Resan har satt spår

Resan till Polen var bara slutet på en resa som började redan i höstas. Toleransprojektets elever är nu tillbaka i Östersund med erfarenheter utöver det vanliga. Den fördjupade kunskapen om förintelsen har påverkat deras syn på människor och även gett dem vänner för livet.

En fem dagar lång resa till Polen är ett spännande äventyr för skolelever i åttan och nian. Som alla resor tillsammans med jämnåriga kompisar innehöll den fniss, skratt och minnesvärda händelser som ofrivilliga bad i bäckar och bortflugna flygbiljetter, men också gråt, svåra känslor och stora portioner dödligt allvar.

Bevisen finns överallt

Under Toleransgruppens lektioner har eleverna fördjupat sina kunskaper om Förintelsen. I Polen fick de med egna ögon se platser där ofattbara händelser utspelade sig under andra världskriget. Polen kyrkogårdDe besökte Rabka och såg byggnaden som en gång var SS polisskola. De såg skjutbanan, där det berättas att aspiranterna övade på levande judar, massgravarna och minnesplatsen. De traskade genom kvarter som en gång var ett ghetto och besökte som en motvikt till allt det nattsvarta också Schindlers emaljeringsfabrik i Krakow där runt tusen judar räddades undan döden.

En promenad vid den gamla judiska begravningsplatsen i Krakow väckte tankar.

– Det såg hemskt ut. Det fanns inga blommor och allt var trasigt, för de som skulle skött om gravarna dog ju allihop, berättar Josefiné.

Efter att ha varit på den gamla begravningsplatsen fick de en bilduppgift: Att illustrera känslan som de upplevt på platsen. På papperet växte det fram ett svart hål.Polen bilduppgift

Från läroboksfakta till verklighet

Resan till Polen gick via Norge. Ola Lindgren, en av lärarna i gruppen, berättar att de plockade upp den norska tråden genom att visa en bild av norska, judiska barn som senare gasades ihjäl i Auschwitz. Ingen vet vilka dessa barn var, eftersom deras föräldrar också dödades i lägret.

– Vi bad eleverna titta på fotot och välja ut ett barn som de kände att de ”fick kontakt med”. De fick ge barnet ett namn och sedan skriva dagboksanteckningarna under resan som brev till detta barn. På plats i Birkenau fick de också, enligt judisk sed, lägga varsin fin sten vid ruinen av gaskammaren där de norska barnen dog, berättar Ola.

Efteråt fick varje elev ta emot ett brev med en kärleksfull hälsning från sina egna föräldrar. Breven skrevs på lärarnas uppmaning vid det sista föräldramötet innan resan. Man kan ana att de värmde efter att ha tänkt på de norska barnen som både namnlösa och föräldralösa slutade sina dagar i koncentrationslägret.

Polen ingång

Inför besöket till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau var det många elever som kände nervositet, och precis som förväntat kom starka känslor i gungning. Att besöka platsen i verkligheten var något helt annat än att läsa om det i böckerna.

– Man kunde tänka sig in i situationen, hur det kändes att vara där då. Det blev verkligt, säger Ali.

– Det var så många människor som dog. Även om jag egentligen visste det, hade jag ändå inte fattat riktigt, säger Julia.

Toleransgruppen har förändrat dem

När elever bröt ihop och grät visade gruppen vad den gick för. De här ungdomarna har lärt sig hur man tar hand om varandra och att det är okej att visa känslor.

Polen grupp

Det är en brokig skara elever från olika skolor som nu är vänner för alltid. Sedan de kom hem för ett par veckor sedan har de redan, på eget initiativ, hunnit göra ett försök att samla hela gruppen. Vid frågan om de kommer att fortsätta träffas på fritiden är det många leenden som lyser upp lokalen.

– Ja!

Att tiden i Toleransgruppen har påverkat dem råder det ingen tvekan om.

– Jag hade mycket mer fördomar innan, och jag tänker på andra saker nu än förr. Jag bryr mig mer om mitt liv och värdesätter andra saker än tidigare… ja, jag kan inte förklara riktigt. Och så har jag fått en annan syn på människor, säger Julia.

Eleverna tror, att om alla människor fick se koncentrationslägren och bevisen på Förintelsen i verkligheten, skulle något liknande aldrig hända igen. Att fördjupa sig i ämnet som de gjort i Toleransgruppen tycker de är mycket viktigt. Nästa läsår blir det en ny Toleransgrupp i Östersund. Det är glädjande besked, men om man ser till det totala elevantalet – i Östersunds kommun och i Sverige – är det ju bara en ytterst liten del av alla elever som får chansen att delta.

– Man borde fördjupa sig mycket mer i skolan kring det här, och inte bara läsa om geografiska platser och årtal så som man brukar göra, säger Hanna.

Polen på gatanText: Mi Edvinsson Foto: Anette Lööf, Britta Öhrström Christensson

Läs också brevet som en elev skrev efter resan.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »