Så kan vi stötta flerspråkiga barn på fritids

För att utveckla ett språk måste man använda det flitigt. Hur mycket språkträning får barnen på fritidshemmet? Caroline Bötrius berättar om hur du som fritidspedagog kan stötta de flerspråkiga eleverna på bästa sätt.

Ett bemötande som rymmer nyfikenhet och intresse är en bra grund för relationsskapande och språkutveckling, men om vi vill stimulera elever till samtal gäller det att inte överdriva på den fronten. Det säger Caroline Bötrius och läser som ett exempel upp ett stycke ur en av Hassan Khemiris böcker. Texten handlar om en invandrarkille som inte vill säga sitt rätta namn eftersom det leder till en uppsjö av privata frågor om härkomst och annat.

– Är detta verkligen viktigt för mig att veta? Det är en fråga som pedagogen bör ställa sig. Ingen vill berätta allt om sig själv, säger Caroline.

Caroline Bötrius är förskollärare, lärare i svenska och SVA, kursutbildare vid Nationellt Språkcentrum och har bland annat arbetat med skolutveckling i Norrköpings kommun. Vid Östersunds fritidshemsmässa var hon en av gästföreläsarna och vände sig då direkt till fritidspedagoger som yrkeskategori. Att jobba språkutvecklande är lika viktigt på fritidshemmet som i skolan. Och precis som i skolan är det viktigt att ta vara på elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter.

– Den kartläggning som skolan gör måste även fritidspedagogerna få ta del av. Ofta glöms det bort, säger Caroline.

Vad betyder ”att kunna ett språk”?

Vad kan man när man kan ett språk? Massor av ord, förstås, som i den kluriga svenskan kan betyda en mängd olika saker beroende på sammanhang. Ta till exempel ordet ”slog”. Hur många olika betydelser kan du komma på?

Att kunna ett språk innebär även att man kan använda det funktionell efter syfte, och på rätt sätt i olika sociala situationer. Det i sin tur förutsätter kunskaper av den tysta sorten, oskrivna regler, sådana som svenskfödda barn automatiskt tillägnar sig både hemma och i förskolan. Lekar och spel, som är vanliga aktiviteter i fritidshemmets verksamhet, inkluderar massor av tyst kunskap som en nyanländ omöjligen kan känna till sedan tidigare. Fia med knuff? Är det helt plötsligt okej att knuffas? Det krävs en hel del av fritidspedagogerna för att ge eleverna den stöttning de behöver.

Pedagog Östersund. Foto: Mi Edvinssons– Det är lätt att det blir språkförbistring och konflikter. Det gäller att man går igenom regler mycket grundligt. Instruktioner är svårt, säger Caroline.

Som svensk pedagog är det lätt att ta för givet att ett barn som talar ganska hygglig svenska förstår allt man säger, men så är inte alltid fallet. Caroline menar att elever ofta fastnar på småord – ”därför att” och liknande – eftersom ingen någonsin har förklarat dem. Medan eleven funderar på vad de små orden betyder, går resten av budskapet förlorat. Att lära sig ett nytt vardagsspråk tar enligt forskningen 1-2 år. Att lära ett kunskapsrelaterat språk tar 5-7 år. Under tiden behöver eleven stöttning.

– Ibland kan samma ord kan betyda olika saker beroende på om man pratar skolspråk eller inte. Om axel är en kroppsdel – varför pratar vi då om axlar på matematiklektionen? Detta är svårt för flerspråkiga elever! Det är viktigt att du som pedagog försöker pendla mellan vardagsspråk och skolspråk, säger Caroline.

Aktivera språket!

För att lära sig ett språk ordentligt måste man ständigt öva sig i att använda det. De flerspråkiga eleverna måste få träna på att uttrycka sig på svenska, men en ganska stor del av kommunikationen mellan fritidspersonal och elever består av instruktioner. Hur brukar du göra när du startar en samling eller lek? Kräver du tystnad av gruppen och pratar därefter länge och ihållande?

– Som pedagoger måste vi fundera på hur vi gör när vi pratar med barnen. Är det mest i form av envägskommunikation? Eller försöker jag ha en dialog med var och en? För jag en dialog med varje barn och ser till att barnen dessutom måste prata med varandra? När och hur mycket får barnen använda språket? Att ge dem talutrymme är jätteviktigt, säger Caroline.

I vilket skede man ger eleverna talutrymme spelar stor roll för hur aktiva de sedan blir i samtalet. Forskning visar att människor generellt pratar mycket mer om de involveras snabbt. Det gäller även dem som annars är ganska tysta. Att hålla en monolog på 20 minuter och först därefter bjuda in eleverna ger alltså inte särskilt mycket språkande.

Lika viktigt att tänka på är att ge eleverna betänketid för att kunna svara på en fråga.

– I snitt väntar en pedagog som ställt en fråga 1 sekund på svar, men flerspråkiga barn behöver längre tid, kanske tre sekunder, för att hitta orden. Pedagoger är oftast inte medvetna om hur kort betänketid de ger barnen. I en stressig tillvaro kan det vara svårt, men prova att ge dem en extra sekund för att de ska kunna svara, uppmanar Caroline.

Det är också viktigt att hitta balans mellan enkla kontrollfrågor (Hur var det på rasten?) och öppna frågor som kräver mer tankar och längre svar. Som pedagog behöver du också föregå med gott exempel för att eleverna ska kunna utveckla ”ett rikt och nyanserat språk”, som det står i läroplanen. Det gäller med andra ord att inte vara rädd för att använda synonymer. Regn är inte bara regn. Det skiftar mellan duggregn och skyfall.

 Caroline presenterar en typ av språkövning som hon kallar ”informationsklyfta”.

 

Elev 1 tittar på bilden och beskriver hur den ser ur.

Elev 2, som inte får se bilden, ritar enligt beskrivningen.

 

I en sådan övning måste man använda språk, kommunicera, fråga och förklara. Finns det andra sätt att göra samma typ av övning?

Peppa barnet att våga!

Alla småbarn som lär sig prata går igenom ungefär samma faser i sin språkutveckling. På väg mot ett färdigt och språk använder de sig av olika strategier, fullt logiska men inte korrekta. Vanligt förekommande böjningsmönster leder till generaliseringar och konstruktioner som ”gådde” och ”springde”. Om inte barnet vet att det heter ”raggsocka” kan kreativa lösningar som ”fotvante” eller omskrivningar (en sån där tjock man har på foten när det är kallt) fungera som ersättning. Att samma strategier används när man lär sig ett främmande språk är viktig för pedagoger att känna till. Det är i sin ordning, det är tillåtet och högst naturligt. Pedagogens uppgift är att få eleven att våga testa språket så att utvecklingen går framåt.
– Du måste locka barnet till att prova. Du måste peppa och säga: ”Jag vet att du kan! Vi tränar och tränar och så går det till slut.” Höga förväntningar och hur du möter barnen är den största framgångsfaktorn, säger Caroline.

Det handlar också om på vilket sätt man stöttar. Allmän uppmuntran är förstås bra, men mer specifik stöttning ger ännu mer. Caroline drar paralleller till fotbollstränaren som dels säger ”Bra jobbat!” men också kan tala om vad det var som funkade på planen: ”Bra att du höjer blicken, bra att du driver bollen framåt!” På samma sätt kan man tänka när det gäller språk.

– Om vi specificerar, talar vi samtidigt om för barnen vad de ska träna på, säger Caroline.

Det kan också löna sig att som pedagog tänka ett extra varv kring vilken sorts stöttning eleven behöver i en viss situation som fotboll, bakning eller ett nytt spel som ska provas. Behöver eleven hjälp med ord och begrepp? Vad vet eleven redan? Vilka kunskaper saknar eleven som behövs just här?

Läsning på fritids spelar roll

Hur mycket läser du med eleverna på fritids? Att läsa högt för en grupp elever innebär i sig en gemensam upplevelse. Att också samtala om det lästa är viktigt för utveckling av språk hos alla barn oavsett modersmål.

Pedagog Östersund. Foto: Mi Edvinsson– Det finns inget som utvecklar ordförrådet så som läsning med samtal. Nio av tio ord lär vi från skriven text, säger Caroline.

Olika elever har olika mycket läsning med sig i sitt bagage, men fritidshemmet kan hjälpa till att utjämna dessa skillnader. Läsning och tillgång till lämpliga böcker är således något som är viktigt i fritidshemmets verksamhet. Du som pedagog måste förstås föregå med gott exempel, prata om böcker och visa att du tycker att det är kul att läsa.

Caroline påminner också om vikten av att göra eleverna uppmärksamma på skillnaderna mellan olika sorters text när tillfälle ges, något som hjälper dem att utveckla ett korrekt och funktionellt skriftspråk.

– Det är skillnad mellan ett recept och Rödluvan, säger Caroline Bötrius.

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »