Interkulturellt förhållningssätt är nyckeln 

Ett interkulturellt förhållningssätt spelar stor roll för inkludering och trygghetsskapande i en mångkulturell skola. Enligt forskaren Laid Bouakaz är detta något som skolan borde bli mycket bättre på.   

På skärmen lyser ett stort färgfoto. Det föreställer dagens föreläsare från Malmö Högskola, stolt leende från en kamelrygg. Mannen vid podiet presenterar sig:  ”Jag heter Laid Bouakaz. Jag kommer från Algeriet och är kamelryttare. När tror ni att jag satt på en kamel första gången?”   

Det rätta svaret, vilket en klurig åhörare listar ut, är att det skedde för bara ett par år sedan i Kolmårdens djurpark. Vad tänkte vi andra?  

– Fördomar är hälsosamt – såvida man vill bli av med dem och istället söka kunskap, säger Laid Bouakaz som är doktor i pedagogik och forskar kring mångkulturella skolfrågor. 

En mångkulturell skolmiljö rymmer många olika sorters utmaningar. Pedagogiska utmaningar som språk, kartläggning, läromedel och studiehandledare. Organisatoriska utmaningar kring mottagande och förberedelseklasser. Hur ska vi göra för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för våra nyanlända elever?  

Bemötande och inkludering är helt avgörande 

När människor från många olika kulturer lever sida vid sida brukar vi definiera det som ett ”mångkulturellt samhälle”.  Laid Bouakaz vill hellre kalla detta för ett mångkulturellt tillstånd och menar att ett samhälle inte kan kallas mångkulturellt på riktigt om det inte också innefattar ett ömsesidigt utbyte och samverkan mellan de olika kulturerna. Ett annat ord för detta är interkulturalitet. Som exempel tar han ett hyreshus där människor från olika delar av världen bor. Grannarna möts i porten varje dag, men vet ingenting om varandra. Den sociala kontakten inskränker sig till ett ”hej”. 

Likadant kan det se ut i skolan. De nyanlända blir lätt en isolerad grupp: ”Dom i baracken. Dom i källarlokalen.”  En liten praktisk detalj som placeringen av förberedelseklassens rum kan snabbt stämpla de nyanlända som ”dom andra”.  

–  De nyanlända eleverna ska in i skolan, vilket till stor del är en organisatorisk fråga. Förberedelseklass med mycket kontakt med det gemensamma skollivet och elevens vanliga klass är enligt min mening det absolut bästa, säger Laid. 

Minst lika viktigt för integreringen av nyanlända elever i skolan är lärarnas förhållningssätt. Är vi nyfikna på våra nyanlända elever på riktigt? Bemödar vi oss ens om att uttala deras namn rätt?  

-Första mötet med skolan och lärarna är oerhört viktigt. Hur läraren bemöter eleven, hur läraren beter sig gentemot studiehandledaren är sådant som skickar signaler, säger Laid. 

Laid Bouakaz. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund.

En god relation med en lärare, som tydligt visar att den tror på eleven, kan ha mycket stor betydelse för en nyanländs möjligheter att lyckas i skolan. Om läraren på allvar är intresserad av eleven eller om relationen endast handlar om skolkunskaper spelar roll!  

Ett bra bemötande och känslan av att höra till är avgörande för elevens känsla av trygghet och därmed också för lärandet. I klassrummet gäller det för läraren att jobba med gruppen på ett sådant sätt att samtliga elever upplever gemenskap och känner sig inkluderade. för att skapa en gemenskap där samtliga elever känner sig inkluderade. Nyanlända som känner sig otrygga söker sig ofta till varandra, vilket motverkar integreringen. 

Föräldrarna måste involveras

Historian kring Sveriges första kung får i regel stor plats i mellanstadiets historieundervisning. Alla som genomgått svensk grundskola vet vem Gustav Vasa var. En nyanländs föräldrar har däremot aldrig hört talas om honom. Även det omvända förhållandet gäller. Ingenting av de av de historiska kunskaper som den nyanlända eleven har med sig hemifrån nämns i de svenska kursplanerna. Kanske inte ens läraren känner till det som eleven vet. Eleven pendlar mellan hemmet och skolan, och i mellanrummet kan det kännas ensamt. Föräldrarna har i de flesta fall inte heller tillräcklig kunskap om den svenska skolan och dess arbetssätt. Grupparbete och utvecklingssamtal – varför då? 

Alla som är födda och uppvuxna i Sverige vet hur den svenska skolan fungerar. De värderingar som skolan står för är kända och självklara för de flesta och grundläggs redan i förskolan.  Men för nyanlända med erfarenheter från ett helt annat skolsystem, från ett annat land med andra värderingar, kan den svenska skolan framstå obegriplig. Det är som bäddat för kulturkrockar. 

Kunskapsuppdraget i den svenska skolan är både teoretiskt och praktiskt. Enligt svenska jämställdhetsambitioner ser utbildningen likadan ut för pojkar som för flickor. Vi lär oss att det finns både teoretiska och praktiska yrken och att alla behövs. I många andra länder är skolsystemet helt teoretiskt. Universitet är det som gäller för en ljus framtid, allt annat ses som misslyckande. Yrken som murare och snickare betraktas som skamjobb, ett alternativ för dem som inte har något val. Inte konstigt att så många nyanlända elever säger att de vill bli advokater och läkare. 

Subjektivifieringen, fostran till självständighet, är också en viktig sak i den svenska skolan. Många är styrdokumentens skrivningar om reflektion och kritiskt tänkande, men de flesta av våra nyanlända har aldrig fått lära sig detta. De kommer från skolsystem som premierar utantillärande. Här kallar vi sådant för plagiat. Hur ska föräldrar förstå detta om ingen förklarar det för dem? 

–  Föräldrar tycker att skolan här är flummig och att barnen inte lär sig, de behöver i mycket högre grad involveras och informeras, säger Laid. 

Skolan behöver i sin tur förstå mer om elevernas bakgrund. Ett ömsesidigt utbyte ökar förståelsen och underlättar för alla. Åter igen: För att en mångkulturell skolmiljö ska fungera väl, krävs ett interkulturellt förhållningsätt.  

 Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »