Bästa jobbet: Specialpedagog

Det är roligt att jobba med barn, och lika roligt att stötta pedagoger i deras utveckling. I synnerhet när det ger resultat. Det tycker Vanja Lidén-Byström som jobbar som specialpedagog inom förskolan på Frösön.

Tanken på det där speciella barnet far och då och då genom förskollärarens huvud. Först bara som en flyktig bild, sedan i form av en allt större övertygelse som pedagogen till slut delar med en kollega: Det är någonting. Om inte arbetslaget vet vad de ska göra åt saken, är det dags att kontakta specialpedagogen. Direkt. Om förskolan ligger på Frösön, kan det vara Vanja Lidén-Byström som rycker ut.

När pedagogerna har berättat om hur de tänker kring barnet, gör Vanja observationer i verksamheten. Ofta är hon med under en hel förmiddag för att se hur verksamheten fungerar vid frukost, samling, påklädning och utevistelse samt övergångarna där emellan. Hon tittar på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå, både när det gäller barn och pedagoger. Är rutinerna och ansvarsfördelning tydliga för både barn och pedagoger? Hur ser det samspelet ut i barngruppen och arbetslaget? Hur agerar barn och pedagoger?

– Att göra observationer kräver att pedagogerna känner sig trygga med det. De behöver veta att jag inte är där för att leta fel, utan för att se vad som fungerar och vad vi kan bygga vidare på. Ju mer vi känner varandra, desto bättre blir det, säger Vanja.

Varför specialpedagog?

Vanja har jobbat som specialpedagog i drygt åtta år. I grunden är hon fritidspedagog med erfarenhet från skola, missbruksvård och LSS-verksamhet. Det var i arbetet med funktionsnedsatta ungdomar som hon fick lust att bli specialpedagog.

vanja-liten– Många hade inte något talat språk och var beroende av personal för att kunna kommunicera med jämnåriga. Jag kände att jag skulle vilja handleda personalen så att ungdomarna kunde lära sig använda hjälpmedel och få ett bättre privatliv, säger Vanja.

Nu fanns det ingen specialpedagogtjänst att söka inom LSS när Vanja var klar med sin utbildning, så det blev skolan istället. I skolan förväntades Vanja i stor utsträckning jobba direkt med eleverna – med mindre grupper, som stöd i klassrummet och ibland också med enskilda individer.

– Det var roligt, men egentligen är detta speciallärarens uppgift. Mitt huvuduppdrag som specialpedagog är att driva pedagogisk utveckling ute på enheterna utifrån aktuell forskning, min roll är att handleda. Men det har stor betydelse att jag har jobbat elevnära, det gör mig till en bättre handledare, säger Vanja.

Sedan fyra år tillbaka jobbar Vanja inom förskolorna på Frösön. Här har hon en renodlad specialpedagogroll där hon stöttar och hjälper pedagoger med att både lösa problem och driva den pedagogiska utvecklingen framåt.

Mot ökad pedagogisk medvetenhet

Efter avslutade observationer återkopplar Vanja till pedagogerna och berättar vad hon sett. Sedan handlar det om att lägga pussel tillsammans, med alla tillgängliga informationsbitar. Vanja låter förskolepedagogerna fylla i en handlingsplan som leder dem in i konstruktiva tankebanor. Vad fungerar bra? Vad kan vi göra?

-Det här är ett jättebra verktyg! Det förhindrar att vi fastnar i problematisering av barnet och hjälper samtidigt pedagogerna att utveckla sin pedagogiska medvetenhet. Vi har jobbat med dokumentet några år här på Frösön, säger Vanja.

Parallellt med denna typ av problemlösning pågår ett betydligt mer långsiktigt och planerat utvecklingsarbete för att öka den pedagogiska medvetenheten i förskolan. Behovet uppstod med den senaste läroplanen som på ett nytt och tydligt sätt talar om lärande och utveckling av förmågor ligger till grund för olika skolämnen. Med stöd av litteratur arbetar förskolepedagogerna på Frösön med att synliggöra sin undervisning. Arbetet sker med koppling till det systematiska kvalitetsarbetet där de följer upp sina aktiviteter och mål samt barnens lärprocesser och metakognitiva lärande. I detta arbete är Vanja handledare och stöttepelare.

– Det är det här som jag tycker är det mest intressanta i mitt jobb. Från början tyckte jag att det var roligast att jobba med barnen, men möjligheten att utveckla pedagogernas syn på sitt arbete, deras syn på barnen och föräldrarna, det är det allra viktigaste. Pedagogernas synsätt påverkar hur de arbetar och därmed också barnen, relationerna och lärandet, säger Vanja.

Den viktiga språkutvecklingen

När förskolans personal ber en specialpedagog om hjälp handlar det oftast om barn som uppvisar svårigheter med socialt samspel eller språkutveckling. Inte sällan hänger dessa två ihop.

trealven-ella-1-copy

Språkutveckling börjar i mycket tidig ålder och stimuleras olika mycket i olika hem och miljöer. Detta måste förskolan försöka kompensera för. Språklig förmåga är ju, som vi vet, avgörande för resultaten i skolan. (Bilden är från Treälvens förskola och har ingenting med artikeln att göra.)

Vanja tror att de senaste årens sjunkande resultat i svenska elevers läsförståelse delvis är en konsekvens av brister i barnens språkutveckling. Språkutveckling är, liksom systematiskt kvalitetsarbete, ett prioriterat mål inom Östersunds Barn- och utbildningsförvaltning och därmed något som specialpedagoger förväntas arbeta med.

– Att öka kunskapen om barns språkutveckling och hur den stimuleras är ett jätteviktigt utvecklingsarbete för oss som arbetar inom förskolan. Vi använder oss bland annat av kartläggningsmaterialet TRAS och försöker skapa lärmiljöer som stimulerar språkutveckling, säger Vanja.

Trägen vinner

Att lösa problem som uppstår i den dagliga praktiken kan ofta gå ganska snabbt. Annat är det med det med de långsiktiga utvecklingsarbetena som syftar till att förändra medvetande, synsätt och arbetssätt. Det tar tid, och man måste ha tålamod. Men efter fyra års arbete inom Frösöns förskolor ser Vanja att någonting har hänt. Under denna period har antalet ansökningar för barn i behov av stöd (BIBASS) minskat från ungefär 50 till cirka 10 stycken per år, och handlar nu nästan uteslutande om diagnoser som till exempel Downs syndrom och autism.

vanja-1

– Det är jättekul att arbetet ger resultat! Pedagogerna kan med rätta känna sig stolta över sitt arbete. Ju medvetnare de blir, desto färre svårigheter blir det med enskilda barn, det är tydligt. Man kan se det som att jag jobbar för att göra mig själv arbetslös, men det får det vara värt, säger Vanja och ler.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

Inga kommentarer

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »