Lär eleverna att lära varandra!

I pilotprojektets sista workshop börjar lärarna få kläm på vad programmering är, men att införa det i klassrummet är lite som bungyjump. Man måste våga språnget och lita på att det går bra. I varje klassrum finns elever som kommer att förstå mer än läraren. När lärare och elever jobbar tillsammans kommer kunskaperna att växa.

Instruktioner skrivna för människor bygger på någon form av förkunskap och gemensamma referensramar. Att koda en dator är som att skriva instruktioner till någon med en totalt blank hjärna – det är svårt och ingenting som lärare är vana vid. IT-konsulten Jocke Ek vet detta. Han vet också vad som kommer att hända nu när lärarna ska börja jobba med kod på riktigt i datorerna.

Programmering i skolan. Foto: Mi Edvinsson– Ni kommer att köra fast men om man sammanfattar alla tips från folk som jobbar med sånt här, finns det bara en sak att göra: Kämpa på! Det instruktiva tänkandet kommer efter hand, säger Jocke.

Under de två föregående sammankomsterna har lärarna fått grundläggande kunskaper i vad kod och programmering är, hur man bygger upp kod och bryter ner problem. Det är ungefär samma introduktion som eleverna i pilotprojektets testklass har fått, fast med betydligt med omfattande förklaringar.

– Jag får jobba mycket mer med de vuxna. Vuxna vill förstå innan de gör. Barn bara gör och förstår på vägen, säger Jocke.

Klurigt men inte svårt

Tillsammans med cirka 30 lärare läser Jocke kod i ett program som sorterar tio slumpvis utvalda tal i storleksordning. Hur ser instruktionerna till datorn ut för att detta ska fungera? Genom att bara titta och försöka förstå kan man lära sig mycket. Nästa steg är att ändra i koden för att lägga till en ny funktion. Med huvudena tätt ihop vid skärmarna tar lärarna itu med uppgiften. Jocke går runt och stöttar där det behövs. Det gäller att bryta ner problemet i små delar och att försöka att tänka i andra banor – till exempel tvärt om.

Programmering i skolan. Foto: Mi Edvinsson

Sofia Norberg

Sofia Norberg, lärare i åk 3 på Häggenås skola, tycker att programmering är kul och spännande och vill gärna testa något med sina elever snart.

– Det är klurigt och man måste vara noggrann, men det är inte svårt. Jag tänker på en NTA-låda jag använt som heter ”Mönster och algebra”. Det var mycket där som liknade programmering, det var samma sätt att tänka. Det handlar i grunden om att skapa mönster och det kan man göra på olika sätt och nivåer, säger Sofia.

 

Nytt och nyttigt

Jörgen Leek från Kastalskolan är en av de få högstadielärarna som deltar i workshopen. Han undervisar bland annat i teknik och känner igen sättet att lösa problem från de ”ingenjörsuppdrag” eleverna brukar jobba med i ämnet. Programmering är däremot ganska nytt för honom, men nödvändigt att lära när det nu införs i läroplanen, menar han.

– De grunder vi har gått igenom här, har vi nytta av. Så måste vi nog jobba med eleverna också. Från hösten ska vi försöka få in detta i skolan, säger Jörgen.

Programmering i skolan. Foto: Mi Edvinsson

Jörgen Leek får tips av Jocke Ek.

Oavsett vilket framtida yrke eleverna kommer att välja tror han att programmering i skolan hjälper elever att förstå mer om hur appar och spel som de använder fungerar. På köpet tränar de problemlösning och samarbete.

Målet med dagens övning är att lärarna ska lära sig lära hur de kan hitta på egna programmeringsövningar med sin klass, men Jörgen tycker att det känns som om han ännu kan för lite för att sätta igång med eleverna. Men skulle han inte kunna göra det ändå? Eleverna kanske förstår snabbare och bättre och kan lära både varandra och läraren?

– Kanske. Fast det gäller att våga, säger Jörgen och slår huvudet på spiken.

– Lärarna måste släppa kontrollen och låta barnen göra, annars kan det blir svårt att komma framåt. Lärarna måste lära barnen att lära varandra, det är enda chansen. Själva kommer de inte att kunna lära elever att programmera, säger Jocke Ek.

Vad händer sedan?

Pilotprojektet om programmering går mot sitt slut. Vad som händer därefter är enligt projektledaren Mikael Åsberg det allra viktigaste. Är en utbildning som dessa workshops tillräcklig för att lärare ska känna sig trygga nog att jobba med programmering i klassrummet? Vad behöver de mer för att förstå hur de kan göra programmering till en del av sin vanliga undervisning? Eftermiddagens avslutande samtal gav en liten indikation.

– En resursbank med övningar och tips, men också fysiska träffar där man delger varandra hur man jobbar eller ber kollegor om hjälp är sådant som har nämnts. Jag hoppas att utvärderingarna kommer att bidra med fler svar, säger Mikael.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »