Läste till civilingenjör – blev grundskollärare 

Är det något en civilingenjör kan så är det matematik och fysik. Men att jobba med barn? Jättekul, tycker Fredrik Einarsson som nu jobbar som matematik- och NO-lärare på Parkskolan. 

Fredrik Einarsson pluggade till civilingenjör i Göteborg. När han nästan var klar blev han pappa till tvillingar.  

– Ett heltidsjobb! konstaterar Fredrik. 

En trång lägenhet i storstaden var inte optimalt för familjen. De flyttade till Jämtland och Östersund där Fredriks fru har sina rötter och även fick ett jobb. Själv satte Fredrik igång att söka ingenjörstjänster. 

– Det var inte så lätt som nyutexaminerad. Alla ville ha folk med yrkeserfarenhet, säger Fredrik. 

På ett föräldrarådsmöte på barnens förskola råkade han träffa dåvarande rektorn på Parkskolan. Året var 2012. Rektorn sökte matematiklärare, och Fredrik nappade.  

– Först var jag vikarie och sedan resurs för en elev. Därefter blev jag klasslärare, och det kändes riktigt kul, säger Fredrik. 

För att bli behörig lärare i grundskolan kompletterade Fredrik sin utbildning med pedagogik, didaktik och en matematikkurs inom VAL-projektet (Vidareutbildning Av Lärare). Samtidigt jobbade han 75 procent på Parkskolan. Där jobbar han fortfarande.  

Fredrik sitter på en parkbänk och tittar in i kameran. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Hur trodde du att det skulle vara att jobba i skolan när du först tackade ja? Stämmer det med verkligheten? 

– Den enda erfarenhet jag hade var min egen skolgång. När jag gick på högstadiet var det ordning och reda och tysta led. Men om jag skulle fått välja nu, skulle jag hellre välja en friare skola än den jag hade.  Det gick bra för mig i skolan och jag tyckte att det var roligt. Att det finns elever som inte gillar skolan kändes nytt för mig. Att nå just dessa elever är en utmaning som lärare. 

 Hur upplever du läraryrket generellt? 

– Det finns enstaka dagar då det kan kännas hemskt, men i stort är det ett roligt och ganska fritt jobb. Jag trivs gott! Kollegorna är jätteviktiga, och det verkar som lärare i stort är intresserade av samhälle och samtid, vilket också passar mig. Det är inte så långa arbetsdagar, och det är trevligt med lov. Ibland jobbar man andra tider på dygnet också, men det stör inte mig. Jag tror att man måste vara en viss sorts person för att jobba med barn hela tiden, och man måste ständigt lära sig nya saker själv, vilket jag gillar.  

Hur känner du för dina ämnen, matematik och NO? 

– Matte är så viktigt, det finns i allting. Redan när jag läste på universitetet kunde jag se att många saknar tillräckliga kunskaper. När man börjar på universitetet repeterar men gymnasiematten, och det är många som inte kan. Det är så viktigt att ha matematiken med sig hela vägen ända från början. En utmaning är att få matten att kännas intressant för eleverna.  I NO upplever att jag har stort spelrum i undervisningen. Jag kan göra vad jag vill så länge jag håller mig till läroplanen och kunskapsmålen. 

Vad är det roligaste med att undervisa? 

– När jag lyckas få eleverna att bli engagerade!  När jag provar en idé och känner att ”ja, det fungerade!” Ett exempel är när jag tog med en tidningsartikel om att spara vatten och ställde frågan om det var rimligt att man kan spara så mycket vatten genom att stänga av kranen medan man borstar tänderna. Det var något som verkligen engagerade. Eleverna pratade själva vidare och tog reda på saker utan att jag behövde ställa fler frågor.

Jag gör gärna avstamp i sådant som händer runt omkring oss, och nyckeln till elevers engagemang tror jag handlar om att göra kopplingar till deras verklighet. Det är inte alltid man lyckas, för man är ju ganska o-cool i deras ögon. Men om man lyckas, tror jag att eleverna lär sig bäst.  

Fredrik i halvfigur framför en grönskande björk. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Vad har du i övrigt för tankar om undervisning kontra kursplaner och kunskapsmål för högstadiet? 

– Jag tror att enda sättet att hinna få med allt som står i kursplanerna är att jobba ämnesövergripande. Min handledarkollega är svensklärare och vi gör en del ihop, men jag skulle vilja göra mycket mer. Alla skulle behöva jobba ihop. Samtidigt vill alla göra sin grej.  Ett hinder för att planera mer ihop med andra ämneslärare är tidsbrist. Men om man fick den tiden, tror jag att man skulle spara tid i en annan ände genom att jag kanske inte måste gå igenom varenda punkt i kursplanen för mitt ämne.  

– Jag tror också att eleverna skulle förstå sammanhangen bättre om man jobbade mer ämnesövergripande. På slöjden kan eleven mäta och veta att det går tio centimeter på en decimeter, men när det dyker upp i en matteuppgift, så finns plötsligt inte den kunskapen. Och eleverna har förmodligen tittat på mängder av diagram i olika skolämnen, men när de ska föreslå lämplig typ av diagram för vissa data på matematiklektionen, så har de inga idéer. De har svårt för att använda kunskap från andra sammanhang. Själv har jag förstås möjlighet att prata mycket matematik på NO-lektionerna när det passar. 

Hur tänker du kring betyg och bedömning? 

– Att sätta betyg är inte så kul. Över huvud taget är jag osäker på vad betygen ger. Det är betygsvarningar, samtal, omdömen… Eleverna blir så betygsfixerade och jag vet inte om det är så bra. Men formativ bedömning tror jag på, det gäller bara att hitta rätt former. Jag brukar använda små testuppgifter för att få bekräftelse på vad eleverna förstår. Med digitala verktyg som Classroom får jag en bra överblick över läget. 

Kommer du att fortsätta som lärare? 

– Det tror jag absolut.  

 Text och foto: Mi Edvinsson

 

Translate »