En hyllning till fantasin

”Eli och Rio” med Teater Tre är en lustfylld föreställning där allt är möjligt. Lena Yxner uppmanar förskolepedagogerna att efterarbeta konstupplevelser med barnen i samma anda. Med fantasi, enkelhet och ett bejakande förhållningssätt kommer man långt.

Samtliga 4-åringar i Östersunds kommuns förskolor erbjöds gratis scenkonstupplevelse när Teater Tre gästade Storsjöteatern med sin ”Eli och Rio”, en föreställning där allt är möjligt. Handlingen är förlagd till ett hus med miljöer som är välbekanta för den unga publiken. En kamera och en tv-skärm förstärker illusionen av att befinna sig i hemmets olika rum.

Skådespelaren Maria Selander – som spelar Rio, eller om det är Eli? – gör entré i shorts och medspelaren Per Dahlström i kjol. Det är helt i sin ordning och vem som är vem är oväsentligt. I tvättstugan byter rollfigurerna ut sina smutsiga skjortor mot rena kläder. Pers rollkaraktär provar ett glitterlinne. Den utspända magen blir en discokula som skapar häftiga ljusfenomen på väggarna.

Foto: Mi Edvinsson

Eli och Rio leker tvättmaskin med en lampskärm, bjuder på snubbelhumor och provar nyfiket kläder i olika kombinationer. Klänning och manshatt. Shorts och damhatt. En blus blir ett par byxor. Strumpbyxor blir till långt hår, som sedan viras ihop till en strikt turban. En leopardklänning blir ett farligt djur och själva förvandlas Eli och Rio för ett kort ögonblick till hundar i sitt eget kök. Fantasin har inga gränser. Allt är okej –  inklusive kombinationen tjejstrumpbyxor, mustasch och napp. Inte ett ord hörs från 4-åringarna om att någonting skulle vara konstigt. Det är befriande.

Budskapet: Allt är okej

Föreställningen ”Eli och Rio” har kommit till efter ett initiativ av skådespelarna själva, detta efter en speciell händelse i en annan produktion av Teater Tre. Per Dahlström bar ceriserosa kläder på scenen, något som väckte stark reaktion hos en ung åskådare.

– Pojken, som inte var inte mer än 2-3 år gammal, hade mycket svårt att acceptera att jag som man bar rosa kläder. Med pedagogens hjälp kunde han till slut komma fram till att det var okej. Den händelsen blev embryot till den här föreställningen som vi gjort i samarbete med regissören Ossi Niskala, berättar Per.

Till en början kretsade Pers och Marias manusidéer kring färgen rosa, men sedan tänkte de om. Genom att framföra budskapet att rosa är okej för killar, berättar man ju indirekt att det finns en motsatt åsikt. Maria fick sig en ordentlig tankeställare när hon läste en bok för sin lilla dotter om en pojke som älskade en rosa väska.

– Själv tyckte jag att innehållet var jättebra, men min dotter förstod inte problemet som boken tog upp. Det slog mig då att det är dumt att peka ut ett problem som barnen inte ens hunnit bli medvetna om, säger Maria.

Budskapet i föreställningen om Eli och Rio är istället att allt är okej. Fantasin har inga gränser och vi ska fortsätta att leka av hjärtans lust.

 Lekfullt efterarbete

Med sig hem får pedagogerna ett kompendium med övningar som kan hjälpa dem att efterarbeta föreställningen tillsammans med barnen. Lena Yxner, dramapedagog och verksamhetsledare på Teater Tre, leder även workshops för förskolepedagogerna för att ge dem enkla verktyg och inspiration till hur man generellt kan jobba i barngruppen för att ta hand om olika sorters konstupplevelser. Att tillsammans komma ihåg, samtala och leka kring det upplevda, är viktigt för att ge barnen möjlighet att gå från en kollektiv till en individuell upplevelse.

I Lenas workshop är det fullt ös med praktiska dramaövningar från första stund. Efter några enkla grundövningar, där de bland annat får uppleva kraften i att säga JA till något, får pedagogerna göra övningar som tränar fantasin. Som att ge låtsaspresenter eller gissa vad kompisen har i fickan. Är det en stege, kaffe eller kanske ett skratt? Det kan vara vad som helst, allt är möjligt, och snabbt ska det gå.

Foto: Mi Edvinsson- Glöm prestige och originalitet, ta det enkla, tänk inte, bara hitta på, uppmanar Lena och tillägger att denna kreativa förmåga faktiskt går att träna upp.

Pedagogerna får prova en hel repertoar av enkla dramaövningar och lekar som de kan göra tillsammans med barnen för att återknyta till gemensamma upplevelser. I mellanrummet mellan leken och det styrda dramat kan berättelser så småningom uppstå. Viktigt är att få alla barn i gruppen med på fantasitåget och våga låta det bli lite kaos ibland. Städa kan man göra efteråt, tillsammans.

– Det är bra att vi får idéer och uppslag att ta med oss hem. Barnen har många olika erfarenheter med sig från föreställningen som kan komma till uttryck i till exempel förvandlingslekar. Man kan plocka upp karaktärer som fanns med i föreställningen, eller känslor som barnen upplevt, och fantisera kring. Det finns mycket man kan göra, säger förskolläraren Linda Moberg.

Lena sammanfattar

Vad Lena Yxner förespråkar är ett kreativt förhållningssätt där acceptans, bejakande och enkelhet är nyckeln. Som hon påpekar: ”Ja” är ett bra verktyg för lek och samarbete. Några sammanfattande råd till pedagogerna:

  • Lek och ha roligt med barnen, ställ dig inte utanför.
  • Krångla inte till det! Det är de enkla övningarna som får kreativiteten att flöda.
  • Lita på att det du gör är tillräckligt, att själva aktiviteten i sig är viktig.
  • Värdera inte. Inget är rätt eller fel.
  • Hitta på, lek, ha kul!
  • Kom ihåg: Fantasin är oändlig!

Foto: Mi Edvinsson

 

– Jag tror att det öppna, positiva, fantasifulla och ”alltärmöjligt-förhållningssättet” skapar kreativa människor. Jag tror att teater och annan konst öppnar för värden och världar där alla är okej. Att min fantasi, mina tankar och förslag, är en del i något större som vi skapar tillsammans, säger Lena Yxner.

 

 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »