Forskning är spännande! 

Eperson med vit rock, glasögon och håret på ända som jobbar i ett laboratorium full av provrör och glasbehållare? Nja. Efter studiebesök på ett forskningscenter måste femteklassarna ompröva sin bild av vad en forskare är. 

ForskarFredag kom till 2006 i syfte att väcka intresse för utbildning och vetenskap hos den breda allmänheten, visa vad forskning kan vara och slå hål på stereotypa föreställningar om forskare. Varje år, sista helgen i september, har aktörer som universitet, science parks och forskningscenter skapat mötesplatser och bjudit in till olika aktiviteter. Den viktigaste målgruppen är barn och unga.  

I år pågick aktiviteter en hel vecka. Mittuniversitetet i Östersund erbjöd klasser i åk 4-6 att besöka Nationellt Vintersportcentrum, Risk and Crisis Research Centre eller Sports Tech Research Centre. Berit Edström och Anna Järvholm var två av de lärare som tog tillfället i akt.  

Nästan som i verkligheten  

Berit Edström och hennes elever besöker Risk and Crisis Research Centre. Kommunikatören Hanna Liljendahl inleder med att förklara begreppen risk och kris. Hon berättar hur forskningen som sker bidrar till att minska risker i samhället.  

Eleverna delas in mindre grupper. Ett gäng, inklusive Pedagog Östersund, startar med ett besök i laboratoriet. Här är det helt tomt. Väggar, golv och tak – det är allt, och det är det som är poängen. Medarbetaren P. A. Esbjörnsson visar hur man med hjälp av bilder på väggarna, ljus och ljud kan förvandla rummet till nästan vilken miljö som helst. En skog. Ett stort hav. När vågorna kommer rullande känns det som om vi sitter i en båt på öppet hav. Det är nästan så att kroppen börjar gunga med i vågrörelserna.  

Slutligen förflyttas vi till terminalen på vår lokala flygplats för att göra en riskbedömning, en test som andra personer utfört före oss. Finns det någonting i denna miljö som skulle kunna utgöra en risk? Kanske den där stegen som skulle kunna falla omkull? Det är inte så enkelt att förutse. 

Från flygplatsen kliver vi rakt in i kontrollrummet där Gustav Grut väntar. Här finns några skrivbordsplatser med datorer.  Eleverna upptäcker det nästan genast: Det är ju klasskompisarna som syns på alla skärmarDet går till och med att höra vad de säger där inne i labbet. 

Två elever sitter framför varsin dator i kontrollrummet. Gustav står bakom dem.Och det är precis så forskarna arbetar. Här studerar de hur olika personer reagerar och beter sig i olika situationer, en kunskap som bidrar till att anpassa samhället så att det fungerar för alla.  Eleverna får med datorernas hjälp att spela in det som syns på skärmarna. Så gör även forskarna för att kunna titta i efterhand. 

–  Om de ser något extra spännande kan de dessutom göra en markering i bilden. Vad skulle en sådan spännande sak kunna vara, tror ni, frågar Gustav. 

– Kanske en väldigt annorlunda reaktion från en person, föreslår en kvicktänkt elev 

Laboratoriet kan också användas för att träna på farliga saker under säkra förhållanden. Det är precis vad klassen ska få göra nu. Efter noggranna instruktioner och försäkringar om att ingenting är farligt eller på riktigt bryter en simulerad brand ut. Eldslågor flammar längs väggarna, golvet vibrerar, det sprakar och dånar. Sakta men säkert fylls lokalen med rök. Eleverna kryper på golvet för att undgå röken och ta sig till nödutgångarna vars gröna skyltar lyser allt svagare. Eftersom röken från rökmaskinen är ofarlig kan eleverna tänja på gränserna och stanna kvar så länge de vill Detta blir utan tvekan dagens häftigaste upplevelse, och kanske också en nyttig erfarenhet. Rödkindade tumlar eleverna ut genom dörrarna 

Barn kryper på golvet i ett rum fullt med rök.

– Först kändes det inte som på riktigt, men sen blev det lite läskigt när det blev så mycket rök att man inte längre kunde se någotsäger en elev.  

Berit tycker att det är guld att få besöka forskningscentret. 

– Vi pratar ju om framtiden, olika yrken och så. Ju mer vi får komma ut från klassrummet och se, desto bättre. Det kommer med största säkerhet att komma frågor om detta senare. Vi kan också koppla det till brandövningen som vi gör på skolan, säger Berit.  

Konkret och begripligt 

Annas Järvholm och hennes femteklassare får möta forskningsingenjören Kajsa Nilsson på Sports Tech Research Center. Här forskar man kring material och produkter. De utför också tester av färdiga produkter på uppdrag av företag. I laboratoriet ska eleverna få vara med och testa egenskaperna hos en skaljacka av känt märke. Men först får de fundera på vad de tror att en sådan jacka behöver tåla. Eleverna har bra koll:

– Vind! Regn! Snö! Den måste vara slitstark! 

Flicka häller vatten i en liten maskin som står på bordet. Kajsa tittar på.Testerna utförs med hjälp av olika maskiner, på en tygbit av samma material som jackan. Det är konkretbegripligt och kul. När Kajsa ber om frivilliga assistenter, vill alla hjälpa till.

Med egna ögon kan eleverna se om tyget suger upp eller slår ifrån sig vatten, hur mycket luft det släpper igenom eller hur länge sandpapperet Nötningsmaskin där tyg spänts över två horisontella hjul som snurrar. Elev övervakar maskinen.och kardborrematerialet kan gnuggas mot tyget innan slitaget börjar synas. Mest spektakulärt är det praktiska testet i vindtunnelnTvå elever får förhandsinstruktioner för att demonstrera för kompisarna hur sådana tester brukar gå till. Clara får i uppgift att sätta på sig jackan och berätta hur mycket det blåser igenom den vid olika vindstyrkor. Leiner för protokoll. Även huvans funktion prövas. Hur lätt eller svårt är det att fälla upp den när det blåser hårt?  

Lyckan är total när hela gruppen får ställa sig i vindtunneln. Fläktarna ryter när vinden ökar till styv kuling. Coolt! Ösregn och dimma kan man också skapa här inne om man vill. Eleverna vill prova allting men tiden räcker inte till. 

Mirann och Valdemar får frågan om de skulle kunna tänka sig att jobba med något liknande och de nickar bifall. 

 -Ja, det verkar spännande! 

Två barn står med ryggarna mot fotografen inne i vindtunneln. Flickan har en stor jacka och pojken har ett protokoll i handen.

Klassläraren Anna tycker också att det är ett inspirerande och nyttigt studiebesök.  

– Jag ser det som en del av teknikundervisningen. Det är ett bra sätt att skapa förståelse hos eleverna kring hur man arbetar i industrin för att utveckla olika produkter och material. Det är även ett bra sätt att vidga sina vyer kring vad man kan arbeta som när man blir stor. Vi kommer att prata om vilken utbildning eleverna tror att man måste ha för att kunna bli forskare, för det vill ju alla bli nu, säger Anna med glimten i ögat. 

Text och foto: Mi Edvinsson