Patriks recept för skolutveckling

Skolutveckling är eftersträvansvärt men svårt Hur skapar vi förändring på riktigt? Och hur får vi samtliga medarbetare att se digitalisering i klassrummet som ett stort behov?

”När du som rektor initierar en förändring på skolan – tro inte att folk tycker att det är kul.” Detta, lite provocerande, uttalande kommer från Patrik Landström som har varit lärare i drygt 10 år, rektor minst lika länge. Sedan 2014 är han skolområdeschef i Linköping och för en tid sedan var han på besök i Östersund.

– All skolutveckling är svår. Det beror i sin tur på att det är svårt att få samtliga på skolan, som grupp, att uppleva behov av en förändring. Att se behovet – det är det som skapar motivation och driv. Den individ som inte själv ser behovet kan inte genomföra en verklig förändring på sin skola eller i sitt klassrum, säger Patrik.

Att bocka av göra-listan är inte detsamma som utveckling.  För att nå ända fram i ett utvecklingsarbete, menar Patrik, måste man jobba med det som sker inne i klassrummet. I alla klassrum.

 – Alla måste se behovet. Alla måste med på tåget. Inställningen att ” det finns ju alltid några som inte vill, men det ska ju inte få hindra oss andra”, den är livsfarlig! Om vi accepterar att några ställer sig utanför utvecklingsarbetet, accepterar vi samtidigt att våra elever ges olika möjligheter, säger Patrik

Vad det än är man vill utveckla på en skola, finns det oftast någon eller några som redan har sett behovet.

– Låt dessa gå före, visa och inspirera, men framför allt prata om det som är viktigt – ofta och mycket – tills alla andra också ser behovet. Som rektor höll jag på ett helt år med att få personalen att känna drivet innan vi körde igång med implementering av det nya. Det tar tid, säger Patrik.

En skolkultur som gynnar samarbete och dialog är en grundförutsättning för att komma framåt, men bortsett från det finns det många fällor att gå i. Kortsiktighet, för många nya saker samtidigt, för många mål och mål som inte utgår från skolans reella behov leder inte till bestående förändring som märks ute i klassrummen.

– När jag pratat med skolledare och frågat vad de verkligen behöver utveckla på sin skola har det ibland varit helt andra saker än dem som står uppskrivna som prioriterade mål i utvecklingsarbetet. Då är det fel sorts mål man har satt upp, säger Patrik.

Allt skolutvecklingsarbete bygger på att man systematiskt följer upp allting man gör, om och om igen. Men inte heller detta är en garanti för att utveckling faktiskt sker.

– Det är vanligt att man i en uppföljning bara ”konstaterar” att det ser ut på ett visst vis. Man förklarar varför, och sedan stannar det där. Men varje uppföljning måste leda till nya förslag som provas och utvärderas, de måste leda till handling och justeringar i klassrummet, annars har vi lagt ner tid i onödan, säger Patrik.

Behovet av digitalisering

Efter den nationella strategin för digitalisering i skolan och nya skrivningar i läroplanen kan vi gissa att digitalisering är ett område som många skolor vill utveckla. I strategin poängteras hur undervisningen måste utvecklas gör att ge alla digital kompetens som de behöver för framtiden och att detta ska vara likvärdigt mellan skolor och kommuner om tre år. Tidsaspekten är enligt Patrik en utopi, men det är dit vi ska.

Och det är med digitalisering som med all annan skolutveckling- om vi inte får det att lyfta i vartenda klassrum, kommer det inte att bli utveckling på riktigt. Enligt Patriks sätt att se på skolutveckling måste alltså samtlig personal på skolan inledningsvis uppleva ett av digitalisering för att förändring ska ske. Gör alla det?

– Digitalisering är ett svårt område. Om vi bara tittar på elevernas lärande tror jag inte att det är självklart att vi ser digitalisering som ett behov. Jag tror att vi även måste ha framtiden i fokus och koppla digitalisering till elevernas rätt att kunna vara delaktig i en digitaliserad värld. För att se behovet på olika nivåer tror jag att LIKA är ett bra verktyg. Sen måste man prioritera i budget för att få den utrustning man behöver, och det sker bara om skolledaren också ser behovet, säger Patrik.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

Translate »