Hemliga läxan – mitt bästa knep

Egentligen började allt det här med att jag hade en klass som var, ska vi kalla dem, utmanande. En spretig grupp med många individer som inte förstod vad de gjorde i skolan. Genom målmedvetet och idogt arbete lyckades jag tillslut få gruppen att arbeta mot ett ökat lärande och se värdet av sin egen insats.

En sak jag införde var ansvarsläxa. Ansvarsläxan kunde vara lite vad som helst, men någonting som de skulle fixa helt själva, utan att deras föräldrar visste om det. Ta med en svart strumpa, ta reda på hur en talgoxe låter, klä sig efter vädret när vi hade utflykt. Det meddelades hem att det var ansvarsläxa, men inte vad läxan innebar, det var elevernas ansvar att hålla reda på det. Steg två i ansvarsläxan var att reflektera kring hur det gått, vad de själva hade kunnat göra annorlunda för att lyckas bättre eller vad de gjort som gjorde att de lyckats bra. Detta gjorde vi tillsammans i skolan. Ibland muntligt i helklass och ibland genom att skriva enskilt.

Jag har fortfarande kvar en del av deras skriftliga reflektioner som en påminnelse om hur långt elever kan komma bara man är ihärdig och tror på dem.

När jag började blogga fortsatte jag med ansvarsläxa fast nu i ny form. Jag döpte den till Hemliga läxan. Genom att variera uppgifterna mellan mängdträning, läsning och faktainhämtning och kombinera med olika typer av reflektion- och analysuppgifter försöker jag göra läxan både tilltalande, lärande och rolig. De flesta av mina elever har uppskattat Hemliga läxan och tycker att de lärt sig mycket av den. De är alla överens om att den hjälpt dem att ta ett större ansvar för sitt lärande.

“Dels all kunskap/fakta jag lärt mig, men även att jag har blivit mycket bättre på att analysera och reflektera, att göra kopplingar osv.”

 

“Det beror på hur man menar, om själva läxan så är det olika men om det är vad jag har lärt mig av att ha en hemlig läxa så är det att man måste vara ganska aktiv på bloggen annars kanske man missar något, ta ansvar över mitt lärande men också att läxor kan vara intressant och inte bara tråkigt.”

 

Internet är fullt av spel, fakta, små filmer och skojiga bilder. Genom att be eleverna spela ett spel, läsa en text eller reflektera kring en bild och sedan lämna en kommentar på bloggen blir öppenheten både mot varandra och mot föräldrarna stor. Fördelen med att låta eleverna läsa varandras kommentarer och även kommentera varandras texter är att de fungerar som modell för varandra.

Det här kräver att man arbetar mycket medvetet med hur man behandlar andra människor både i verkliga livet och på internet. Vad man får säga och skriva och vad som kan anses vara mindre okej. Jag har lagt mycket tid på att träna mina elever på att använda “jag-budskap”, att ta hänsyn till mottagaren när de kommunicerar. Vi har aktivt arbetat med konstruktiv kritik, både att ge och ta emot på ett sådant sätt att alla kan känna sig trygga.

Bloggen som ett verktyg för att nå målen

Att blogga tillsammans med mina elever har gett mig möjlighet att på ett enkelt, roligt och effektivt sätt arbeta med elevernas syn på sitt eget lärande, vem som har ansvar för att de lär sig, hur de lär på bästa sätt och hur de kan hjälpa varandra att lära. Vi har haft många roliga och givande diskussioner kring lärande med utgångspunkt i deras kommentarer på bloggen; när de lär sig, hur de lär sig och när de kan något.

Att arbeta med internet och digital teknik som en naturlig del av vardagen har gjort mina elever trygga och orädda, de är duktiga på att använda sig av ny teknik och precis som årets rapport från iiS om svenskarnas internetvanor visar så är de källkritiska och reflekterar kring olika källor.

Bloggen är för mig ett verktyg för att öka måluppfyllelsen och göra lärandet roligare, men framförallt ett sätt att lyfta ansvaret för lärandet från mig till mina elever.

Anna Järvholm, Östbergsskolan

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »