Moln i verklighet och fantasi

När det var dags för molnskådning råkade hösthimlen bli alldeles klar. I klassrummet skapades desto fler moln samtidigt som elevernas naturvetenskapliga kunskaper växte.

Klockan 13 kommer Linnea Krylén till Orrvikens skola för att leda molnskådning med årskurs 4. Solen skiner tyvärr allt starkare under förmiddagen, och när eleverna slår sig ner i gräset bredvid skolgården finns inte ett enda moln kvar på himlen. Så typiskt! Men Linnea Krylén låter sig inte nedslås.  Med hjälp av fotografier går det också alldeles utmärkt att titta på moln. De flesta av eleverna har dessutom gårdagskvällens makalösa solnedgång kvar i minnet. Då såg himlen ut som ett hav av guldlysande moln.

– Det var Altocumulus – böljemoln – som ni såg. De ser ut som krattat grus på en grusgång ungefär. Altocumulus är mellanhöga moln, och när solen går ner kommer den i perfekt vinkel för att lysa på molnen underifrån. Det är då det blir sådär vackert, förklarar Linnea.

Linnea har älskat moln ända sedan hon var barn. Idag är hon både barnboksförfattare och illustratör som mer än gärna ritar och målar moln. En av hennes böcker är ”Handbok för molnskådare”.

På ett mycket lättbegripligt sätt berättar hon om vad moln rent naturvetenskapligt är, och att olika sorters moln bildas på olika höjder. Faktum är att vi alla någon gång har gått mitt i ett moln. Men då kallar vi det för dimma. Högst upp finns Cirrus (fjädermoln) och Cirrostratus (slöjmoln). Cirrus är snabbast av alla och kan färdas i upp till 400 kilometer i timmen. Och de har ett hemligt tecken, berättar Linnea och pekar på fotografiet:

– När de får sådana här krokar, som skidspetsar ungefär, betyder det att molnen håller på att sjunka. Då kommer de att bli tjockare och det bli annat väder, berättar Linnea.

Eleverna blir nyfikna och ställer frågor. Om ett pyttelitet moln kan väga så mycket som 100 ton, hur kan det då sväva? Molnrullen som ser ut som en jättelik surfvåg och finns i Linneas bok väcker också stort intresse. Den har enorma krafter och uppstår bara på två ställen i världen, i Australien och Ryssland. Riskbenägna skärmflygare vallfärdar och att vänta in och surfa på sådana moln, men det är farligt!

Inne i klassrummets värme får eleverna skapa egna moln på papper som de sedan ska skriva en liten faktatext till. Om det blir verkliga moln eller fantasimoln är helt upp till eleverna.

– Jag tycker att det är roligare med fantasimoln, för då får man hitta på mer själv, säger Olivia.

Julia avbildar ett verkligt men ovanligt och vackert moln som hon har sett i Linneas bok. Det är ett nattlysande moln som bara syns en liten stund efter solens nedgång. Julia tycker att lärt sig mycket nytt idag. Två saker har hon särskilt lagt på minnet:

– Det där med att de surfade på molnrullen. Och att moln luktar illa. Det visste jag inte, säger Julia.

Emil gör ett läskigt Smutsus filibaktus-moln.

Pennorna dansar över pappret och molnen hopar sig i klassrummet – moln av sällan skådat slag: Baconmoln som bara kan ses i Elsalandet, vackra Hjärtus cumulus och ett otäckt Smutsus filibaktus som gör människor sjuka om de får en enda molndroppe på sig. Nästa gång eleverna ser ett verkligt moln på himlen kommer deras tankar med stor sannolikhet att gå i större banor än tidigare. Kunskap utvecklar tankarna. Estetiska uttryckssätt förstärker processen.

 

 

Translate »