Kooperativt lärande – mer än vanligt grupparbete 

Elevaktivitet, delaktighet, träning av samarbete och ökade möjligheter till lärande. Anki och Charlotte ser många fördelar med kooperativt lärande som de på egen hand försöker utveckla i sina klasser.

Lärarna Charlotte Forslund och Anki Eklund på Norra skolan ansvarar i år för sammanlagt 40 elever i årskurs 2. De jobbar tätt ihop och planerar mycket tillsammans. De har funderat mycket på hur de ska få eleverna mer delaktiga och aktiva i undervisningen och har ofta använt den så kallade EPA- modellen: Enskilt – Par –Alla.  Vad de inte hade en aning om var att detta är en struktur inom kooperativt lärande. Efter att ha snubblat in på en Facebookgrupp om kooperativt lärande var de fast.

– Vi hittade mycket på deras hemsida och vi har läst böcker på egen hand för att lära oss mer, säger Charlotte.

– Vi provar oss själva fram i våra klasser, säger Anki.

Vad är kooperativt lärande?

Kooperativt lärande är i första hand ett pedagogiskt/didaktiskt förhållningssätt som innebär att elever lär sig genom korta, strukturerade interaktioner med klasskamrater.Eleverna arbetar i par (axelkompisar) eller grupp (hemgruppen) mot ett gemensamt mål samtidigt som var och en av eleverna har ett individuellt ansvar. Det som skiljer kooperativt lärande från andra typer av grupparbeten är att det är noga strukturerat samt baserat på kunskaper och teorier om hur människor samarbetar. Kooperativt lärande ska ses som ett komplement till aktiviteter i helklass och individuellt arbete.

Närbild på tre elever som sitter med huvudena tätt ihop vid skolbänken och funderar kring en uppgift.

En av fördelarna med arbetssättet är, enligt forskare i ämnet, att flera elever kan vara aktiva samtidigt när de arbetar i små grupper. De har möjlighet att resonera och tänka högt, vilket ökar förståelsen. Forskning visar också att ett optimalt lärande bygger på att eleverna kan samspela med varandra på ett lustfyllt sätt. Arbete med strukturerade gruppuppgifter kan därmed leda till att elever får bättre relationer till sina klasskamrater. Viktigt är att eleverna får stöd i att utveckla sina sociala färdigheter.

Följande sex grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att kooperativt lärande ska kunna fungera effektivt:

  • Positivt ömsesidigt beroende
  • Personligt ansvar
  • Lika delaktighet och samtidigt interaktion
  • Samarbetsfärdigheter
  • Återkoppling
  • Reflektion
Kooperativ uppvärmning

Vi följer med Anki och Charlotte in i klassrummet där en grupp andraklassare ska ha matematiklektion. Eleverna sätter sig så som klassrummet är möblerat – i grupper om fyra. För att eleverna ska kunna ta personligt ansvar, och veta vad som förväntas av dem, får de varsin roll i gruppen: Ordfördelare, sekreterare, berättare och materialförvaltare/uppmuntrare. De vet vad det innebär, de har gjort det förut. Rollerna växlar från gång till gång inom gruppen.

Anki och Charlotte framme i klassrummet, Anki med en timer. Eleverna sitter och jobbar.”Dagens tal”, som denna gång är 21, fungerar som uppvärmning inför lektionens problemlösning. Det gäller för grupperna att komma på olika matematiska uttryck för detta. Eleverna får mycket tydliga instruktioner. Materialförvaltaren ska hämta whiteboard, whiteboardpenna och sudd – men inte förrän på given signal. Ordfördelaren ska se till att alla kommer till tals, sekreteraren ska skriva upp gruppens förslag och berättaren ska slutligen berätta för klassen vilka matematiska uttryck gruppen har kommit fram till.  Anki ställer en timer för att markera hur lång tid gruppen får fundera.

Grupp efter grupp får sedan komma fram till den stora tavlan och berättaren läser upp förslagen. Det är högt och lågt – allt ifrån långa additioner till komplicerade konstruktioner som 18 x 18 – 300 – 3. Charlotte och Anki skriver på tavlan så att alla kan se. Ibland är det något som inte stämmer. Då får alla hjälpas åt att räkna och fundera. När allt är klart får sekreterarna instruktion om att sudda whiteboarden.

– Nu är det dags för problemlösning, säger Anki.

Mötas på mitten

Materialförvaltaren får nya instruktioner. Whiteboard med tillbehör ska bort, och problemuppgift och samarbetspapper ska hämtas. I problemlösningen ska eleverna jobba enligt en struktur som kallas ”Mötas på mitten”. Detta har eleverna också provat förut, men Anki berättar ändå, steg för steg, hur det ska gå till.

– Berättaren ska läsa problemet högt så att alla förstår. Sedan ska var och en fundera på problemet själv och rita eller skriva på sin del av papperet vad den tänker om det hela. Ordfördelaren låter alla i tur och ordning förklara hur den tänkt. I mitten ska sekreteraren skriva och rita den lösning som ni tillsammans kommer överens om, säger Anki.

Och detta är lättare sagt än gjort, för problemet är klurigt och eleverna i grupperna är inte vana att jobba tillsammans eftersom dagens konstellation är en schemateknisk nödlösning. Alla grupper har till slut ett förslag till lösning som presenteras av berättaren med hjälp av gruppen. I arbetssättet är det viktigt att samtliga i gruppen både har förstått problemet och lösningen med hjälp av kamraterna, något som inte till fullo uppfylls idag. Att ta ansvar för både sitt eget och andras lärande går bättre när eleverna i gruppen känner varandra väl.

– Det funkar mycket bättre när de jobbar i sina vanliga hemgrupper. Det är stor skillnad! I dagens tillfälliga grupper la de sig inte vinn om att förklara ordentligt för varandra, och därför blev heller inte alla delaktiga. Sen måste de också öva för att bli bättre på att förklara, säger Charlotte.

Två små elever sedda bakifrån sitter bredvid varandra. Den ena skriver på en whiteboard.

 

”Mötas på mitten” är bara en av många strukturer för kooperativt lärande. ”Karusellen”, ”Fråga, fråga, byt” och ”Speed dating” är andra exempel. De passar olika bra för olika ämnen och olika typer av uppgifter.

– Eleverna fick prova en ”Mötas på mitten” för att se vad de kunde göra för att det skulle bli bättre matro. Det funkade bra och det blev väldigt lugnt och skönt, säger Charlotte.

Grupperna

En grundtanke Inom kooperativt lärande är att man lär sig mer i heterogena grupper.  Anki och Charlotte försöker blanda så gott det går. Gruppen håller sedan ihop under en längre tid, enligt ”boken” fyra veckor, men det tycker Anki och Charlott är för kort tid. Deras elever har jobbat i samma grupp i tolv veckor nu, men ska precis byta.

– Först ska de lära känna varandra och göra lite gruppstärkande övningar tillsammans. Hemgrupperna har haft stor betydelse. Elever som inte pratade i klassen i årskurs 1 räcker nu frekvent upp handen. De känner sig trygga, delaktiga och säkra i sina grupper. För nyanlända, och nya elever generellt, är det en stor vinst med hemgrupperna. De får en tillhörighet och kommer direkt med i resonemangen vilket gör att de förstår mer, säger Anki.

Fyra elever jobbar tillsammans kring ett bord i klassrummet.

Men byta grupper måste man med jämna mellanrum. Den som blir för trygg, kliver aldrig utanför boxen.

Hemgrupperna har också inneburit en avsevärd förbättring av de lektioner då eleverna jobbar i matteboken. Anki och Charlotte har lärt sina elever att innan man får be läraren om hjälp måste man först fråga axelkompisen och sedan gruppen om de kan förklara. ”Två före fröken”. Så lyder regeln.

– Det har blivit tillåtet att hjälpa varandra och mycket mer ro i klassrummet. Det innebär också att jag kan stanna längre hos en elev som behöver mycket av mig, säger Anki.

Det här med samarbete…

Grupparbete har förekommit i många decennier i skolans värld, men hur brukar det introduceras? Man säger: ”Nu ska ni samarbeta!” Och kanske inte så mycket mer.

– För eleverna är det ett berg! Vi har nu länge haft en struktur för hur samarbete ska gå till, och vi känner tydligt nu att eleverna vet vad som förväntas av dem när de tilldelas sina olika roller, säger Anki.

– Det är generellt svårt för barn att samarbeta om det inte finns tydliga instruktioner för hur det ska gå till. De måste dessutom träna. Dessa tvåor kan redan bättre än en klass med äldre elever som jag tog över för några år sedan och som inte hade tränat på samarbete, säger Charlotte.

Charlotte Forslund och Ann ”Anki” Eklund.

 

Eleverna i årskurs 2 tycker själva att de är bra på att samarbeta. I en utvärdering efter ett grupparbete skattade alla samarbetet högt med förklaringen att det går lätt när det är personer som de är vana att jobba med.

Många andra lärare på skolan har blivit nyfikna på kooperativt lärande. Charlotte och Anki kommer att dela med sig till kollegorna så långt som de själva har kommit.

– Men vi skulle ju vilja ha riktig fortbildning också, det är många som vill det här. Helst skulle vi behöva slå oss ihop med någon annan skola för att kunna ordna något, säger Charlotte.

Så finns det fler i kommunen som också vill ha fortbildning i kooperativt lärande, så vet ni vem ni ska kontakta!

Länk för intresseradehttps://kooperativt.com/

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translate »