Barn föds inte med fördomar

Femteklassarna i Östersunds kommun är igång med Glada Hudik-teaterns värdegrundsprojekt som bland annat syftar till att bryta fördomar och öka förståelsen för människor med utvecklingsstörning. Häng med till den diskussionsglada klassen i Marieby!

Idag ska 4-5:an i Marieby skola jobba med Glada Hudik-teaterns projekt ”Barn föds inte med fördomar”. De har tidigare sett filmen ”Hur många lingon finns i skogen” och en film om hur Bosse, tidigare skådespelare i Glada Hudik-teatern, efter sin död blev staty i Hudiksvall. Eleverna minns vad som var unikt med det: Det är den första och enda utvecklingsstörda person som har blivit staty.

Klassen har också sett filmporträtt av Glada Hudik-teaterns skådespelare där både skådespelarna själva och familjemedlemmar berättar om upplevda fördomar. Bosses föräldrar som inte gick med på att Bosse skulle hamna på institution. Syskon som fått se sin bror eller syster bli utpekad på stan och utsatt för trakasserier. Vilka tankar har väckts kring detta i klassen?

– Jag tycker att det är konstigt att man reagerar så bara för att någon ser annorlunda ut, säger Alex.

– Jag tror inte att Bosse skulle ha varit lika full av glädje och kärlek om han känt att föräldrarna inte vill ha honom, säger Wilma.

Längre fram i projektet väntar skrivuppgifter för eleverna, men dagens lektion kommer att bestå av diskussionsfrågor.

 

– Det är ett bra material, det är bara att följa och det finns en sida för feedback och frågor för oss lärare, säger Barbro Heiming, lärare i åk 5.

Barbros första reaktion när rektorn ville att de skulle vara med i projektet var ett spontant: ”Nej, inte en sak till…!” Men det gick fort att tänka om.

– Det här är jätteviktigt, och jag är glad att jag fick en spark i baken. Jag har aldrig jobbat med barn med funktionshinder och jag lär mig också jättemycket, säger Barbro.

Tankar om vänskap, tolerans och respekt

Klassen sitter i ring med Barbro och Camilla Edfalk som är lärare för åk 4. Många av diskussionsfrågorna handlar om vänskap. Det är lätt att se att trakasserier av utvecklingsstörda har ungefär samma grund som mobbning av andra slag, och även rasism. Eleverna tror att de som trakasserar andra människor har fördomar, är rädda för det som är annorlunda, är osäkra i sig själva eller vill verka coola inför andra. Respekt och tolerans för andra människor är viktigt, men hur visar man det i praktiken?

– Att man inte är uppkäftig, och inte försöker ändra på den andra, föreslår Alex.

Det kan vara känsligt att tala om sådant i helklass, men nog är det så att nästan alla någon gång har upplevt känslan av att vara utanför. Eleverna försöker beskriva hur det är: Man känner sig som den som är konstig, som att ingen tycker om en, som att man inte har någon att lita på och att man är väldigt ensam. Det är rysliga känslor. Tänk om man skulle känna det så varje dag!

Eleverna har bra koll på den här typen av frågor. De vet också hur de bör agera om de ser någon som är utanför. Men –  handen på hjärtat – ingriper de varje gång de ser något? Scenariot att man gärna vill, men kanske inte vågar, känner många av eleverna igen sig i. Det är inte alltid så enkelt.

Likheter och olikheter

Många av dagens frågeställningar handlar om likheter och olikheter. Hur skulle det vara om alla var lika? Tråkigt, tror eleverna. Lekar skulle inte utvecklas. Kanske skulle inte heller nya uppfinningar komma till. De landar i att det nog är bra för samhället om det finns olika sorters människor med olika typer av kunskaper och egenskaper. Samtalet glider in på funktionsvariationer som ADHD och Aspergers syndrom. Eleverna ställer nyfikna frågor som Barbro och Camilla svarar på så gott de kan. Vad är egentligen skillnaden är mellan diagnos och sjukdom?

Camilla passar också på att berätta om sina erfarenheter från arbetet med Teater Bardas föreställning som hon nyss varit tjänstledig för att jobba med.

– Jag tänkte aldrig på att skådespelarna var annorlunda, de var som vilka kollegor som helst och fungerade i praktiken lika bra som alla andra, bortsett från att det här med fysisk rörelse var lite svårt för en del, säger Camilla.

Viktigt att prata om det

Det är en sällsynt diskussionsglad klass som håller bästa samtalsdisciplin i hela en och en halv timme. Tycker eleverna att det är viktigt att tala om sådana här saker? Ja. Men varför?

– För att man inte ska få fördomar, säger Christian.

– Jag lär mig vad som är rätt och fel, säger Nils.

– Man tänker nog mer på hur man gör själv om man pratar om sådana här saker, säger Wilma.

I maj kommer eleverna att få se Glada Hudik-teaterns föreställning ”Trollkarlen från Oz” på Storsjöteatern. Eftersom klassen är en 4-5:a görs ett undantag för eleverna i årskurs 4 som annars inte hade fått följa med. Camilla, som har musikaliska talanger, ska hjälpa eleverna att öva in sångerna och rörelserna inför den interaktiva föreställningen. Det blir spännande!

 

Text och klassfoto: Mi Edvinsson

 

 

 

Translate »