Skolfam gör livsviktig skillnad

Frånvaro av skolmisslyckande är den enskilt starkast skyddande faktorn mot utanförskap senare i livet. Skolfam gör skillnad genom att stötta familjehemsplacerade barn, en grupp som generellt presterar under sin förmåga. Nu startar arbetet i Östersunds kommun.

Skolfam (Skolsatsning i familjehemsvården) är en arbetsmodell som syftar till att stärka skolresultaten för familjehemsplacerade barn som grupp. Modellen, som bygger på samverkan mellan skola och socialtjänst, utvecklades med forskarstöd 2005 i Helsingborg. Som 26:e kommun i Sverige ansluter sig nu Östersund, inledningsvis som ett projekt men med sikte på permanent verksamhet.

Projektet omfattar alla barn som långvarigt familjehemsplacerats av Östersunds kommun, som är bosatta i Jämtlands län och går i årskurs F-8. Totalt handlar det om 20 barn varav 10 som går i skolor i Östersunds kommun.

– Det känns otroligt meningsfullt att arbeta med en avgränsad grupp där man vet att riskerna är stora och där man vet hur mycket en lyckad skolgång betyder. Alla hos oss känner sig väldigt taggade inför arbetet, säger projektledaren Ulrika Winberg, anställd inom Barn- och Elevhälsan i Östersund.

Ulrika Winberg, projektledare Skolfam. Foto: Mi Edvinsson

Varför Skolfam?

Studier på gruppnivå visar att barn som vuxit upp i familjehem lämnar skolan med betydligt sämre betyg än barn som växt upp i sina egna familjer. Familjehemsplacerade barn löper dessutom mycket större risk att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, missbruk, försörjningsproblem och annat som leder till utanförskap i vuxen ålder. För de barn som lyckats uppnå gymnasiebehörighet när de slutar grundskolan minskar denna risk med cirka 50 procent. Att förebygga skolmisslyckanden bland familjehemsplacerade barn kan därför ha oerhört stor betydelse, både för den enskilda individen och för samhället.

Forskning visar att familjehemsplacerade barn generellt presterar under sin förmåga. Kunskapsluckor till följd av skolbyten, turbulens i familjesituationen och psykisk ohälsa är faktorer som kan förklara det glapp mellan kognitiv förmåga och skolprestationer som så ofta uppstår i den här gruppen. Även omgivningens förväntningar spelar roll, något som Skolfam tar fasta på i sin arbetsmodell.

– Skolans förväntningar på familjehemsplacerade har stor betydelse. Genom högre förväntningar på barnet och att ställa krav som motsvarar barnets förmåga kan vi bidra till deras motivation. För lågt ställda krav innebär att man gör barnet en björntjänst, säger Ulrika.

Skolfam fungerar som ett allmänt förebyggande arbete och omfattar alla familjehemsplacerade barn, oavsett om de har problem i skolan eller inte – förutsatt att vårdnadshavare lämnat samtycke till arbetet. Till varje barn knyts ett Skolfamteam bestående av en psykolog, en specialpedagog, barnets socialsekreterare samt berörd familjehemssekreterare. Teamet ska sedan samverka med skolan och familjehemmet.

Så går det till

Med hjälp av standardiserade tester och intervjuer med familjehemmet, eleven och skolpersonal gör psykologen och specialpedagogen en kartläggning av barnets styrkor och behov. När resultaten analyserats är det dags för möte på skolan. Förutom Skolfamteamet deltar familjehemsföräldrar, rektor, elevens lärare (mentor) och eventuellt elevhälsopersonal. För eleven är deltagandet frivilligt.

Syftet med mötet är att tillsammans komma fram till hur de vuxna på bästa sätt kan stötta den ungas skolgång. Konkreta mål och vilka åtgärder som krävs för att målen ska uppnås skrivs in i en utbildningsplan. I detta tankearbete utgör läraren med sina professionella kunskaper en stor resurs. Viktigt är också att bestämma vem som gör vad. En hel del, som exempelvis läxrutiner och färdighetsträning, kan familjehemmet ta ansvar för.

De två första åren sker uppföljningsmöten två gånger per termin eller efter behov. Efter två år görs en ny kartläggning för att se om insatserna gett resultat och därefter blir det glesare mellan uppföljningarna. Skolfamteamet följer barnet tills grundskolan är avslutad.

– För att Skolfams arbete ska bli framgångsrikt krävs en seriös inställning till arbetet, en bra kommunikation mellan alla inblandade. Det gäller också att vara ödmjuk inför det arbete som skolan redan gör, säger Ulrika.

Bättre sent än aldrig

Den 1 juni börjar psykologen Maria Faxbrink och specialpedagogen Vivianne Mattsson sin sina anställningar i det nybildade Skolfamteamet. Efter sommarlovet gör de sina första kartläggningar. Först ut är eleverna i årskurs 7 och 8 eftersom eleverna ska hinna följas under minst två år. Att börja så sent som i årskurs 8, kan det verkligen göra skillnad?

– Om vi börjar i årskurs 8 och eleven har många F i betyget så kan vi givetvis inte trolla, men förbättrade resultat kan absolut märkas, säger Ulrika.

Kanske föreligger det också en risk för att en hormonstinn tonåring i årskurs 8 av ren misstänksamhet kan vägra att delta? Hur blir det då? Detta har även Skolfamteamet funderat på men tror den unga kommer att se Skolfam som något positivt, bara socialsekreteraren presenterar det på rätt sätt.

– Vi måste vara tydliga med att syftet är att skapa bästa förutsättningar för en hel grupp, oavsett om det finns problem eller inte, och att fokus inte ligger på kontroll av individen utan på hur de vuxna runt omkring kan underlätta skolgången. Att fånga upp elevens egen motivation kan också vara avgörande för samarbetet, säger Ulrika.

Att arbetsmodellen gör skillnad är det ingen tvekan om. Av de 145 Skolfam-elever som hittills har gått ut grundskolan har 78 procent haft gymnasiebehörighet på examensdagen, en siffra som normalt ligger på 45-46 procent för gruppen familjehemsplacerade barn i Sverige.

 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länka till nyheten på hemsidan!

 

 

 

Translate »