Nytt verktyg för ökad arbetsro  

När Elevhälsans pedagoggrupp föreslog Klasskamratskampen som verktyg för ökad arbetsro i klassrummet var de två lärarna först tveksamma. Belöningssystem har aldrig varit ett självklart inslag i svensk skola. Idag är de glada att de bestämde sig för att prova 

Eva och Viola. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Klasslärarna Eva Johansson och Viola Petri.

Nummer ett är att tillsammans med eleverna skapa några få men mycket tydliga regler för vad som ska gälla i klassrummet. Detta gör nog de flesta klasser i våra låg- och mellanstadieskolor, men hur får man eleverna att verkligen följa dessa regler?  Eva Johansson och Viola Petri på Körfältsskolan provade under förra läsåret en ny metod som de nu fortsätter med under hösten. Ursprungsmodellen kommer från USA där den har praktiserats sedan 1960-talet. Den kallas PAX, bygger på belöningssystem och fungerar lite som en lagtävling i gott uppförande. Först 2015 kom metoden till Sverige där vi av tradition och princip har varit motståndare till belöningssystem. 

– Vi kände oss lite tveksamma först, men bestämde oss för att testa.  Trots allt finns det mycket forskning bakom. Meningen är att barnen själva på sikt ska upptäcka att det inte behövs belöningar, säger Viola. 

En förenklad Östersundsversion

PAX i skolan förvaltas i Sverige av en ideell förening, Vestigio, http://paxiskolan.se/om-oss/ som har översatt den engelskspråkiga versionen och anpassat den efter svenska skolförhållanden. De bedriver också studier för att följa upp vilken effekt modellen har hos oss. Elevhälsans psykolog Peter Leiler har gjort en förenklad version av Pax som han kallar Klasskamratskampen och som nu har provats på tre olika skolor i Östersunds kommun. 

– Klasskamratskampen är i första hand tänkt som förebyggande arbete när barnen börjar skolan för att skapa arbetsro och respekt mellan klasskamraterna. För att lära sig att följa de regler man gemensamt bestämt är det kopplat till en utmaning som till en början genererar belöningar men som på sikt har en generaliserande effekt, säger Peter Leiler.  

Efter introduktion av Peter satte Viola och Eva igång med sin klass när de började årskurs 2. Något behövde göras för att skapa lugn och ro, något som de flesta av barnen själva kände.  

– Vi tyckte att det lät länge att vi skulle hålla på ett helt läsår, men nu ser vi att det krävs. Det tar tid att förändra vanor, säger Eva. 

Träning i självreglering

I korthet går det till såhär: Lärarna delar in klassen i lag med 3-5 elever i varje. Lagen ska vara jämna såtillvida att det i alla lag finns elever som har både lätt och svårt för att följa reglerna. Vid några tillfällen i veckan, medan det vanliga skolarbetet pågår i klassrummet, startar lärarna Klasskamratskampen genom att tydligt berätta det för eleverna. Under en viss tid – inledningsvis bara 5 minuter – gäller det för eleverna att verkligen följa alla regler. Om någon i laget bryter mot en regel under tiden som klockan går, får laget ett streck på tavlan. Alla lag som får högst 5 streck är vinnare och får en belöning. Belöningen är till en början materiell – ett klistermärke, ett suddgummi – men övergår succesivt till belöningar i form av lek eller liknande.
Feedback är mycket viktigt, och det finns även veckobelöningar att uppnå. När lärarna ser att lagen ”vinner” hela tiden, utökas svårighetsgraden genom att utöka tiden, genomföra kampen i andra sammanhang som till exempel matkön. Meningen är att eleverna ska kunna lyckas. 

Psykologen Peter. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Peter Leiler, psykolog inom Elevhälsan.

– I grunden handlar det om att eleverna ska träna självreglering som är en viktig färdighet. Det man tränar blir man också bättre på, säger Peter. 

Med jämna mellanrum har lärarna fått handledning av Elevhälsans pedagoggrupp. De har även bistått med peppning och utvärderingar tillsammans med eleverna. Innan vårterminens slut kunde Eva och Viola se att gruppen gjort stora framsteg. 

– Vi utökade till upp till 15 minuter åt gången och sa inte alltid när vi satte igång, det fick barnen själva notera. Det går jättebra när de är medvetna om det, annars kan de lätt falla tillbaka, säger Viola. 

Vad tycker eleverna om Klasskamratskampen?

Eleverna har övervägande varit positivt inställda till Klasskamratskampen, men hade under en period förra läsåret en svacka då de inte upplevde att det var värt att jobba för belöningar. Därefter gick det åter bättre. I diskussionerna har eleverna reflekterat en hel del kring belöningar och om det verkligen ska behövas.  Lärare hjälper elever vid bänk. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

– Jag vet inte om det är så bra med belöning. Det borde vara lugnt annars också. Det är viktigt att det är lugnt för att man ska lära sig, annars är det ju onödigt att gå i skolan, säger Josef. 

Hur eleverna uppfattar nuläget verkar kunna kopplas till hur känsliga de som individer är för störningsmoment. Josef och Kevin tycker båda att det är mycket lugnare nu och att de själva har blivit bättre på att efterleva reglerna, medan flickorna som Pedagog Östersund talar med är mer tveksamma. 

– Det kanske är lite  lugnare nu, säger Zoey och Mellemi . 

  – Jag vet inte om jag tycker det. Och det är fortfarande många som säger fula ord till varandra, säger Madicken.  

Viola och Eva är säkra på att trägen vinner.

– Vi fortsätter med det här. Det är ett bra och konkret arbetssätt, säger Viola.  

Text och foto: Mi Edvinsson

Den som skulle vilja prova metoden är välkommen att kontakta Peter Leiler för introduktion.

 

 

 

 

Translate »