanhanget är att autism är ett svårt funktionshinder som följer en individ genom hela livet.

Anna Florén Didriksson, rektor för förskolorna Primus och Östberget

Katarina Karlsson, rektor för Orrvikens förskola