Reflektion för nyfikenhet, självkänsla och lärande

Att lära små barn att reflektera över sin egen utveckling är inte enkelt. Med dokumentation som redskap och med ständigt reflekterande frågor försöker pedagogerna på Förskolan Stadsdel Norr nå dit. En förutsättning för att lyckas är att pedagogerna själva har ett reflekterande tankesätt, tror chefen Ulla-Britt Blomqvist.

På Förskolan Stadsdel Norr jobbar personalen enligt Reggio Emilias filosofi vilket bland annat innebär ett processinriktat arbetssätt där reflektion står i centrum. Pedagogerna som jobbar här har i flera år tränat sig i ett reflekterande arbetssätt, först genom PBL (problembaserat lärande) och sedan i egna fokusgrupper. ”Hur tänkte du?” är en fråga som snart är fastetsad i förskollärarnas ryggmärg.

– Det är ett förhållningssätt som ska ända ner på barnnivå, det har jag varit tydlig med, säger förskolechefen Ulla-Britt Blomqvist.

Pedagogerna på Förskolan Stadsdel Norr pratar mycket om lärande; kanske inte lika mycket om hur barnen själva ska få syn på sin utveckling, Detta sker dock indirekt genom sättet att arbeta, inte minst genom flitig dokumentation.

Stadsdel Norr Marie-LoisMed hjälp av dokumentation och reflekterande samtal tittar de hela tiden i backspegeln tillsammans med barnen och pratar om skillnaderna mellan då och nu. ”Det visste du inte då, det vet du nu. Minns du att du bara kunde hoppa tre hopp med hopprepet förut? Nu kan du hoppa 100! ”

– Det är så inarbetat att ställa de där frågorna, säger förskolläraren Mari-Lois Sterner.

Dokumentation som redskap

Dokumentation finns överallt på väggarna på Förskolan Stadsdel Norr. För närvarande består den huvudsakligen av kor och
kråkor eftersom Mamma Mu och Kråkan är husets övergripande tema. Mari-Lois´ 5-åringar har funderat på hur det kan komma vit mjölk ur kor som äter grönt gräs. Genom texter och bilder kan man se att utveckling har skett under arbetets gång, både vad gäller barnens teckningar och tankar.

Barnet X har vid projektets början ritat fyra cirklar inuti varandra. Hen säger: ”Jag ritar fyra magar. Gräset blandas med en mölksprayare. Man stoppar in den i kon och sen lever den där.”

Tre månader senare ritar barnet X en ko tillsammans med barnet Y. Följande konversation äger rum mellan barnen och en pedagog (P):

X: Visst brukar kossor ha fyra spenar?

Y: Ja! Egentligen ligger spenarna inte på rad.

P: Hur blir det mjölk?

X: Jag ska göra mjölken. Jag vet inte om det jag sa var sant om mjölksprayaren. Jag visste inte.

– Ibland låter vi barnen själva berätta till dokumentationen. Vad de gjort, vad de fått och vad de upplevt kan de svara på utan svårighet, men vad de hade lärt och hur de lärt sig är betydligt svårare, säger Mari-Lois.

Grunden läggs tidigt

Arbetet med att lära barnen reflektera börjar tidigt. Trots att de yngsta barnen ännu inte är så verbala, finns det mycket pedagogerna kan göra för att väcka deras tankar. Ett exempel är hur 3-åringarna jobbade med projektet ”Vad rullar?”

Stadsdel Norr Malin

– Vi började med att be barnen hämta något som rullar. De flesta hämtade ”rätt” sak, men inte alla. Då blev det en allmän diskussion i gruppen. Rullar detta? Varför inte? De fick prova att rulla på olika saker, vi filmade och tittade med barnen vid ett senare tillfälle. Vi lägger grunden till reflektion redan här, säger Malin Johnsson.

Ett annat exempel på reflektion kring lärande uppenbarade sig när 3-åringarna fick i uppdrag att måla ett porträtt av Kråkan genom att titta på Kråkan-dockan och försöka måla av den. De flesta barn hade lyckats få med fågelns alla delar – huvud, vingar, fötter. Dock satt de inte alltid på rätt ställe. Pedagogerna ritade då en kråka som de klippte isär, och som kunde läggas ihop till en helhet.

– Först tog barnet kroppen, och sedan vingarna. Och ja… var skulle vingarna sitta egentligen? Barnet tittade på dockan och kunde då själv konstatera: Där sitter de ju! Inte som på den första teckningen. Då har ju barnet tydligt sett sitt lärande, säger Malin.

Progression med stigande ålder

Förskolan har åldershomogena grupper och tanken är att det i varje grupp ska erbjudas ett lärande som medger progression med stigande ålder. Det gäller även förmågan att reflektera. En solskenshistoria från avdelningen med 4-åringar visar att övning ger färdighet: Två barn hade kommit i konflikt med varandra och tårar uppstod. När det ledsna barnet sitter i knät på pedagogen vänder det sig till kompisen som orsakat ledsenheten och säger: ”Men hur tänkte du nu?”

– Ett barn som säger så har kommit långt i att kunna diskutera och reflektera, säger förskolläraren Lena Kolak.

Vid 5 års ålder har barnen kommit så långt att de kan berätta för gruppen hur de tänker om mattekluringarna på morgonsamlingen. Här har de verkligen möjlighet att få syn på både sina egna och andras tankar.

– De inspirerar varandra och skaffar sig strategier. Såhär har vi jobbat länge, säger Mari-Lois.

Nyfikenhet och självkänsla

På Förskolan Stadsdel Norr är alla överens om att förmågan att reflektera är oerhört viktig för både barn och vuxna. Det handlar inte bara om reflektion kring lärande, utan lika mycket om förmågan som sådan.

Stadsdel Norr Lena

– Det vidgar upp för så mycket, det skapar nyfikenhet, förmåga att se saker från olika håll och att förstå. Det går att förändra världen med detta sätt att tänka! Vi upprätthåller barnens nyfikenhet genom att inte ge dem färdiga svar. Om vi alltid ger dem färdiga sanningar, så sker ingen reflektion, säger Lena.

– På det här sättet bygger vi barnens självkänsla. De vet vad de klarar, och då kan de också stå emot mycket. Grupptryck till exempel. De blir också nyfikna och skaffar sig strategier för att lära. Det är avgörande för det livslånga lärandet, avslutar Ulla-Britt Blomqvist.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

Tidigare artiklar i ämnet:

Petri besk

Metakognitiv träning har effekt

 

 

Foto: Mi Edvinsson

 

Hur tränas metakognition i förskolan? 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »