Digital föräldrarådskväll på Arnljotskolan

Talsyntes, animerad film, robotar, projektorer och appar med konstiga namn. Det är mycket som skolbarnen pratar om där hemma. Att det är roligt framgår tydligt, men vad gör de egentligen med allt detta på lektionerna? Och varför?

Arnljotskolans föräldraråd hade tidigare beslutat att skolan ska bjuda in till en träff för att ge svar på detta, och nu var det dags. Skolans IT-grupp inleder med teoretisk orientering med blick mot framtiden. I takt med teknikens snabba utveckling ser vi redan traditionella jobb försvinna och nya komma till. 2060 har dagens skolbarn hunnit halvvägs i sitt yrkesliv. Vad behöver de kunna då? Dagens skola behöver rusta barn för annat än ett industrisamhälle, vilket tydligt framgår av rykande färska förtydliganden i läroplan och kursplaner.

Animering

Såhär gör man animerad film!

Några exempel på starkare skrivningar är att elevernas källkritiska förmåga ska stärkas och att de ska kunna omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt vid användande av digital teknik. Eleverna ska lära sig att använda och förstå digitala system och tjänster samt utveckla förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle. Dessutom ska programmering införas redan från första klass.

– Det ligger nära till hands att föreställa sig att barnens framtida liv kommer att se ungefär likadant ut som ens eget, men så är det ju förstås inte. Och då måste de ju kunna allt detta. Det är bra att få komma hit och se hur de kan använda appar och plattor till inlärning. Hemma är det ju bara spel, säger föräldern Sara Sjölander.

Efter den korta introduktionen är det ”hands on”. Tvärsäkra andraklassare instruerar de vuxna i användandet av en mängd olika digitala verktyg som alla är en naturlig del av deras vardag i skolan.

Föräldrarna praktiserar och reflekterar

Miran visar sina föräldrar hur han och klasskamraterna använder datorn när de lär sig läsa och skriva. Arnljotskolan använder metoden ASL (Att skriva sig till läsning) där talsyntes och datorskrivande är ovärderliga hjälpmedel och där eleverna skriver i par.

Miran

Här skickar vi dokument!

– Här skriver vi berättelser och skickar dokument till varandra, säger Miran.

– Det är praktiskt att kunna skriva i samma dokument, förtydligar Elin.

Fanny lär sin mamma Charlotte Funseth hur man gör animerad film med ett särskilt program i lärplattan. Detta har barnen bland annat använt sig av för att skapa berättelser. Charlotte tycker att det är positivt att barnen tidigt får träda in i den digitala världen på ett medvetet sätt.

– Det är bra att barnen får lära sig sådant som källkritik redan från början. Jag har en tonåring där hemma som inte fick lära sig dessa saker i skolan, och jag ser stor skillnad. Fanny är klokare både vad gäller att använda internet och vad hon lägger tid på, säger Charlotte.

På ett bord rullar lysande små robotar, så kallade Blue-Bots, omkring. Men inte hur som helst. Det gäller att programmera roboten så att den navigerar precis dit man vill. Ylva Karlsson knappar in den tänkta rutten. Framåt, sväng vänster… Och kanske måste roboten stanna till innan den kan svänga?

– Det här är strategiskt tänkande! Här måste man verkligen tänka i flera steg framåt, säger Ylva.

Ordet ”programmering” har tidigare fått Ylva att associera till krångliga siffer- och bokstavskombinationer på en svart skärm, ungefär som i gamla MS Dos på tiden det begav sig. Men nu får hon tänka om. Såhär enkelt kan det alltså vara!

– Jag ser det som en självklarhet att barn ska kunna handskas med det digitala. Det nya om programmering kände jag inte till, men att lära sig om programmering är kanske lika självklart idag som att lära sig engelska eller ett annat språk, funderar Ola Lekselius.

Blue-Bot

Programmering kan vara enkelt!

 

 

 

 

 

 

 

Text och foto: Mi Edvinsson

2 kommentater

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »