Språklig stöttning i alla ämnen, del 1

Precis som flera andra skolor arbetar vi på Tavelbäcksskolan med Läslyftet. Den här terminen har vi tillsammans läst, diskuterat, prövat i undervisningen och reflekterat kring hur eleverna utvecklar ett ämnesspråk i modulen Från vardagsspråk till ämnesspråk. Skolverket beskriver att utvecklingen av ett ämnesspråk är en central del av elevernas lärande i alla ämnen:

”Skolans styrdokument är, i alla ämnen och på alla nivåer, tydliga med att vi lärare har skyldigheter att stödja och utveckla elever i deras språkutveckling.” (Sid 51, Bogren och Isaksson, 2015)

Språklig stötting gynnar alla elever

Det här tog även föreläsarna på dialogmötet kring kartläggningsmaterialet Bygga svenska upp. De var väldigt tydliga med att vi måste arbeta språkutvecklande i alla ämnen. Skolverket menar att elevers svårigheter att utveckla kunskaper i olika ämnen många gånger kan ha en språklig grund. Därför har man som lärare nytta av att planera en undervisning som är rik på kontexter, klassrumsinteraktion och språklig stöttning.  Även detta talade de nämnda föreläsarna om i dialogmötet. De menar att läraren, i sin lektionsplanering, alltid måste tänka på språkutveckling och språklig stöttning.

I de tidiga åldrarna kan det gå fort att lära sig ett andraspråk som fungerar i sociala sammanhang, och man kan lätt tro att eleverna helt behärskar sitt andraspråk. Men det kan ta många år innan eleven behärskar muntlig och skriftlig språkanvändning i skolan. Enligt forskningen (Thomas och Collier, 2002) kan det ta fem eller sju år längre för en nyanländ elev att utveckla ett skolspråk som fungerar fullt ut för att lyckas i skolan.

Som speciallärare kan jag dra många paralleller till elever med språkstörning och anser att ett språkutvecklande arbetssätt gynnar alla elever. Framför allt lindras den så kallade ”språkchocken” som de allra flesta elever brukar uppleva i årskurs 4, när många texter både är längre och innehåller betydligt fler ämnesspecifika begrepp än de texter som de mött tidigare.

Inkludera elevernas bidrag

Under arbetets gång med Läslyftet har vi fördjupat oss i artiklar kring textsamtal, ämnesspecifika lässtrategier, ordförrådets betydelse och aktiviteter där eleverna möter och skapar olika multimodala uttryck. Något som vi alla upplevt som mycket givande är att vi äntligen haft tid att sitta ned tillsammans och diskutera viktiga pedagogiska frågor. Vi har förutom de förståelsefördjupande diskussionerna kunnat ge varandra metodiska tips för att skapa förutsättningar för att utveckla ett ämnesspråk.

Både i Läslyftets artiklar och i Bygga svenska tar man upp att elevernas språkutveckling gynnas av att lärarna fångar upp och inkluderar elevernas bidrag. Detta tycker jag att vår förskoleklass visade ett bra exempel på när de arbetade med temat fåglar. Pedagogerna utgick från barnens förkunskaper och tog fasta på de olika nationaliteterna i klassen och vilka fåglar som är vanliga i deras hemländer. Sedan byggde de vidare på detta och införde ämnesrelaterade begrepp. Pedagogerna märkte tydligt att barnens intresse för fåglar ökade allt eftersom de arbetade med temat och barnen var väldigt uppmärksamma på vilka fåglar de kunde se. Pedagogerna upptäckte också att eleverna använde ämnesord såsom stannfågel och flyttfågel när de pratade med varandra om vilka fåglar de hade sett.

EPA ökar elevaktiviteten

När vi pratade om klassrumsinteraktion konstaterade vi att vi sedan tidigare vet att det är viktigt att ge tid till barnen att formulera sig när de ska prata eller svara på frågor. Många av oss har även appen nameselector så eleverna är vana att talutrymmet kan gå till vem som helst. Det fungerar bra i många situationer, men det bidrar inte så mycket till klassrumsinteraktion när det bara är en och en som svarar. Många lärare upplevde att eleverna blir mer aktiva när de först får fundera själva, sedan diskutera med en kompis för att till slut prata i en mindre grupp om det som man kommit fram till – en variant på EPA; en – par – alla. Många elever blir lite hämmade när de ska berätta i helklass men när de får berätta i en grupp med fyra-fem elever ökar deras muntlighet och därmed ökar hela klassrumsinteraktionen.

Detta tog pedagogerna i ettan fasta på när de startade temat Vänskap. För att öka elevernas muntlighet och klassrumsinteraktion startade de med att alla fick fundera en och en över vad vänskap är, sedan diskutera tillsammans med en kompis. Därefter gick de ihop i grupper om fem, där paren hade delats, för att berätta vad man kommit fram till i varje par. Pedagogerna upplevde det som lättare för eleverna att vara aktiva och delaktiga när de fick prata i mindre grupper än om de skulle berättat i helklass. Här blir alla delaktiga och får komma till tals. När de startat upp temat med denna diskussion såg de sedan en film som heter Kompissatelliten (Filmoteket) och arbetade sedan med stoppfilm på ipad.

I nästa inlägg kommer jag att berätta om hur eleverna, inom ramen för Läslyftet, arbetade med ordförråd och hur läraren i årskurs 2 gav språklig stöttning i problemlösningsstrategi i matematik.

/Maria Björch, speciallärare Tavelbäcksskolan

 

 

Translate »