Fjällängsskolans första professionsseminarium

Fjällängsskolan är den andra skolan i Östersunds kommun som blivit övningsskola. Nu har de hållit sitt första professionsseminarium där diskussionerna kretsade kring förhållningssätt till lärande.

Inför Fjällängsskolans allra första professionsseminarium bjuds det på extra gott fika i personalrummet. Stämningen är nästan lite högtidlig.

– Vi är stolta över att vara övningsskola och vi är stolta över ”våra” studenter som vi allesammans är involverade i. Alla som jobbar här, inte bara huvudhandledarna, får spännande frågor och feedback från studenterna. Vi pratar undervisning som aldrig förr, säger rektor Mona Danielsson Libeck.

Foto: Mi Edvinsson

De lärar- och fritidspedagogstudenter som är knutna till Fjällängsskolan tar tillsammans med skolans handledare plats i Carina Moverares klassrum. Carina, som just nu genomgår sin handledarutbildning, håller i premiärseminariet som ska lyfta frågan om förhållningssätt och syn på lärande har någon betydelse för hur barn lär. Syftet med professionsseminarier är diskutera viktiga områden och så kallad ”tyst kunskap” som inte är så lätta att greppa, något som är utvecklande för både studenter och erfarna pedagoger. Genom att skola, förskoleklass och fritidshem alla är representerade. sker även utbyte över verksamhetsgränserna.

– Det känns lite nervöst, men någon ska ju vara först, säger Carina.

Givande diskussioner

Dagens diskussion tar avstamp i forskningen och Caroline Dwecks studier om kraften i ”not yet” – inte än. Dweck svarar tveklöst ja på frågan om förhållningssättet har betydelse för barns lärande. Det spelar stor roll om man ser på intelligens som något medfött och statiskt eller som något utvecklingsbart. Enligt Dweck finns det en stor kraft i tron att man kan lära. Att man snart kan, om man anstränger sig, men inte riktigt än. Hon har sett att elever med ”statiskt mindset” backar inför stora utmaningar eftersom att ett misslyckande för dem är liktydigt med att vara dum. De är inte uthålliga och tvivlar lätt på sin förmåga. De som har ett dynamiskt tankesätt välkomnar istället utmaningar, ser ansträngning som en väg till kunskap och når ofta högre. Vad tänker seminariedeltagarna om detta? Och hur kan man omsätta det dynamiska sättet att tänka till klassrumspraktik?

Foto: Mi Edvinsson

Lars Olovsson, student

– Jag har sett det i Anna-Karins klassrum. Eleverna arbetar med olika uppgifter och böcker beroende på var de kunskapsmässigt är någonstans. De jämför sig inte med varandra – det är ganska unikt – och de upplever inte känslan av att ligga efter. De känner att de snart kan och att det är okej att inte ha lika svåra uppgifter som kompisen. Om jag själv fått höra ”not yet” istället för att bara få underkänt hade jag kanske lagt mer fokus på att lära, säger studenten Lars Olovsson som läser till F-3-lärare.

-Att vi kan olika saker, att vi har olika mål är jag noga med att trycka på i klassen och det finns en öppenhet kring att vi behöver öva på olika saker och att vi kan lära av varandra. Alla kan lyckas, men har olika lätt för olika saker, säger Anna-Karin Lingblom som är lärare i årskurs 3.

Både handledare och studenter tycker att det är värdefullt med seminarier som detta. De erfarna pedagogerna tvingas reflektera över hur de själva arbetar, och studenternas tankar får näring av att prata med dem som möter verkligheten i klassrummet varje dag.

– Det är roligare att diskutera med lärare som är verksamma just nu än de på utbildningen som var lärare för 10-15 år sedan, säger Lars Olovsson.

– Den största poängen med seminariet är att få utbyta tankar och höra hur andra tänker, både erfarna lärare och andra studenter. Det händer mycket med mina egna tankar då, säger Annika Fridolfsson som läser till lärare åk 4-6.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »