En studiehandledares vardag

 Samrawit Kahsay arbetar som studiehandledare. Det är inget enkelt jobb men det ger henne motivation att vidareutbilda sig till lärare. Samrawits största mål är att eleverna ska lyckas i skolan. Här spelar studiehandledaren en avgörande roll.  

Det är måndag eftermiddag Samrawit Kahsay har studiehandledartid med Fishale och Goitom. som går i åttan på Östbergsskolan. Idag behöver de hjälp med sin SO-uppgift om hur EU fungerar. Det är svårt!

– SO är svårast av allt. Det är väldigt många svåra ord, och ämnen som samhällskunskap och historia handlar ju om helt andra saker här i Sverige än vad det gör i Eritrea. Jag får ofta förklara i relation till Eritrea för att eleverna ska förstå, säger Samrawit.

Kombinerar jobb och utbildning

Samrawit Kahsaykommer själv från Eritrea och har bott i Sverige i sex år. Med sig i bagaget hade hon lantmätarutbildning och åtta års arbetslivserfarenhet som lantmätare och GIS-expert. Hon fick ganska snabbt praktik på Länsstyrelsen, men skolorna skrek efter studiehandledare som talade tigrinja. Idag är hon modersmålslärare och studiehandledare i grundskolan.

Samrawit i halvfigur i med klassrum som bakgrund, ler.

Sitt första år arbetade hon endast på Östbergsskolan. Nu ser behoven annorlunda ut och Samrawits tjänst är uppdelad mellan tre skolor i tre olika stadsdelar. En helt vanlig tisdag startar hon på Norra skolan med NO-stöd i fyran, SO stöd i två olika klasser samt mattestöd i årskurs 1. En halvtimme efter den sista lektionens slut på Norra skolan ska hon befinna sig på Torvallaskolan för planering och undervisning i modersmål. Det finns andra veckodagar då hon också är på två olika skolor under samma dag. Det kan kännas lite stressigt, men Samrawit tycker ändå att det går ganska bra. Fritiden går åt till familjen och att plugga geografi på distans mot Uppsala universitet. De första 30 poängen i geografi är klara.

– Mitt mål är att skaffa mig pedagogisk utbildning och bli lärare. Om jag har tillräckligt med kunskaper i ett ämne, kan jag gå en kompletterande pedagogisk utbildning. Då skulle jag kunna hjälpa mina elever ännu bättre, säger Samrawit.

Förklara – inte tolka

En studiehandledares uppgift är att förklara lektionens innehåll för sina elever, inte översätta vad läraren säger. Det kräver att även studiehandledaren har tillräckligt med kunskaper i ämnet.  Ibland innebär det att starta från noll. I Eritrea läser man inte om Gustav Vasa på historielektionen.

– Det är nog det svåraste med mitt jobb, att söka all kunskap jag behöver för att kunna förklara för eleverna. Det tar tid och energi. I de lägre årskurserna, där kunskapsnivån är lägre, krävs det inte så mycket av mig. Men på högstadiet är det annorlunda, då måste jag läsa på ganska mycket i förväg. Det är bra när lärarna lägger in lektionsplanering och uppgifter i Google Classroom, då ser jag vad som är på gång. Ibland kan jag hitta material på mitt skrivbord eller så får jag passa på att fråga när vi ses i korridoren eller fikarummet, säger Samrawit.

När eleverna är nyanlända och inte kan ett ord svenska måste Samrawit vara med på alla lektioner. Efter ungefär 1,5 år förstår eleverna så pass mycket att de oftast klarar sig på egen hand i de praktisk-estetiska ämnena.

– I början måste jag förklara mycket på tigrinja men jag blandar alltid in svenska, mer och mer beroende på elevernas nivå. Det är nödvändigt för att de själva ska kunna uttrycka sina kunskaper på svenska, säger Samrawit.

De äldre eleverna har även studiehandledartid utöver de vanliga lektionerna.

Samrawit sitter vid bordet och arbetar med två elever. Böcker uppslagna.

– Det roligaste med det här jobbet är att jag själv får nya kunskaper varje dag. Jag är törstig på kunskaper! Det ger mig större motivation att utbilda mig till lärare, och så är det ju roligt att jobba med barn, säger Samrawit.

Målet är att alla ska lyckas

Förutom att hjälpa eleverna med skolarbetet tror Samrawit att studiehandledarna kan underlätta elevernas integration genom att vara en brygga mellan det svenska samhället och elevernas egen kultur.

– Jag älskar ordet integration! I början håller eleverna väldigt hårt om sin egen kultur men jag kan vara en modell för dem och visa att man ibland måste göra om vissa saker lite grand för att det ska fungera i Sverige. Jag kan hjälpa dem att jämföra de olika kulturerna och visa hur man kan anpassa sig utan att förlora sin egen kultur. När de träffar mig kan de också se att det är möjligt att lära sig bra svenska och få jobb i Sverige, säger Samrawit.

Samrawit bedömer att de yngre barnens chanser att klara den svenska skolan är ganska goda. De har många år på sig. Tuffare är de för eleverna som kommer in i den svenska skolan på högstadiet. Många av dessa har också med sig föreställningar hemifrån om att de ska bli läkare eller något annat med hög utbildning.

– Jag brukar säga att ”det kan du, men inte nu”. Jag säger att det är bättre att börja med något enklare och vidareutbilda sig senare när man blivit bättre på språket, säger Samrawit.

Att komma in på ett av gymnasiets yrkesförberedande program är en rimlig målsättning som många kan klara, menar Samrawit. Det gäller att lägga krut på kärnämnena för att få behörighet. Ett bra samarbete mellan studiehandledaren och lärarna är en förutsättning för att det ska gå bra för eleverna.

– Mitt största mål är att eleverna ska lyckas. De som saknar skolgång i sitt hemland och inte börjar i svensk skola förrän i tonåren skulle behöva mer studiehandledningstid. Svårast är när en elev inte vill ha studiehandledning. Det kan handla om att eleven känner sig annorlunda eller själv tycker att den pratar så bra svenska att det inte behövs, men så är det ju inte. Här måste lärarna vara tydliga och tala om för eleven att studiehandledning är nödvändig för att klara vissa ämnen. Det blir svårt att jobba annars, säger Samrawit.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

Translate »