Rektorns arbetssituation under lupp

Utredningen ”Rektorn och styrkedjan” kartlägger rektorers tuffa arbetssituation och visar att skolledarna behöver hjälp att förändra och begränsa. Regeringens utredningsman, professor Olof Johansson, fanns på plats när de lokala skolledarna tog itu med frågan.

Det är sedan länge känt att många rektorer anser att de på grund av många administrativa uppgifter inte har tillräckligt med tid att utöva pedagogiskt ledarskap. De har också signalerat att de lider brist på resurser och stödfunktioner för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. De flesta rektorer jobbar 47-50 timmar per vecka, vilket inte är rimligt.

Olof Johanssons gjorde på uppdrag av regeringen en utredning som visar att det största enskilda problemet i rektorernas arbetssituation är tidsbrist och att många av rektorernas utmaningar kan kopplas till svagheter i den lokala styrkedjan. Politiker sätter målen och lagstiftarna skapar i sin tur legala förutsättningar. Politikernas beslut ska sedan via lokala huvudmän omsättas i ett pedagogiskt ledarskap ute på skolorna som leder till önskat resultat.

Foto: Mi Edvinsson

– Kedjan är lång och behöver bli starkare. Det måste hänga ihop. Konsten är att kombinera styrformerna styra, leda och stödja. Det talas mycket om styra och leda, men det är minst lika viktig är att stödja, säger Olof Johansson.

Regeringens svar på utredningen blev en lag om utbildningsinsatser, främst för rektorer. (Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Lärarförbundet Skolledare, kritiserar i en debattartikel denna lag som hon anser borde ha varit tydligare vad gäller huvudmannens stödjande roll och ansvar för att förvissa sig om att skolledaren har tillräckligt med resurser för att klara uppdraget.) I Östersund har en regionövergripande seminarieserie för rektorer och förskolechefer om deras arbetssituation inletts. Olof Johansson fanns på plats.

Rektorn och tiden

Enligt Olof Johansson  har ”pedagogiskt ledarskap” blivit ett modeord. Det förekommer i många sammanhang, men vad innebär det egentligen? När de kartlagda rektorerna ombads definiera begreppet framkom stora skillnader. Av de kommunala cheferna använde 97 procent ordet ”leda” och 65 procent ordet ”utveckla”. Bland rektorerna var motsvarande siffror 50 respektive 28 procent.

– Det tyder på att skolcheferna inte pratar tillräcklig med rektorerna om detta, säger Olof Johansson.

Vilka arbetsuppgifter en rektor ska utföra menar Olof Johansson ibland kan framstå som luddigt. Han skyller delvis på platsannonserna som ofta utformas av HR-personal utan kännedom om skolan.

– Uttryck som leda, stimulera, bevaka, öka måluppfyllelsen säger inte mycket om vad vederbörande konkret ska göra, säger Olof Johansson.

7080721_1412fe24df_zNär rektorerna i utredningen tillfrågades om sina arbetsuppgifter och ansvarsområden använde133 personer ordet ”allt” i sin beskrivning. (”Allt som har med…att göra ” osv.) Hela 75 procent av rektorerna upplevde hinder för att helt och fullt klara sitt uppdrag och en majoritet angav tidsbrist som det största hindret för att utöva det pedagogiskt ledarskap på det sätt de egentligen vill. Förklaringarna till tidsbristen var många, men inget särskilt skäl stack ut, inte ens administration.

– Men vad ser man hos rektorn?  En öppen dörr, någon som kommer in, samtal som aldrig hinner avslutas förrän nästa person kommer. Kanske rektorn skulle stänga sin dörr oftare, säger Olof Johansson.

Johanssons kartläggning visar att rektorns arbete består av många korta uppgifter – som sällan görs färdiga. När uppgiften ska återupptas blir det som att börja om från början. Han berättar också om ett exempel där en person anställdes och tog över 90 procent av rektorns arbetsuppgifter. Trots det arbetade rektorn övertid.

– Man kan fylla sin tid med hur mycket som helst. Men vad är det som är viktigt, och vem har makten över tiden, frågar Olof Johansson retoriskt.

Hur ser det ut på hemmaplan?

Detta och en rad andra frågor fick de närvarande rektorerna diskutera sinsemellan. Kände de då igen sig i utredningens beskrivning? Ann-Charlotte Lessnert, rektor på Lugnviksskolan, svarar både ja och nej på den frågan.

– Uppdraget kan vara gränslöst, särskilt om man saknar rätt förutsättningar som tillräckligt ekonomiskt stöd, specialpedagoger och annat som gör att man måste ta tag i saker som egentligen inte ligger på ens bord. Samtidigt har jag ett eget ansvar för att sätta gränser och se till att jag inte jobbar mer än 40 timmar, säger Ann-Charlotte.

Foto: Mi Edivnsson

Hon menar också att rektorerna måste stödja och hjälpa lärarna att sätta gränser så att de inte hamnar i en orimlig arbetssituation.

Vad gäller det pedagogiska ledarskapet är rektorerna på seminariet överens om att de måste bli bättre på att tydliggöra sin roll ute på skolorna. Ann-Charlotte Lessnert  har redan en idé om hur.

– Jag kommer att definiera min roll utifrån några huvudområden och kommunicera till personalen vad jag ska göra under en viss period. De kommer att få ha synpunkter på detta och i en utvärdering få säga om de tycker att jag ägnat mig åt rätt saker, berättar hon.

Ann-Charlotte Lessnert tycker att hon har bra koll på sina arbetsuppgifter och att rektorns ansvar är tydligt inskrivet i läroplanen. Men det finns en arbetsuppgift som hon definitivt skulle vilja stryka:

– Ansvaret för fastigheter! Jag blev inte rektor för att gå allergironder och ansvara för brandskydd.

Ann-Charlotte Lessnert skulle gärna se att förvaltningen tog över detta ansvar. I övrigt tycker hon att hon får det stöd hon behöver i dagsläget.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »