Ett brokigt ”vi” på väggen

Skapande verksamhet på slöjden hjälper eleverna att få syn på sig själva. När delarna sätts samman till en helhet blir det också tydligt att individerna tillhör en grupp.

”Vem är jag?” är en viktig fråga som de flesta människor har anledning att ställa sig, inte minst under tonårstiden, men svaret kan vara svårt att finna. Att de drygt 20 eleverna i grundsärskolans årskurs 6-9 lyckades fånga en liten pusselbit av sin identitet syns på väggen i Lugnviksskolans korridor där ett brokigt konstverk nu hänger.

Lugnviksskolan. Foto: Mi EdvinssonInitiativet till arbetet tog Josefin Dovner när hon började undervisa i textilslöjd på grundsärskolan och bestämde sig för att jobba utifrån ett tema. Det blev projekt ”Jag” som även innefattade ämnet svenska.

– Det är ett roligt tema att jobba med. Det hjälper eleverna att öppna upp och få syn på sig själva och på varandra, säger Josefin.

För grundsärskolans elever kan det vara extra svårt att fånga det abstrakta. Josefin började med en kroppsspegel. och sig själv som modell. Vad såg hon i spegeln? En kvinna med ögon, näsa och mun – javisst – men också en mamma och slöjdlärare med många olika intressen och tankar på insidan. Eleverna fick prova att göra samma sak. Med stöd av lite frågor från Josefin kunde var och en hitta något som var typiskt för det egna jaget. Eleverna fick därefter fundera på vad som konkret skulle kunna symbolisera detta och skapa detta i färg, form, tyg och garn.

Stolta elever

För Sebastian var valet enkelt.

– Jag tycker om att fiska med moffa, så jag gjorde en fisk, en gädda. Jag ritade den, klippte ut den i tyg och sen har jag sytt för hand. Det är bomull inuti. Lugnviksskolan. Foto: Mi EdvinssonJag valde blått tyg att sätta den på, för det ser ut som vatten. Det blev fint när vi satte ihop alla tillsammans, säger Sebastian.

De färdigsydda symbolerna – Sebastians gädda, en dator, en budo kai-kille, en kopia av Mr Bean, biblioteksbyggnaden i Stockholm, hästar, en flicka med garnflätor som åker madrass och mycket mer – har fästs på lika stora tygrutor i valfritt mönster och färg. Josefin och eleverna har hjälps åt att sy ihop rutorna till ett konstverk, ett gemensamt ”vi”. På svenskan har eleverna skrivit om sig själva och använt foton av sina slöjdalster som illustration.

– Eleverna är stolta över konstverket. På raster har de tittat tillsammans och pratat om det. De vet precis vilken figur som symboliserar vem och de känner att det blev något helt annat när vi satte ihop alla bitarna. En elev påpekade att lärarna också borde varit med i denna gemensamma bild. Det får vi kanske tänka på nästa gång vi gör något liknande, säger Josefin Dovner.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »