Att forska om miljöfrågor med förskolebarn

Barn är en tredjedel av världens befolkning men– bortsett från Greta Thunberg – lyser de med sin frånvaro i miljödebatt och forskning kring miljöfrågor. Kulturgeografen Teresa Elkin Postila, som föreläste vid Förskolesummit 2019, är intresserad av barnens roll i miljödebatten. Vad krävs för att de skall bli mer delaktiga? Och vilken kunskap produceras när barn själva fattar beslut om och deltar i forskningen?

Förra sommaren skedde flera olika typer av klimatförändringar som barnen naturligtvis är medvetna om. Rapportering i media var stor. Torkan var svår, främst i södra Sverige. Samtidigt skedde översvämningar på grund av kraftiga regn i norr.

Postila träffade förskolebarn för att ta reda på vad de var intresserade av vad gällde miljöfrågor. De var först inte så väldigt intresserade över huvud taget, men när de började prata om vatten visade det sig att flera av barnen hade relationer till vatten. Dessa såg lite olika ut.  Någon hade upplevt vattenbrist, troligtvis på en turistresa utomlands, och någon visste att man behöver rent vatten för att inte bli sjuk. När samtalet handlade om något de kunde relatera till, blev intresset betydligt större. Barnen började samla material på olika sätt. De hämtade vatten som var smutsigt i olika grader, men även snö- som dock i några fall hann smälta då lunchen kom emellan.

Sitt arbete dokumenterade de på olika sätt, bland annat med film, bilder, anteckningar och teckningar.

Eftersom att rena vatten var en av de saker som intresserade barnen, försökte de konstruera olika sorters vattenreningssaker. Oftast handlade det om att de försökte filtrera vatten. Dock var det svårt att få med alla barnen då de hade väldigt olika intressen. Flera barn valde att inte delta i arbetet för att de hellre ville göra annat.

Reflektioner kring föreläsningen

En slutsats av denna studie verkade vara att det kan vara svårt att få med alla barn i den här typen av projekt, när barnen ska vara delaktiga på riktigt. Samtidigt var det tydligt att när det var något som de kunde relatera till, som de hade erfarenhet av, blev en del väldigt engagerade medan andra som sagt valde att inte delta.

Postilas sammanfattande reflektion uppfattade jag var att man lita på barnen. Om man ger barnen förtroende kan man få dem mycket intresserade. Då kan de uträtta fantastiska saker.

Ett problem i den aktuella studien var att få kontakt med olika instanser som arbetar med vatten. Reningsverk till exempel var svårt att få kontakt med för de visste inte hur de skulle hantera små barn!!! Det verkade vara en viktig erfarenhet att man behöver vara ihärdig och påhittig om man vill ha kontakt med olika instanser, men är man bara det så löser det sig oftast.

Christer Andersson, rektor för Campus, Hjorten och Litsvägens förskolor