Nyfiken på: Daniel Oja

Cirkusworkshop eller lektion i skolan – pedagogiken kan vara den samma. Daniel Oja, artist och pedagog, slår ett slag för att dämpa betygshetsen och släppa fram de estetiska uttrycken i skolan. Det tränar kreativiteten och ger energi att ta med till nästa lektion.   

Många skolbarn världen över har fått stifta bekantskap med Daniel Oja från Nordcirkus, så också i Östersund genom Skapande skola. Konceptet består av teaterföreställning med cirkusinslag och därefter workshop där barnen får prova olika cirkusdiscipliner. Den senaste föreställningen, Victors vidunderliga värld, är helt i avsaknad av verbalt språk. Varför?

– Dels var det en utmaning för mig att våga göra en långsam föreställning utan ord, dels fanns det ett behov som alla kan se utan speciella förkunskaper, säger Daniel Oja.

RwandaFörra året var Daniel på turné tillsammans med Clowner utan gränser. De  tillbringade 10 dagar i Rwanda där de uppträdde för sammanlagt 15 000 flyktingbarn. Erfarenheterna därifrån fanns med i bakhuvudet när  föreställningen om Victor kom till. Det är inte självklart att alla elever i klassen förstår vad som sägs i en svensk teaterföreställning.

– En föreställning utan talat språk ger en gemensam upplevelse på lika villkor och insikt om att det finns andra sätt att kommunicera, som kroppsspråk och mimik, säger Daniel.

Pedagogiskt arbete kan förändra världen

Teaterpjäsens Victor framstår som en ganska ensam figur som helst av allt vill dricka sitt te i lugn och ro. Hemma i sin lägenhet finner han kreativa lösningar på vardagsproblem och förvånar sig själv med att lyckas med nya saker som han aldrig tidigare provat. Föreställningen kan ses som en ren konstupplevelse men kan också var starten på ett fördjupande arbete om angelägna frågor.

Föreställning 2Genom det ambitiösa diskussionsmaterial på temat ”vanligt-ovanligt” som Sara Oja har gjort är det enkelt för lärare att arbeta vidare. Frågorna, som är både självreflekterande och utformade för gruppsamtal,  är ställda på ett sådant sätt att diskussionen kan landa på vitt skilda ämnesområden. Elevernas tankar kommer att styra. Ord som  ”mobbning”, ”flykting” och ”könsroller” nämns inte över huvud taget, men går att läsa mellan raderna.

– Barn är smarta. Om man säger att man ska prata om mobbning, vet barnen precis vad de ska svara. Det blir inte mycket av eget tänkande, säger Daniel.

Tanken med materialet är att pedagogen, genom att i princip bara läsa innantill, ska kunna få till bra elevdiskussioner som kan leda till både självkännedom och ökad förståelse för andra människor.

– Vi i Nordcirkus vill förändra världen till det bättre om vi kan. Pedagogiskt arbete kan göra skillnad, säger Daniel.

Att misslyckas är okej

Frågorna som barnen ställer efter föreställningen handlar bland annat om hur länge Daniel måste träna på ett trick och ifall det händer att han missar.Föreställning 4 Han svarar att han tränar oändligt mycket, att det händer att han missar men att mycket träning gör att missarna blir färre. Budskapet är tydligt: Man måste misslyckas för att kunna lyckas. Detta synsätt tar han med sig in i workshopen där regel nummer 1 är att vara snäll mot sig själv.

– Betygssystemet signalerar ständigt att det inte är bra att misslyckas. Det skapar prestationsångest. Jag vill inte att man ska se misslyckande som en katastrof. Övning ger färdighet. Jag tycker att man behöver avdramatisera det här med betygen, arbeta mycket med trygghet i gruppen för att få eleverna att känna att de duger och undvika att de jämför sig med andra, säger Daniel som även har arbetat som lärare.

Pedagogen i rampljuset

Och det är på detta sätt så han försöker jobba med eleverna när de gör sina första försök bland trapetser och jongleringskäglor. Han förmedlar att de är här för att lära, inte prestera. Under de timmar Daniel träffar eleverna har han som mål att säga något positivt till varje enskild elev. När de lämnar idrottshallen vill han att de ska känna sig nöjda med sig själva och vad de har lärt sig. För att det ska bli en bra workshop gäller det att redan vid den inledande samlingen få alla elever med sig på tåget. Humor är ett av Daniels bästa redskap.

Daniel höjd– Skratt är otroligt verksamt. Det får eleverna att slappna av och öppna upp, och då tar de också in information, säger Daniel.

Daniel menar att både en workshop och en teoretisk lektion i skolan på ett sätt kan jämföras med en teaterföreställning. Inledning och slut är viktigast för publikens upplevelse. Om det svajar lite i mitten, gör inte så mycket.

– Jag tänker att en pedagog behöver vara ”bra på scenen” för att få alla elever med sig när lektionen börjar. Barnen behöver känna sig inkluderade, sedda och lyssnade på och det finns enkla basövningar som man kan använda sig av. Till exempel att träna på att få ögonkontakt med alla och inte bara titta som i en tunnel i mitten, säger Daniel.

Estetiska uttryck för glädje och ork

Varje workshop avslutas med en stunds fri aktivitet. Det är glada barn som tar ut svängarna bland redskapen, men det gäller att inte låta dem hålla på för länge.

– Avslutet är väldigt viktigt, för det är det som eleverna minns. Jag bryter medan de fortfarande är på topp och har kul, ger dem beröm för att de jobbat bra. Det ger energi som de tar med sig till nästa lektion, säger Daniel.

Samma effekt menar han att det kan få om pedagogerna i skolan låter eleverna jobba mer med olika estetiska uttryck som musik, bildskapande och dans i skolan, vilket oftast upplevs som roligt och glädjefyllt.

– Att ha kul ger energi till att göra andra saker som inte är lika roliga. Dessutom tränas kreativiteten, vilket är nödvändigt för det samhälle som eleverna ska ut i som vuxna, säger Daniel.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »