Stort intresse för lärarcoachning

Sedan tre terminer tillbaka provar sig Östersunds tre lärarcoacher fram till en framgångsrik modell. Intresset från lärarna är så stort att de inte räcker till.

Kvalitetsarbete handlar om det livslånga lärandet, en ständigt pågående process där allt som är bra kan bli bättre.  För att citera pedagogikprofessorn Dylan Wiliam ”Den som säger att den är klar, borde inte vara lärare.” Så känner nog de flesta, men trots visioner och ambitioner kan vägen till bestående förändring vara lång. Det kan vara enkelt att ta ett första steg efter en inspirerande utbildning, men lika enkelt att tappa fart. Det krävs uthållighet för att nå hela vägen fram.

I Canada har man med framgång erbjudit lärarna coachning som stöd, något som man kände till och ville prova i Östersunds kommun. Utvecklingsgruppens ledare Janna Scheéle hade testat coachning i praktiken innan hon kom till Östersund, och hade dessutom träffat dem som var ansvariga för lärarcoachning i Ontario. Dessa erfarenheter tog hon med sig hit.  När de tre första förstelärartjänsterna skulle tillsättas i Östersunds kommun var det förutbestämda uppdraget just detta: Att coacha kollegor på andra skolor.

Vi komma, vi komma…

Specialpedagog Eva Eriksson och lärarna Eva Öberg och Martin Svensson visste inte vad en lärarcoach var när de sökte tjänsterna, men tilltalades av tanken på att handleda. De fick coachutbildning och satte igång att prova sig fram för att se vad som kunde fungera i skolans värld.

Foto: Mi Edvinsson

– Här handlar det inte om den egna livssituationen. Det är eleverna i klassrummet, själva hantverket, som är i fokus, säger Eva Eriksson.

Även rektorer och övriga lärare i kommunen stod som levande frågetecken inför det nya begreppet. Med hjälp av Peter Bäckman på Elevhälsan genomfördes ett pilotprojekt på Vallaskolan. Utvärderingarna från de deltagande lärarna gjorde det betydligt enklare att förklara för rektorer och personal på andra skolor vad det handlade om. Det väckte intresse och efterfrågan har varit stor.

Förskolläraren Britt-Inger Söderholm kände behov av coachning när hon skulle börja jobba med skolbarnen på sin arbetsplats.

– Jag behövde hjälp med att sätta mig in i skolans läroplan och strukturera arbetet för att se att vi jobbade mot målen. Att bolla med Eva, och få feedback på det jag gjorde med barnen mellan träffarna, stärkte mig i lärarrollen och gjorde mig mycket tryggare. Jag är jättenöjd, säger Britt-Inger Söderholm.

Positivt på flera plan

– Utmaningen är att vi skulle behöva fler coacher. Eftersom vi vill att det verkligen ska göra skillnad för dem som får coachning vill vi inte dra ner på mötestillfällen för att hinna med fler. Däremot funderar vi på att även prova gruppcoachning som ibland kan passa bättre, beroende på vad det handlar om, säger Janna Scheéle.

De tre coacherna gillar sitt uppdrag och tycker att de själva lär sig massor som de har nytta i sina ordinarie yrkesroller.

– Jag tvingas reflektera över min egen praktik, säger Eva Öberg som undervisar i svenska och tyska på Treälvsskolan.

– Jag håller med! Och det är spännande och kul vara med och utforma något från början, att driva skolor framåt, säger Martin Svensson, till vardags SV/SO-lärare i Torvalla.

Utvärderingen med lärare och rektorer är det tydligaste kvittot på hur väl coacherna lyckas. En avstämning med lärarna några månader senare kan också vara mycket värdefullt.

– Jag ska börja med det nu. Jag ser att det händer saker på skolan där jag är, säger Eva Eriksson.

Text och foto: Mi Edvinsson

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »