Tusen frågor och en stickling

Många intryck och ny kunskap om bland annat köttätande växter – det fick Mimergårdens andraklassare med sig hem från studiebesöket på Växtvaruhuset. En elev fick också med sig en stickling som han ägnat stor möda åt att rädda livet på.

Årskurs 2 på Mimergården jobbar för närvarande med NTA-temat Jord. De har undersökt olika sorters jord och med skiftande framgång försökt odla ärtor i sand, humus och lera i skolans fönster. De har undersökt kompost och funnit att maskar får saker att hända i jorden. Nu står eleverna och deras lärare utanför Växtvaruhuset och väntar på att bli insläppta på studiebesök.

Mängder av frågor

Sven Björkebaum möter upp och det bär direkt in i ett av växthusen. Här är det är ljust och varmt. På golv och bord står plantor av olika sort och storlek och i taket hänger det massor av ampelväxter i vita plastkrukor.Foto: Mi Edvinsson Det är mycket att titta på för nyfikna
åttaåringar, men de har förberett sig väl inför studiebesöket och flockas nu kring Sven med mängder av frågor nedskrivna på papper. Frågorna, som handlar om allt från Svens ålder till hur många blommor som finns på Växtvaruhuset, ska noggrant ställas, varenda en, anser eleverna. Det tar en stund.

Sven berättar för barnen hur de jobbar på Växtvaruhuset, hur de driver fram sina plantor och vad växterna behöver för att trivas. Det han säger, leder till nya frågor från vetgiriga elever. Hur blir det frön? Vad är en pistill?

Blivande trädgårdsmästare?

Eleverna får veta att ampelväxterna som hänger i taket kommer till Växtvaruhuset i form av sticklingar – växtbebisar. På det viset kan man nämligen också få fram nya plantor. Sven visar genom att plockar ner en ampel och nypa av en bit av växten.

– Om man har en sådan här växt där hemma, så kan man ta en liten bit av den och sätta den i en kruka med jord, säger han.

Wow! Rojkan går igång på alla cylindrarna och hans ögon är stora.

– Blir det en ny sån växt då, frågar han.

Han får sticklingen av Sven som säger att den nog tyvärr kommer att dö innan Rojkan hinner hem eftersom det inte finns möjlighet att plantera den just nu.

Foto: Mi EdvinssonElevgruppen går in i butiken där Sven visar en köttätande växt och förklarar hur den gör för att få näring. Det är spännande med köttätande växter, tycker barnen, men Rojkan tar inte längre in information. Han är helt upptagen med att fundera över hur sticklingen, som redan börjar sloka i hans hand, ska kunna överleva.

Plötsligt är pojken borta. Foto: Mi EdvinssonHan återfinns i växthuset där han försöker krafsa ihop lite jord till sin planta. Det blir ingen annan råd än att Sven får hjälpa honom att sätta den i en plastkruka med jord och knyta in den i en plastpåse.

Jesper vill också gärna ha en stickling. Det får han, och lyckan är stor.

– Jag älskar blommor, säger Jesper.

Ny kunskap

Avslutningsvis går alla ut på bakgården och tittar på plantorna som står utomhus. Barnen myllrar bland buskar och jordgubbsplantor. Trots att lärarna, med facit i hand, tycker att de kommit hit med för stor elevgrupp, har besöket helt klart tillfört något.

Foto: Mi Edvinsson– Jag tror nog att barnen har tagit till sig en hel del, säger Maria Litfeldt.

Och det har hon alldeles rätt i.

– Jag har fått veta att växterna lever av näring som de får från jorden, säger Sebastian

– Och jag har lärt mig att man ska prata med blommorna, för då får de koldioxid, säger Alice.

Rojkan har för evigt lärt sig hur man kan få en ny växt genom att ta sticklingar. Vi får hoppas att hans planta överlever.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »