Gränsöverskridande slöjd gör det lättare att nå målen 

Slöjd är slöjd om än i olika material. Med kursplanens kunskapskrav och ämnets syfte för ögonen har slöjdlärarna på Torvallaskolan brutit den traditionella uppdelningen mellan textilslöjd och trä- och metallslöjd för högstadieeleverna. Både elever och lärare är mycket nöjda med det nya arbetssättet. 

Sjundeklassarna på Torvallaskolan ställer ut sina färdiga slöjdalster i ljushallen. Solen skiner in genom de stora fönstren och ger extra glans åt mångfalden av sittmöbler. Pallar och stolar, höga och låga, vackra och funktionella. Det känns lite som en designmässa i miniatyr. 

Elevernas alster är ett resultat av en termins hårt arbete med både hårda och mjuka material. Trä och något som är tovat, det är vad eleverna behövt hålla sig till. I övrigt har de inom ramen för temat fått skapa efter eget huvud.  

Pojke provsitter sin gungstol. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog ÖstersundEbbe är den enda som har gjort en gungstol. Den tovade dynan har ett överdrag som pryds av en applikation föreställande ett pingisracket. 

– Jag tyckte att det var coolt med en gungstol. Svårast var att få medarna jämna, men det blev bra och jag är jättenöjd.  Petter sa att jag inte skulle hinna, men det gjorde jag, säger Ebbe stolt. 

– Det är jobbigt men kul med ett sånt här projekt! Att inte läraren har bestämt vad man ska göra utan att man får välja själv. Jag har gjort en pall med en dyna med blommor av olika sorter. Det finns olika blommor precis som det finns olika människor. Och så gjorde jag ett par tofflor som matchade, berättar Reem. 

Kursplanen pekar mot ett nytt arbetssätt 

I många decennier har slöjdundervisning i grundskolan varit uppdelad i textilslöjd respektive trä-och metallslöjd. Det är praktiskt, och det fyller sitt syfte de första åren då en stor del av slöjdundervisningen går ut på att bekanta sig med olika tekniker och material. Det är lite som med matlagning. Det är bra att veta hur man steker en köttbit och reder en sås innan man börjar komponera egna maträtter. Men redan i årskurs 4-6 börjar slöjdämnets centrala innehållet enligt kursplanen att handla om att kombinera olika material. Det kan bli svårt om man är hänvisad till att jobba med ett material i taget.  

På Torvallaskolan bedriver slöjdlärarna undervisning i projektliknande form för årskurs 7-9. Alla slöjdtimmar koncentreras till en enda termin, och textilslöjdslärare och träslöjdslärare jobbar tillsammans. Halva terminen har eleverna tillgång till träslöjdssalen och den andra halvan till textilslöjdssalen, men de jobbar med samma föremål. Sjundeklassarnas uppgift har varit att göra ”någonting att sitta på som säger någonting om dig själv”.  

7:ornas pallar och stolar. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

– Om man utgår från slöjdämnets åtta kunskapskrav, blir följden att man behöver jobba på det här sättet. Vi införde det här arbetssättet när jag kom hit för fyra år sedan, men egentligen hade den förra slöjdläraren redan lagt grunden. Han sa alltid: ”Det finns bara en slöjd”, säger textilslöjdsläraren Anna-Stina Örn som för egen del inspirerats till arbetssättet genom en utbildning på Konstfack.  

Krävande men mycket givande  

När eleverna påbörjar läsårets slöjdprojekt startar hela klassen upp tillsammans med både textilslöjdslärare och träslöjdslärare. Med kunskapskraven och det givna temat som utgångspunkt blir det brainstorming, inspirationstittande på andra föremål och snabba skisser tills varje elev har en egen idé och en detaljerad arbetsplan för både de hårda och mjuka delarna av sitt föremål som de sedan ska arbeta med hela terminen. Det är processen som är det viktiga med allt vad det innebär av att välja material och tekniker, motivera sina val och kunna pröva och ompröva under arbetets gång.  

Slöjdlärarna Petter och Anna-Stina bland elevernas pallar och stolar. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

– Att jobba såhär ger större möjligheter och mer mångfald men det ställer också större krav på mig som lärare när alla elever gör olika saker. Det är roligt att samarbeta med kollegor, och det ger också väldigt mycket, säger Petter Kindmalm. 

Just nu är de fyra slöjdlärare på Torvallaskolan. Eftersom alla jobbar med samma projektuppgifter finns stora möjligheter att diskutera och utveckla tillsammans.  

I årskurs 8 och 9 har eleverna jobbat på samma sätt men haft ”Belysning” respektive ”Smycka/utsmycka med anknytning till etnicitet eller kultur” som tema. Slöjd som uttryck för etnisk och kulturell identitet är också en del av slöjdämnets centrala innehåll i årskurs 7-9. På Torvallaskolan, där cirka 40 procent av eleverna kommer från andra länder, blir det nästan per automatik. 

Lärarna i förberedelseklassen noterat att slöjdämnet har stor betydelse för elevernas utveckling i svenska. Att berätta, motivera, dokumentera blir så mycket enklare när det finns något handgripligt och praktiskt att hänga upp de språkliga övningarna på. 

– Vi får höra från FBK att slöjdprojekten är så bra för de nyanlända. Slöjd är inte abstrakt, alla vet vad de har gjort, vilket gör det enkelt att prata om det. Det finns också det större intresse och motivation att berätta om något som man själv har gjort, säger Anna-Stina. 

Anna-Stina vill också lyfta fram slöjd och det processinriktade arbetssättet som viktiga kunskaper att ha med sig i livet.  

Slöjdlärare Anna-Stina. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund– Jag tror framtidens människa framför allt behöver en tilltro till sin förmåga. Om man vill sticka eller virka något, till och med bygga en stuga, så går det snabbt att hitta beskrivningar via nätet. Jag vill ge eleverna grunderna i hantverket, en glädje i skapande och förmåga till kreativitet, lust till att hitta på nya idéer , att vilja och våga pröva, säger Anna-Stina. 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translate »