Bästa jobbet: Skolsköterska 

Maria Göransdotter Hammar valde att gå i mammas fotspår och bli skolsköterska. I tider när skolelevers psykiska ohälsa ökar behövs hon mer än någonsin. Trots att hon ibland känner sig otillräcklig, älskar hon sitt arbete. Hon vet att hon gör skillnad. 

Intervjun med skolsköterskan Maria ”Mia” Göransdotter Hammar tar alldeles för lång tid. Det är så trivsamt i hennes soffa, atmosfären i rummet så lugn och skön. Mia själv utstrålar stor trygghet. För många elever är hon räddaren i nöden, en person som är bra på att lyssna och vägleda, eller bara trösta och hålla om när situationen kräver det.  

– Största behållningen av det här jobbet är att jag får möta de unga varje dag i alla situationer. Att få vara en del av deras uppväxt och följa deras utveckling från F-9 är häftigt, säger Mia. 

En skolsköterskas ansvar 

Skolsköterskan utför det som idag kallas Elevhälsans medicinska insats, EMI, och är en del av det totala elevhälsoarbetet. Av arbetsuppgifterna är vissa saker obligatoriska. Alla elever måste till exempel erbjudas vaccinationsprogram samt vissa rutinkontroller som bland annat screening för skolios. Skolsköterskan ska också erbjuda öppen mottagning och möjlighet för vårdnadshavare att höra av sig. Skolsköterskan deltar även i skolans Elevhälsoteam (EHT). Den viktigaste och mest tidskrävande uppgiften är att erbjuda alla elever i förskoleklass samt årskurs 4 och 7 hälsosamtal. Utgångspunkten för samtalen är en enkät som de yngre barnen fyller i hemma med stöd av föräldrarna. Eleverna i årskurs 7, som även får frågor om alkohol och droger, svarar på frågorna själva under skoltid. 

– Vid hälsosamtalen med förskoleklassens barn är föräldrarna alltid med. Här har jag chans att skapa något bra kring grundläggande vanor som kost och vardagsmotion, säger Mia. 

Skolsköterskan Mia i klassisk miljö. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Innehållet i tiden som blir över efter dessa ”måsten”  styr skolsköterskan ganska fritt över men innehållet formas efter skolans behov. För Mias del blir det deltagande på Elevhälsomöten, stödjande samtal och likabehandlingsarbete, ibland på gruppnivå.  

– Om sammanställningen av enkäterna visar på ett negativt mönster kring arbetsro eller kommentarer elever emellan kan jag gå ut till klassen och prata om vad man kan göra åt problemet, säger Mia. 

Att på arbetsplatsen vara den enda personen i sin yrkeskategori kan kännas lite ensamt, men en gång i veckan träffas kommunens alla 17 skolsköterskor i Elevhälsans lokaler. Här har de möjlighet att diskutera nya rön och utbyta yrkesrelaterade erfarenheter. På skolorna får Mia stöd av andra om det behövs. 

– Vi har jättebra Elevhälsoteam på bägge skolorna och på Storsjöskolan finns bland annat en jättebra specialpedagog och jättebra fritidspedagog som jag kan ha avidentifierade samtal med om jag behöver bolla tankar eller be om råd, och i arbetet kring enskilda elever är jag ju en del av elevhälsoteamet, säger Mia. 

Varför skolsköterska? 

Som nyutexaminerad sjuksköterska började Mia jobba på hjärnskaderehabiliteringen på Remonthagen i Östersund. Efter några år bestämde hon sig för att bli skolsköterska, vilket krävde vidareutbildning. 

– Det finns olika vägar att gå, men jag valde att läsa till distriktssköterska för det är så brett. Min mamma var skolsköterska i gymnasieskolan och hon inspirerade mig genom att alltid prata så gott om sitt jobb, sina möten med ungdomarna och vilka insatser man kunde göra som skolsköterska, berättar Mia.  

Mia fick sitt första jobb som skolsköterska 2007. Sedan 2009 har hon ansvarat för Storsjöskolan och Lillsjöskolan, totalt 500 – 600 elever. Och nog behövs hon. Hälsoenkäterna talar sitt tydliga språk, liksom den ökande strömmen av elever till både Marias och kuratorns rum: Den psykiska ohälsan bland unga har ökat, många sover dåligt, är stressade och nedstämda.  

Skolsköterskans rum Storsjöskolan.Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund– Frågan är vad vi kan göra för att stävja denna utveckling, men vi har fått fler skolsköterska- och kuratorstjänster inom Elevhälsan, så vi är i alla fall på väg åt rätt håll, säger Mia. 

Om en gråtande elev står i dörren och behöver omedelbar hjälp, måste Mia vara flexibel. Det innebär att hon ibland får flytta på planerade hälsosamtal. I övrigt försöker hon möta de unga med samtal som bygger på ömsesidig respekt, som inte innebär pekpinnar och som får eleverna att reflektera själva. Hon samarbetar också med vårdnadshavare och BUP – där det är kö.   

– Ibland känner jag mig otillräcklig och tänker ”vem ska hålla dem flytande tills BUP kan ta emot?” Trots det tycker jag att jag har ett fantastiskt jobb. Jag känner och att jag gör skillnad, och det är med glädje jag går till jobbet varje dag, säger Mia. 

Mia har aldrig ångrat sitt yrkesval. Ett kvitto på att hon dessutom gör ett väldigt bra jobb fick hon i våras då hon av Riksföreningen för skolsköterskor belönades med utmärkelsen Årets skolsköterska 2017 och ett stipendium på 10 000 kronor. 

Skolans påverkan och möjligheter 

Nyligen kom en rapport som lägger mycket skuld på skolan för elevers stress och mående. Elever som Mia talar med lyfter ofta fram de nationella proven som en stressfaktor. 

– Eleverna tycker att de tappar kontrollen eftersom de inte riktigt vet vad de ska plugga till, och dessutom är proven ganska många, säger Mia.  

Otydlighet i vad som krävs för att få godkända betyg är annat som elever kan uppleva som jobbigt, liksom lärmiljön.  

– Ett klassrum med 30 elever är kanske inte optimalt för alla, säger Mia. 

Skolsköterskan vid skrivbordet. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Men skolan är bara en av flera faktorer som påverkar elevers psykiska mående. Sociala medier, normer och relationer har lika mycket med saken att göra. Helst av allt skulle Mia vilja hinna jobba mer förebyggande med värdegrundsfrågor och normkritik som en röd tråd hela vägen från F-9. Mer fysisk aktivitet är en annan sak som hon brinner för.   

– Rörelse är en otroligt viktig friskfaktor! Forskningen visar att det inte bara påverkar kondition utan också skolresultat, koncentration, arbetsron i klassrummet och förebygger depressioner. Mer rörelse kan vara ett sätt att minska den psykiska ohälsan bland unga. Endast skolan har möjlighet att nå alla barn, säger Mia. 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

Translate »