Från kaos till konst

Kan man släppa lös ett gäng tredjeklassare – bara sådär – och tro att de ska åstadkomma abstrakta skulpturer på bara några timmar? Ja, definitivt. Konstnären Marina Jonsson får eleverna att arbeta med stor entusiasm och resultaten är häpnadsväckande.

Hon har varnat för kreativt kaos. Och det är det. På golvet brottas klass 3 B med grov ståltråd som bara genom samarbete och stark vilja låter sig tämjas i öglor och loopar. Barnen jobbar hårt och koncentrerat för att få tråden att bilda en form.

Foto: Mi Edvinsson– Tejpa i alla korsningar så blir det stadigare, instruerar Marina Jonsson.

Klass 3 B på Östbergsskolan är en av många klasser som genom Skapande skola får ägna nästan en hel dag åt kreativt skapande tillsammans med konstnären Marina Jonsson. Uppgiften är att göra abstrakta skulpturer med ett minimum av material.

– Mitt syfte är att barnen ska få jobba helt fritt med utgångspunkt att det inte ska föreställa något särskilt. Det kan vara svårt för barn i den här åldern, men jag vill att de ska komma bort från prestationskraven. Det är också en övning i samarbete, säger Marina.

Kort förberedelse

Under den första morgontimmen med klassen har Marina visat ett bildspel med icke föreställande konst – en introduktion för att visa vad abstrakt konst är och hur man med fantasins hjälp kan tycka att det liknar både det ena och det andra. Foto: Mi EdvinssonDetta har barnen inga problem med. För varje ny bild har förslagen haglat, det ena djärvare än det andra.

Efter den inledande pratstunden har klassrumsmöblerna skjutits undan och barnen delats in i grupper om tre eller fyra. Varje grupp har fått en bit ihoprullad ståltråd och en låda med foliepapper, genomskinlig plastfilm, tejp och sax. Marina demonstrerar hur man tejpar för att få stommen stadig, hur man klär in tråden med folie för att göra den tjockare och hur man handskas med materialet för att få det att sitta fast ordentligt. Sedan är det bara för barnen att kasta sig ut i det okända, och här befinner de sig nu.

Intensivt arbete

Barnen arbetar med liv och lust, de bollar idéer, de ger och tar. Klassläraren Inger Ajax myser där hon går runt bland sina elever, assisterar med tejprullar och uppmuntrar där det behövs.Foto: Mi Edvinsson

– Det är härligt att de får skapa och vara så kreativa! Det händer mycket saker i hjärnan då. Jag tror inte att de har fått göra så mycket skulptur på bildlektionerna, och bild är inte riktigt min grej, så det är jättebra att det kommer någon utifrån. Det är också bra att barnen får se att det finns ”riktiga” konstnärer som jobbar med sånt här, säger Inger.

Trots påminnelse om hur man samarbetar i en grupp är det ett gäng som inledningsvis har svårt att komma överens. Ett av barnen lämnar gruppen i protest, men allt löser sig på ett mycket bra sätt.

– När hon var borta fixade vi andra en form som vi var nöjda med. Sen när hon kom tillbaka tog hon ett av sugrören som vi hade fått och började linda in det i folie. Hon tyckte att vi kunde limma fast det på skulpturen, och det var ju en jättebra idé. Så nu gör vi jättemånga och limmar fast med limpistol, berättar Simon och lyser.

Fantastiska skapelser

Det tar lite tid innan skulpturerna börjar materialisera sig ur ståltrådsskeletten, men efter lunch säger det bara swisch. Foto: Mi Edvinsson

Det är tunt och tjockt om vartannat, det är spröt som spretar, hål som förvandlats till silverväggar eller genomskinliga plastvingar.
Marina går runt och synar skapelserna med sin konstnärsblick. Hon delar ut extra material där hon ser att det fattas något eller säger stopp om barnen vill sätta dit för mycket. Olika former tål olika mycket detaljer. Ibland blir det helt enkelt för mycket för ögat att titta på.

Foto: Mi EdvinssonDet är glada och stolta barn som till slut presenterar sina alster för kompisarna. Det liknar ju en maräng! Ett krokodilgap! En satellit! Någon grupp har haft en plan. Andra har bara ”kört på”. Oavsett vilket, är resultaten fantastiska.

– Att jobba på det här sättet med konst, när det inte finns något rätt eller fel, när alla duger och allt är okej, då kan självkänslan växa. Det är livsviktigt, säger kultursamordnare Anna Åberg med eftertryck.

Så tyckte barnen

En muntlig utvärdering med klassen avslöjar att eleverna tyckte att det var mittemellansvårt att göra skulpturer och att tiden har gått väldigt fort. När Marina frågar barnen vad som varit bra med dagen är det idel positiva svar.

– Allt!

– Att vi fick hitta på helt egen konst.

– Det har varit roligt!

Sista kommentaren ger högsta betyg till Marina Jonsson:

– Kom hit imorgon igen!

Foto: Mi Edvinsson

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.