Hjärnkoll på fritids, del 1

Hjärnans funktioner och kroppens hormoner styr i hög grad människans beteende. Med större kunskaper på detta område blir det enklare att skapa en fritidshemsverksamhet som fungerar för samtliga barn, menar Susanne Weiner Ahlström.

Fritidspedagoger har ett oerhört viktigt kompensatoriskt uppdrag gentemot skola och förskoleklass. Med fritidshemmets pedagogik erbjuds eleverna dubbla möjligheter att utveckla förmågor och kunskaper som behövs för en lyckad skolgång och samtidigt utvecklas till trygga individer som fungerar väl tillsammans med andra i sociala sammanhang. Ibland kan det vara lättare sagt än gjort. Fritidspedagogerna ska räcka till för alla barn, och de flesta som jobbar i barngrupper har nog upplevt att ett enda barns beteende ibland kan vända upp och ner på hela verksamheten.

Statistiskt sett går 80 procent av alla barn ”som på räls”, men för de resterande 20 procenten är det helt avgörande hur vi som pedagoger gör för att inte få oönskade beteenden. Om detta föreläste Susanne Weiner Ahlström vid höstens fritidshemsmässa i Östersund.

– För att veta hur vi ska hantera dessa barn, och anpassa vårt förhållningssätt så att vi får ett fritids för allabarn, behöver vi titta in i hjärnan och förstå något om de hormoner och substanser som styr den, säger Susanne Weiner Ahlström.

Hjärnans funktioner påverkar beteendet

Människans hjärna har fungerat på ungefär samma sätt sedan homo sapiens uppkomst. Hjärnans högst prioriterade uppgift är försöka få individen att överleva. En struktur djupt inne i vår hjärna, amygdala, reagerar till exempel starkt när vi utsätts för fara, hot eller andra snabba förändringar i omgivningen som kräver emotionell reaktion.  Amygdala påverkar då kroppens hormonbalans som i sin tur styr människans beteende och gör vid hot och fara kroppen redo för strid eller flykt. Denna finurliga funktion är en av förklaringarna till att både barn och vuxna i vårt nutida samhälle ibland reagerar med motstånd även vid förändringar som inte innebär livsfara. Stenåldershjärnan tolkar det som något skrämmande, och så slår amygdala till. Hot och våld är det som triggar hjärnan först av allt.

– När vi har barn i gruppen som är extra känsliga för förändringar, behöver vi hela tiden ligga steget före, säger Susanne.

Olika delar av hjärnan utvecklas olika snabbt. Pannloben utvecklas sist och är inte helt klar förrän vid 25-30 års ålder. I denna del av hjärnan sitter beslutsfattande förmågor, riskbedömningar och förmåga till helhetsperspektiv. Om tonåringar uppträder risktagande, känslostyrt och omdömeslöst är det pannlobens bristande mognad vi ska skylla på. Och barnet som trots många tillsägelser upprepar samma dåliga beteenden och handlingar om och om igen, kan förmodligen inte mycket bättre då den känslostyrda delen av hjärnan är mycket mer utvecklad än pannloben.

– Att säga till ett barn om samma sak varje dag är inte framgångsrikt. Men berätta vad du förväntar dig och gör tummen upp när det är bra. Sätt ljus på det om funkar, säger Susanne.

Hjärnan är också bekväm när den får chansen. Den gillar när vi tänker i samma banor, då kan den spara energi. Hjärnans vurm för den lättaste vägen kan få konsekvenser för hur vi till exempel tänker om oss själva. Om jag varje dag tänker negativa saker som ”jag kan inte”, ”jag är ful” är det dessa tankestigar som trampas upp, stigar som hjärnan sedan helst följer för att det är enklast. Det samma gäller förstås om vi tänker positiva saker om oss själva. Pedagogens förhållningssätt har stor betydelse för vilket ”mind set” som skapas hos elever.

”Jag är misslyckad, det är ingen Idé att kämpa.”är ett negativt statiskt mind set som kan förstärkas av omgivningens negativa förväntningar och leda till sämre betyg.  ”Jag är duktig”är ett positivt men fortfarande statiskt mind set som ofta är knutet till en rädsla för att misslyckas och därmed också rädsla för att prova nytt.

– Vi behöver istället stimulera till ett dynamiskt mind set: ”Det lönar sig att anstränga sig och träna, då blir jag bättre”. Denna form av ”jävlar anamma” är viktigare för skolframgång än IQ, säger Susanne.

Den stora utmaningen

I skolans elevgrupper finns alla sorters barn vilket gör jobbet som pedagog till en utmaning som kräver kunskap för att hantera. Det räcker med en snabb blick på den här bildenför att inse det.

Individuell problematik (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, låg kognitiv nivå, destruktivt mind set, exekutiva svårigheter etc.)  skapar tillsammans med social problematik (i och utanför skolan) och skolans problematik (stressframkallande miljö, icke inkluderande undervisning) ett triangeldrama med där eleven är huvudperson.

Den situation eleven befinner sig i får konsekvenser av olika slag – oönskat beteende, förlorad motivation, sämre koncentration och dålig självkänsla som alla är faktorer med negativ inverkan på lärandet.

– Vi måste anpassa för diagnossymptom, social belastning och stress, Vi måste inkludera istället för att integrera för att skolan inte ska skapa problem för dessa elever, säger Susanne.

Läs mer om hur vi kan anpassa i fortsättningsartikeln nästa vecka.

 

 

 

 

 

 

 

 

Translate »