Så kan vi hjälpa eleverna till ökad självkännedom

Att låta varje elev finna sin unika egenart är en utmaning i dagens grundskola. Diskussioner och samtal i tolerant anda kan hjälpa eleverna att få syn på sig själva. Här presenteras tre olika metoder.

”Känn dig själv.” Vid oraklet i Delfis ingång i Apollos tempel stod denna korta, men kärnfulla sentens ingraverad. En av Greklands sju vise, Thales, tillskrivs ofta vara upphovsman till meningen. Passande nog placerades uppmaningen i ljusets och vishetens guds tempelplats.

Att jobba med självkännedom är för mig en central del av den verksamhet som vi inom grundskolan dagligen håller på med, och eftersom det till och med står explicit i vår läroplan inser man snabbt att man varken behöver vara vis man/kvinna eller av gudomlig börd för att förstå vikten av det. ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (Lgr.11,sid.7)

I min skolverklighet känns den unika egenarten mer eller mindre utrotningshotad. Man pratar om att vara sig själv, men de yttre attributen är så likriktade att det är svårt att särskilja elever sinsemellan; tajta trasiga jeans, svart dunjacka från Åre och stram knut i nacken. Det faller också an på normerande värderingar, vilket jag själv ofta ser gällande val till gymnasiestudier där kluster av elever väljer samma program. Att låta elever finna sin unika egenart är en fundamental utmaning i grundskolan, men något vi kan hjälpa dem med genom att hjälpa dem att se sig själva och känna sig själva.

 Därför vill jag slå ett slag för att arbeta med det kunskapande mötet mellan elever och att låta elever utbyta kunskapserfarenhet, värderingar och tankar. Jag är fast övertygad om att det är i mötet med den andre jag får syn på mig själv. Med ”mötet” syftar jag på att låta elever mötas i demokratiska och dialogiska samtal, där de tränar sin kommunikativa, analytiska och metakognitiva förmåga samt procedurförmåga, utan att man som lärare kommer med sanningar om vad som är rätt eller fel eller på andra sätt har en undervisning där sanningens väg är enkelriktad och har sin start vid katedern.

När våra övertygelser, värderingar och tankar utmanas av andra påverkas vi och skapar och återskapar oss själva i en kumulativ och livslång process. För elevernas del kan det handla om att de ges möjlighet att anamma nya infallsvinklar, vidga perspektiv, forma eller omforma värderingar och lära sig mer om sig själva.

Henrik utanför skolan med samtalsmodellpapper i händerna.

Här kommer tre tips på didaktiska metoder för att jobba med det kunskapande mötet där eleverna lär av varandra i form av diskussioner och där du som lärare överlåter del av lärandeprocessen åt eleverna.

1. Sokratiska samtal

Sokratiska samtal är dialogbaserade samtal i seminarieform där en grupp elever som utgångspunkt får en gemensam text som inbegriper ett moraliskt eller etiskt dilemma, en motsägelse eller andra tvetydigheter. Med text kan menas en litterär sådan, film, bild, matematiskt problem eller annat. Texten som används bör ha egenskapen att den ger upphov till flera tolkningar och kräver resonerande tänkande. Eleverna studerar först enskilt texten och sedan samlas gruppen i ett seminarium där eleverna tillsammans med en seminarieledare gemensamt utforskar varandras tolkningar och slutsatser av den givna texten. Givna förutsättningar är att man lyssnar respektfullt på varandra, inser att det inte finns några rätt eller fel och att man är beredd att ändra sin ståndpunkt.

Som seminarieledare är det lärarens uppgift att se till att alla i gruppen aktiverar sitt tänkande, följa upp olika trådar i diskussionen och se till att deltagarna inte hamnar i debatt utan snarare lyssnar på den andres argument. Tanken är att låta eleverna vidga sina perspektiv gällande olika problemformuleringar för att tillägna sig ett eget sätt att logiskt resonera i sin individuella problemlösning. Med andra ord: Lära sig mer om sig själva genom att lyssna på andra.

2. Deliberativa samtal

Det deliberativa samtalet följer liknande principer som det Sokratiska samtalet. Professor Tomas Englund vid Örebro universitet pekar på fem karakteristika för det deliberativa samtalet. Samtalen skall genomsyras av att olika synsätt ställs mot varandra och att olika argument ges utrymme. Tolerans och respekt är två ledord när eleverna argumenterar med varandra. Deltagarna lyssnar på varandra i tolerant anda och samtalet ska ha ett inslag av ”kollektiv viljebildning”, det vill säga att man strävar efter att komma överens i en given problemformulering. Samtalen sker utan lärarledning och eleverna sköter diskussionen själva.

Läraren skapar på förhand givna dilemman eller problemformuleringar som eleverna skall söka finna bästa lösningen på. Givet är att det inte finns några rätt eller fel svar på problemformuleringarna. Syftet är att låta eleverna träna sin förmåga att argumentera, öka sin samtalskompetens, öka sin självuppfattning och utveckla en förståelse för demokratiska principer. Forskning på metoden har också visat att självförtroendet ökar genom att eleverna tillåts uttrycka vad de tycker och tänker och stämma av det mot andra människors åsikter. Detta genom samtalets toleranta struktur, där jag ges utrymme att säga min mening utan att bli bedömd, men bemött. Med andra ord: ”Två sanningar närmar sig varandra. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”(T. Tranströmer,urPreludier II.)

 3. Toleransprojektets metodik

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för Toleransprojektet som Östersunds kommun med framgång bedrivit och nu är inne på sitt femte år. En essentiell del i projektets metodik handlar om att lära av historien om oss själva. Eleverna ges möjlighet att i grupper diskutera handlingar utförda av människor i en historisk kontext med syfte att fundera över mellanmänskliga mekanismer. De historiska exemplen ger upphov till frågor kring varierande teman som också går att se i nutid och i elevernas vardag. Diskussionen går således från att handla om där och dåom någon annantill att hamna i här och nu om mig själv.

Genom att låta elever diskutera värderingar och etiska dilemman på ett icke konfrontativt sätt, ökar deras självmedvetenhet samt förmåga att inta ett andrapersonsperspektiv gentemot sin omgivning. Med andra ord: ”Om jag är jag, för att jag är jag och du är du, för att du är du. Då är jag jag och du är du.” (M. Morgenstern.)

Henrik Gabrielsson, Studie- och Yrkesvägledare, Östbergsskolan samt utbildningsledare för Toleransprojektet

Läs mer om Sokratiska-, deliberativa samtal och Toleransprojektet här:

 Sokratiska samtal

http://www.buf.no/pdf/ap.pdf

https://1larare.svedala.se/sokratiska-samtal-utvecklar-textsamtalet-och-elevernas-tankande/

https://urskola.se/Produkter/161029-UR-Samtiden-Underbar-matematik-Sokratiska-samtal

 Deliberativa samtal

https://tidningengrundskolan.se/respektfulla-samtal-kan-starka-intresset-for-politik/

 https://www.skolporten.se/forskning/avhandling/deliberativ-undervisning-en-empirisk-studie/

 Toleransprojektet

https://www.ostersund.se/barn-och-utbildning/grundskola/toleransprojektet.html

 https://segerstedtinstitutet.gu.se/samverkan/toleransprojektet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translate »