Att arbeta normkritiskt och  våldsförebyggande i skolan, del 2 

I fem år har Jämtlands Gymnasium Fyrvalla jobbat normkritiskt för att bryta machokulturen och höja måluppfyllelsen. Att rucka på gamla strukturer är inte enkelt, men nu börjar resultat att synas. Arbetsmodellen skulle även kunna fungera på en högstadieskola.

Jämtlands Gymnasium Fyrvalla i Östersund erbjuder fem olika yrkesprogram. Bygg och anläggning, fordon och transport… Det räcker med att läsa listan över programmen för att förstå att skolan alltid har dominerats av manliga elever och manliga yrkeslärare. I år är 84 % av eleverna killar. Personalen består övervägande av män och bara 3 av yrkeslärarna är kvinnor.

Inför läsåret 2012-2013 fick skolan en helt ny ledning – ett ypperligt tillfälle att påbörja ett förändringsarbete. Vad de två nya rektorerna såg var en skola med låg måluppfyllelse och grov jargong bland elever och lärare som inte tycktes känna någon stolthet över sin skola. Studiero lyste med sin frånvaro. Rektorerna ställde sig frågan vad som krävdes för att skolan skulle bli Sveriges bästa yrkesgymnasium. De frågade även eleverna som antydde att något kanske borde göras åt det allmänna språkbruket. ”Bögjävel” var vardagsmat. Machokulturen satt i väggarna. För att locka fler tjejer till de mansdominerade utbildningarna måste detta förändras.

Under konferensdagen som anordnades tillsammans med Länsstyrelsen berättade en av rektorerna, Kjell Skoog, och kuratorn Annika Paulsson Björmo om den pågående processen på Fyrvalla där normkritik utgör en del av ett större förändringsarbete.

Hur?

För att förändra det hårda psykosociala klimatet på skolan startades en ”likabehandlingsgrupp” med elevrepresentanter från alla klasser. Gruppen träffas regelbundet för att diskutera läget. Representanterna får även viss utbildning.  De två skolvärdarna är i sammanhanget en ovärderlig resurs som bidrar till fler vuxna ögon och öron i korridorerna.

Med hjälp av skolmaterialet Machofabriken skulle den manliga normen bli föremål för kritisk granskning. Inför första försöket bland de tillbakalutade hårdingarna i klassrummet kände sig Annika lite orolig för hur det skulle gå.

– Jag sa: ”När ni går ut, så sätt en post-it lapp vid dörren där ni skriver vad ni tyckte om det här.” Och döm om min förvåning när jag läste på lapparna och såg kommentarer som ”Jättebra.” och ”Viktigt!” Jag tänkte att det var bra att killarna fick se varandras lappar, att de var flera stycken som upplevt det positivt, säger Annika Paulsson Björmo.

Rektor Kjell Skoog och kurator Annika Paulsson Björmo från Fyrvalla. Foto: Mi Edvinsson

Kjell Skoog och Annika Paulsson Björmo.

 

Envisa som åsnor – vilket Annika och Kjell själva anger som största framgångsfaktor – höll de fast vid sina mål och satte med stöd av styrdokumenten press på lärarna. Det skulle jobbas normkritiskt i alla kurser. Lärarna ska jobba med materialet Machofabriken och MVP (Mentorer i våldsprevention). Att Länsstyrelsen utsåg Fyrvalla till pilotskola i normkritiskt arbete  2016-2018 har också bidragit till att ge arbetet näring. Sakta, sakta har saker börjat hända.

– Detta är ett väldigt långsiktigt arbete. Vi har hållit på i fem år, och vi kan hålla på i fem år till. Det är som systematiskt kvalitetsarbete, säger Kjell Skoog.

Nuläge och framgångsfaktorer

Nu börjar Fyrvalla kunna skörda frukter av sitt enträgna arbete. Elevresultaten är högre liksom antalet tjejer på utbildningarna. Kränkningarna är färre, diskussionsklimatet öppnare och eleverna känner sig tryggare. Arbetet med att försöka bryta machokulturen har också fått till följd att många fler killar söker stöd hos kuratorn.

– Från början var det inte en enda som sökte stöd, men nu är det många. Jag konstaterar att killar inte förstår att deras risktagande och alkoholkonsumtion är självskadebeteende, de förstår inte själva att de mår dåligt, säger Annika.

Fyrvallas ledstjärna är att vuxna ska agera snabbt och tydligt vid varje incident bland eleverna, något som även eleverna själva pekar ut som något effektivt och bra.

”Jag har blivit kallad ”lilla gumman” på praktikplatser. Det är inte så lätt när man står ensam där ute. Vi måste lära oss hur man säger ifrån.”

                                                                                       /Elev på Fyrvalla

– Så fort man ser eller hör något som verkar kränkande måste man ta tag i det Låt säga att jag hör någon grov kommentar i korridoren. Om jag går förbi är det samma sak som att säga att det är okej.  Istället sätter jag mig där och ifrågasätter. ”Skulle du säga så till din mamma? Till en arbetsgivare?” Vi kallar det korridorsetikett, säger Annika.

Andra framgångsfaktorer är att personalen har fått utbildning, att det skapats utrymme i schemat för Machofabriken och MVP och att all personal och alla elever på skolan har involverats i arbetet.

– När elever och lärare gör saker tillsammans, då händer det saker, säger Annika.

Men även om det nu märks resultat, går det inte att slappna av. Gamla strukturer kommer lätt tillbaka.

– Det kan räcka med att en elev varit på en mindre bra praktikplats, säger Kjell.

 

Så tycker eleverna

Med på konferensen fanns också en grupp elever från Fyrvalla som själva fick berätta vad de tyckte om arbetet som pågår i  skolan.

Elever från Fyrvalla. Foto: Mi Edvinsson

 Linda: Fyrvalla är bra på att bilda gemenskap. När jag började här så hejade bara de yrkeslärare som jag hade, men sedan jul hejar alla andra också.

Robin:Folk tror att det här är en typisk killskola, men det är fler tjejer här nu, och det är kul.

Linda:Snabba insatser hjälper. Alla vet att man inte kommer undan med något – Annika kommer direkt in och pratar med oss. Då blir alla tysta och tänker till.

Sebastian: Jag har fått upp ögonen för att det kan vara tufft att komma in i gruppen första tiden, särskilt för vissa. Det är viktig att säga hej eller bara le, det räcker med småsaker.

Johanna:Tjejgruppen med en representant för varje klass är en viktig plattform för oss som är i minoritet. Här tar vi upp sånt som bara rör oss, och vi kan säga saker till Annika som tar det direkt till ledningen.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translate »