Hjärnkoll på fritids, del 2

Att anpassa verksamheten så att den fungerar bra för samtliga barn i gruppen är en pedagogisk utmaning. Med större kunskap om hjärnan och kroppens hormoner ökar chanserna för att lyckas. Relationer är dock alltid A och O.

I människokroppen produceras en mängd olika hormoner. De har olika funktioner och påverkar oss på olika sätt. Vissa, som endorfin, oxytocin och serotonin, mår vi väldigt bra av. Dessa hormoner har även en positiv inverkan på lärandet.

Endorfiner bildas till exempel när vi skrattar, oxytocin produceras vid fysisk beröring som vid massage och serotonin bildas när vi får positiv bekräftelse av någon annan. Hur får vi dessa hormoner att flöda i elevgrupperna?

Hormonet dopamin gör oss engagerade och kreativa. Det fungerar också som hjärnans bränsle. Vid aktiviteter som kräver stor tankeverksamhet går det åt massor av dopamin. Samtidigt bidrar stillasittandet till att dopaminet går på sparlåga – en svår ekvation på mattelektionen! När eleverna kommer till fritids på eftermiddagen är de ofta dopaminfattiga, vilket gör dem mer känslostyrda och lättretade. En del behöver röra på sig för att fylla på, andra behöver vila och ta det lugnt. Olika individer fungerar på olika sätt. Vad som gäller för alla är att positiva känslor ökar dopaminet.

Anpassningar för elever med npf

Människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) har lägre dopaminhalt än andra. Det är därför inte konstigt att elever med ADHD-diagnos har svårt att sitta stilla.

– När dopaminhalten sjunker försöker de omedvetet kicka igång sig själv genom att röra på sig. Medvetna ”brain breaks” är ett bra sätt att hjälpa dessa barn säger Susanne Weiner Ahlström, en av föreläsarna på Östersunds senaste fritidshemsmässa.

Den som redan har en låg dopaminhalt kan ta helt slut efter en lektion med mycket tankearbete och är inte i balans när det äntligen blir rast. Då kan mycket hända.

Den mänskliga hjärnan registrerar 10-11 miljoner intryck per sekund. Detlåter orimligt, men hjärnan selekterar så att cirka 50 av de viktigaste stannar kvar. Intryck som signalerar hot och våld prioriteras högst, en funktion som utan tvivel har hjälpt människan att överleva. De intryck som stannar kvar bearbetas tankemässigt i hjärnans framlob. En npf-diagnos innebär i regel svårigheter innebär ofta svårigheter med att välja ut vilka saker som är mest relevanta att spara för bearbetning. En rörig och ljudlig yttre miljö gör det ännu svårare för hjärnan.

– Vi behöver tänka till i förväg kring vilka miljöer och pedagogiska situationer vi skapar, annars riskerar barnet bli orättvist behandlat varje dag, säger Susanne.

 Anpassningar för elever som tänker långsamt

Enligt normalkurvan har 14 procent av alla skolbarn ett svagt teoretiskt tänkande. Man kan definiera det som att de befinner sig i gränslandet mellan särskola och grundskola. Deras kognitiva nivå är låg, de tänker långsamt. Att lära sig någonting nytt – att lära sig att gå från A till B – kan liknas vid att trampa upp en helt ny stig i en skog. För de flesta räcker det att traska den nya hjärnstigen 25 gånger för att den ska kapslas in i fett och bli bestående. Men för de 14 procent som tänker långsammare är 25 gånger inte nog. Då har de ännu inte trampat färdigt.

– Läraren kan förvånas över dem som ännu inte lärt sig -”Har du inte lyssnat?”- och går sedan över till att lära ut vägen från B till C. Eleverna som ännu inte har den första stigen klart för sig, går då vilse direkt, säger Susanne.

Vissa kunskaper måste automatiseras för att göra hjärnan ledig för vidare uppgifter, till exempel multiplikationstabellerna. Att räkna ut multiplikationstalet, som bara är en liten del av problemlösningsuppgiften, tar annars alldeles för mycket tid och kraft. Kan färdighetsträning på fritids hjälpa?

Arbetsminnets storlek är annat som skiljer sig mellan olika individer. Susanne beskriver det som att vi har olika stora kladdpapper. Stress har negativ inverkan på papperets storlek. Ett barn med litet arbetsminne klarar att ta emot 1 instruktion, sedan är det fullt och resten går förlorat.  För pedagogen är det lätt att ta för givet att barnet har hört alltihop och vet vad som gäller, men så är det inte alltid.

– Informationen behöver processas för att lagras. Processa kan till exempel innebära att man skriver ner det. Om man bara lyssnar en gång, så glömmer man, säger Susanne.

 Sociala aspekter

Fritidspedagogens kompetens och beteende mot eleverna är avgörande för att läroplanens uppdrag ska kunna fullgöras, menar Susanne. Inte minst handlar det om att tillgodose grundläggande psykosociala behov, det vill säga uppleva känslan av sammanhang och meningsfullhet, struktur och ordning och bli positivt sedd. Hur visar vi barnen positiv uppmärksamhet?

– Ett barn som hela tiden stör vill ha uppmärksamhet. Genom att gång på gång tillrättavisa, lär man barnet att det lönar sig att störa. Men när alla behov är tillgodosedda, då funkar det, och det är du som håller i taktpinnen, säger Susanne.

Susanne tar även upp saker som är svårare att hantera, till exempel barn med otrygghet och dålig anknytning i bagaget. Dessa så kallade satellitbarn har aldrig haft en vuxen ledare, vilket kan resultera i en maktkamp som pedagogen sällan vinner – i synnerhet inte om det finns publik.

– Släpp konflikten! Tala om vad du förväntar dig, vänd sedan barnet ryggen och ge ingen uppmärksamhet utan ägna dig åt gruppen istället. Köraldrigut satellitbarn ur rummet och sätt dem aldrig på den anklagades bänk – skam och skuld är farligt! Bjud in dem, noncha det dåliga beteendet och försök att bygga en stark relation, säger Susanne.

Med kunskap och rätt förhållningssätt kan vi hjälpa fler, menar Susanne, men relationer är alltid viktigast.

 – Har man tillgång till barnens hjärta, får man också tillgång till deras hjärna, säger Susanne Weiner Ahlström.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

Translate »