En självbild av stål 

Med sin Skapande skola-aktivitet vill Sara Norling ge eleverna möjlighet att jobba med självporträtt utan kritisk blick. Fördelen med ståltråd som material är att ingenting kan bli perfekt. 

Tråden är ganska bångstyrig men med tålamod och tång, så går det.  Eleverna arbetar koncentrerat när de försöker forma ståltråden efter skissen som ligger på bänken. Ansiktsformen, håret… Det gäller att fästa ståltråden ordentligt på strategiska ställen för att självporträttet ska hänga ihop. Till ögon och andra mindre former är det enklare att använda den tunnare tråden. Konstnären Sara Norling demonstrerar framför elevgruppen:

– Om man virar tråden kring en penna, såhär, får man till en fin form på ögats iris, säger Sara. 

Närbild på elev som jobbar med tråd och tång. Foto: Mi Edvinsson

Att göra selfies av ståltråd är en Skapande skola-aktivitet som erbjudits ett par olika årskurser. Årskurs 3 på Östbergsskolan var några av dem som nappade. Sara Norling har inspirerats av den amerikanske konstnären Alexander Calder som hellre använde ståltråd än papper och penna för att göra idéskisser. Sara har tagit med en bok innehållande bilder av konstnärens verk för att eleverna ska få se. Men i dag gäller det alltså att göra självporträtt.  

– Jag gillar porträtt i olika former, att man utgår från sig själv och sin uppfattning om sig själv. Många är väldigt självkritiska när de ser sig i spegeln, men det gäller att förstå att det du ser är en väldigt subjektiv bild. Det är inte säkert att andra uppfattar dig likadant, säger Sara.  

Teckning. ståltråd och tång. Foto: Mi EdvinssonElevernas lärare Lena Eriksson har hjälpt till med förberedelserna inför dagens aktivitet genom att ta porträttbilder av barnen som skrivits ut i svartvitt på A4-papper. Nästa steg var att lägga papperet mot det ljusa fönstret och rita av konturerna på den vita baksidan. Både fotona och teckningarna genererade många självkritiska ord, men nu, när eleverna ska forma ståltråden efter teckningens konturer säger Sara att de från och med nu inte ska använda ordet ”fult”. Vad hon vill med uppgiften är att eleverna ska släppa de självkritiska tankarna kring sin egen bild och inte döma.

  – När vi förenklar en bild, först genom att göra en teckning med bara konturer och sedan ytterligare en version med ståltråd, är det omöjligt att få till något som ser ut som ett vackert foto. Det kanske inte blir som man har tänkt sig, men det betyder inte att det är fult, säger Sara.

I elevernas händer tar en helt annan bild av dem själva form. När de är klara ska ståltrådsporträtten sammanfogas till en mobil som kommer att hänga i taket. I parallellklassens klassrum kan vi se hur det kommer att se ut. Det är fint, och ansiktena är mycket personliga.

– Vi provade att mörklägga klassrummet och lysa på ståltrådsansiktena med ficklampor, det såg häftigt ut, säger läraren Yvonne Persson.

Ståltrådsselfie mot röd bakgrund.Foto: Mi Edvinsson 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

Translate »