SVA-lärarna utbildas i genrepedagogik

Genrepedagogik hjälper eleverna att tillägna sig både språk och specifika ämneskunskaper. Alla elever, inte bara nyanlända, gynnas av detta arbetssätt, säger Britt Johansson som nu utbildar Östersunds SVA-lärare.
Språket är vårt viktigaste verktyg för lärande i skolan, inte minst i högre årskurser när eleverna förväntas läsa sig till kunskap. Sjunkande resultat i PISA-undersökningen och fler nyanlända barn i kommunens skolor pekar på att det behövs ett mer språkutvecklande arbetssätt i undervisningen, något som Östersunds kommun också har insett. Tidigare i höst har utbildningsprojekt kring flerspråkighet i förskolan och pilotutbildning i genrepedagogik på Fagervallsskolan kommit igång. Nu har turen kommit till SVA-lärarna som får utbildning i genrepedagogik.
– Det är många fler som skulle vilja ha denna utbildning, och till dem vill jag säga att alla har chansen att delta i Läslyftet som börjar nästa år och som innehåller mycket av denna språkutvecklande pedagogik, säger Birgitta Melin i Utvecklingsgruppen.
Fortbildningen för SVA-lärarna består av litteratur, uppgifter i den egna praktiken och tre utbildningsdagar med Britt Johansson. Britt Johansson är erfaren lärare i svenska som andraspråk och utvecklar nu genrepedagogik på heltid vid Knutbyskolan i Rinkeby.

Varför genrepedagogik?

Faktatexter kan vara svåra att förstå. Att varje skolämne har sina egna fackord och textmanér gör inte saken lättare, och extra svårt är det förstås för elever som inte har svenska som sitt modersmål. I läroplanen ställs numera krav på språkliga färdigheter i alla ämnen. För att eleverna ska uppnå hög måluppfyllelse räcker det därför inte med att ägna sig åt språk och skrivande som en isolerad företeelse på svensktimmarna. Den som bäst är lämpad att förklara ord som ”avmagnetisera” och ”kondens” samt visa hur man bäst s förklarar ett experiment i skrift är förmodligen NO-läraren.
– Genrepedagogik utvecklar språket hos alla elever – högpresterande, ”bokstavsbarn” med koncentrationssvårigheter och svenska barn som inte har skolspråket med sig hemifrån, säger Britt Johansson.

Foto: Mi Edvinsson

Vad är genrepedagogik?

Det traditionella synsättet är att språk är liktydigt med regler för språkriktighet och att elevernas skriftspråk utvecklas av sig själv med tidens gång. Genom ett rikt inflöde, och möjlighet till utflöde, förväntas de automatiskt lära sig hur man formulerar texter av olika slag. Utgångspunkten för genrepedagogik är istället att språket är till för att uttrycka betydelse, att text är genrer och att lärandet sker i interaktion med andra.
Det som definierar en genre (enligt Sydneymodellen som Britt Johansson förespråkar) är
– syftet med texten
– hur texten organiseras för att uppnå syftet
– vilka ord och vilken grammatik som bäst gynnar syftet
Ett exempel: Om syftet är att instruera någon hur man lagar en god gryta, organiseras texten lämpligast med uppmaningar i rätt kronologisk ordning. Verben står med fördel i imperativ och först i satsen (skala, hacka, fräs, etc.).
Genrerna man brukar tala om inom genrepedagogik är personligt återgivande, narrativ, instruktion samt beskrivande, argumenterande och förklarande texter.
– För att lyckas i skolan behöver eleverna lära sig att känna igen språkliga mönster för olika genrer när de läser och välja passande språkliga mönster när de skriver. De ska dessutom kunna samtala om språkliga mönster, säger Britt Johansson.

Enligt den genrepedagogiska språk-och kunskapssynen är språket en förutsättning för att bära fram kursinnehållet. Utan språk kan man inte klä sin kunskap i ord. Man kan se det som att kursinnehållet bidrar till att utveckla elevernas språk på samma gång som språket bidrar till att utveckla kunskaperna.

Genrepedagogikens arbetssätt

Att undervisa explicit är något av det mest centrala i genrepedagogiken Läraren måste helt enkelt visa och exempel som eleverna kan härma.
– Alla elever ser inte vad vi vill att de ska se. Vi kan säga ”Läs en gång till” hur många gånger som helst, men för vissa elever hjälper det inte. Vi måste visa hur vi gör och tänker när vi skriver, säger Britt Johansson.
Detta gynnar självklart nyanlända elever som inte kan ”känna” vad som passar på ett främmande språk.
För att kunna skriva behöver barnen först skaffa sig ett ordförråd för det område/fält som de ska skriva om. Orden måste vara synliga för alla, helst uppsatta på väggen i klassrummet.
För att tillsammans kunna tala om hur man konstruerar satser och olika sorters texter, delar Britt in orden i deltagare (bland annat substantiv), process (verb) och omständighet (var, när, hur, varför). Varje kategori får en färg, och det dröjer inte länge förrän eleverna kan använda de adekvata termerna. Redan i förskoleklass talar de om röda, gröna och blå ord. De får ett metaspråk.
Att använda samma ordförråd många gånger, men i olika typer av genrer, är en annan av genrepedagogikens grundpelare. För varje genre är arbetsgången är den samma:
Hela gruppen studerar tillsammans en modelltext i den aktuella genren. Steg för steg lär sig barnen att se hur texten är konstruerad. Med hjälp av de nya orden på väggen, och med lärarens modelltext framför ögonen, skriver gruppen gemensamt en ny text. Poängen är att de ser hur det ska gå till. Gruppens text får sedan utgöra modell när eleverna till sist skriver en text på egen hand.
Instruktion är en genre som är lätt att börja med. Den kan med fördel följas av återberättande av vad man gjorde. Samma ord, samma arbetsgång, men ny genre.
– Det viktiga är texten, strukturen och att komma igång. Lägg inte fokus på språkriktighet, det får komma så småningom. Ha höga krav, ge massor av stöttning och visa, visa, visa, avslutar Britt Johansson.

Text och foto: Mi Edvinsson

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.