Mer än bara rastvakt

Gustav Sundh, även kallad ”skolgårdsläraren”, tar de didaktiska frågorna med sig ut på rasten. Skolgårdspedagogik och inte rastvakt är vad som behövs för att skapa trygga och meningsfulla raster för alla barn.

Det är vår i luften. Utomhusleken får ny fart och nya skepnader. Men hur har eleverna det där ute egentligen? Ibland behöver man stanna upp, se sig noga omkring och iaktta vad som verkligen sker i skolgårdens alla olika hörn. Vad var det nu han sa, ”skolgårdsläraren” Gustav Sundh, när han besökte Östersunds fritidshemsmässa i höstas? Vi tar och friskar upp minnet:

Gustav Sund sitter på golvet på scenen.Gustav Sundh är förstelärare i fritidspedagogik. Han gillar inte ordet ”rastvakt”.  Det är utevistelse det handlar om; det är inte vakta som pedagogerna ska göra. Pedagogernas uppgift, menar Gustav, är att utifrån de didaktiska frågorna (Vad, hur, varför, för vem?) skapa trygga och meningsfulla raster för alla barn. Barnen som hamnar i konflikt varje rast. De osynliga barnen som upplever rasten som ett öppet hav. Alla. Därför måste vi bort från fokus på rastvaktscheman och den verklighet där 30 olika pedagoger varje vecka turas om att övervaka skolgården. Gustav menar att en eller två riktade fritidspedagotjänster, ”skolgårdslärare”, är något som lönar sig i form av trygga elever, god sammanhållning över årskurserna och genomtänkta lärsituationer varje rast.

– Barnen behöver skapa relationer med några få trygga, tydliga vuxna. Först när den relationen finns, kommer de och pratar med en. När samma vuxna är ute varje dag har de också bättre koll på läget. En bra skolgårdspedagog uppehåller sig vid de otryggaste ställena och visar att den är tillgänglig. Den står inte med kollegorna vid flaggstången och har privata samtal, säger Gustav Sundh.

Så jobbar Gustav

Själv började Gustav arbetet mot tryggare raster med några veckors observation. Det utkristalliserade sig snart att det var fotbollsplanen som var skolgårdens otryggaste plats. Här osade det 50-talsvärderingar, här härskade högstatusgrabbarna med hjälp av pennalism och kränkningar, här vågade inte flickorna sätta sin fot.  Gustavs lösning på problemet blev att enväldigt lägga beslag på halva fotbollsplanen och ordna helt andra aktiviteter där, aktiviteter som lockade dit de andra barnen. Till slut väcktes även nyfikenheten hos fotbollsgrabbarna. De ville också vara med.

Att arbeta förebyggande istället för att släcka bränder, att hjälpa barnen att modifiera tveksamma lekar istället för att förbjuda dem, det är sådant som Gustav tror på.

– Jag tror inte på en massa allmänna förbudsregler av typen ”Vi klättrar inte i lyktstolpar”. För om tanken ännu inte har slagit eleverna – vad gör de nästa rast om inte klättrar i lyktstolpar? En regel räcker: Vi beter oss bra mot varandra, säger Gustav.

Han jobbar mycket med de äldre barnen för att göra dem till goda förebilder för de yngre och få igång ett lärande samspel mellan olika åldrar. Med enkla knep skapar han naturliga situationer. ”Kan du visa NN hur man gör – jag ska bara gå och hämta en grej” är en klassiker som nästan alltid fungerar.

– När man ger dem en chans att leda och ta ansvar, växer barnen. Och de äldre lär ofta de yngre på ett exemplariskt sätt. Att instruera innebär också att träna språk, säger Gustav.

Också det normkritiska perspektivet finns med. Gustav försöker medvetet få killar och tjejer att prova andra saker, sådant som oftast bara det motsatta könet gör. Störst verkan har förebilder, det vet han av erfarenhet. När ett par småtjejer bad om att få låna klubbor och mål för att spela bandy var Gustav snabb med kameran och la upp bilder på skolans skärm. Det dröjde inte länge förrän fler flickor kom och ville prova. Det har verkligen effekt!

En god skolgårdspedagog värnar också den fria leken, men förvissar sig om att alla inblandade har roligt.

– Om det pågår fri lek som man är lite undrande över, räcker det att säga tre ord: Går det bra? Om det går bra, så låt dem leka i fred. Barn leker väldigt lite nu för tiden, säger Gustav.

Aktiviteter och material

När Gustav ska hitta på rastaktiviteter utgår han ofta från intressen och behov som han lägger märke till bland barnen. Vad gör de? Är det någon ny fluga på gång? Ta vara på det, gör om det till en organiserad aktivitet och kör så länge det är kul! Även negativa beteenden, som till exempel de stora killarnas buffande och knuffande i matsalskön, kan vändas till något lekfullt och positivt.

– De verkade ha ett stort behov av att knuffas, så jag organiserade sumobrottning som aktivitet. Killarna deltog med glädje och stöket försvann, berättar Gustav.

När fantasin tryter finns det en uppsjö av aktiviteter att ösa ur från internet, till exempel Facebookgruppen Rastaktivisterna.  Limbo är ständigt återkommande och något som på ett naturligt sätt gynnar de minsta. Dragkamp kan vara bra att ta till på måndagar om humöret är i gungning efter helgen. Att skapa goda förutsättningar för lek kan också vara så enkelt som att veva ett långrep.

Bra lekmaterial är också a och o för meningsfulla raster. Gustavs råd är att börja med lite i taget, se vad som funkar och sedan bygga ut eftersom. Ett strukturerat system för att förvara, hålla ordning, låna och lämna tillbaka är också viktigt för att barnen själva ska klara att ta ansvar.

– Att låta barnen turas om att sköta boden enligt ett rullande schema brukar fungera bra. Och tänk vad mycket de lär sig där! Svenska, matte, begrepp, socialt bemötande – ja nästan allt som står i läroplanen, säger Gustav.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

Translate »