Bästa jobbet: Förskollärare

Att kunna hjälpa barn framåt i sin utveckling är Lena Erikssons största drivkraft i jobbet som förskollärare. Lagom med utmaningar och ett ständigt lärande bidrar till att hon efter nästan 30 år fortfarande älskar sitt yrke.

Lena Eriksson har jobbat i förskolan i hela sitt yrkesverksamma liv, de senaste 19 åren som utbildad förskollärare. Hon har alltid varit tvärsäker på sitt yrkesval.

– Om någon frågat mig när jag var tio år så hade svaret varit det samma som idag: Jag vill jobba med barn! Att få vara en del av deras lärande, att kunna påverka lärandeprocessen och se hur barnen utvecklas är fantastiskt roligt, säger Lena.

Men det är inte bara barnen som gör att Lena fortsätter att älska sitt arbete år efter år. Möjligheten till stimulans, variation, utmaningar och utveckling har minst lika stor betydelse.

Foto: Mi Edvinsson– Det är kul med utmaningar! Det ska vara lite svårt ibland. Om jag inte känner att jag lär mig nya saker blir det tråkigt, säger Lena.

Att jobba i arbetslag är också något som gör jobbet roligt, tycker Lena. Arbetslagen förändras av naturliga skäl över tid, vilket innebär nya kollegor och nya utvecklande möten. Arbetslaget är en stor tillgång där olikheter oftast utgör en styrka.

– De unga nyutbildade kommer med nytt tänk och ger mig en spark i baken. Min erfarenhet bidrar i sin tur till trygghet, säger Lena som även är mentor för de nyutexaminerade förskollärare som kommer till förskolorna i området Odensala i Östersund.

 Proffsigare än förr

Under de år som Lena har jobbat i förskolan har hon sett verksamheten förändras ganska rejält. Barngrupperna har blivit större och avdelningarna är inte längre halvtomma efter klockan tre på eftermiddagen. Samtidigt har verksamheten anpassats allt mer efter barnens förutsättningar och behov. Inredningen har flyttats närmare golvet. Borta är det klassiska julpysslets mallade figurer som små barnahänder oftast hade svårt att sätta ihop till något änglalikt. På Lenas arbetsplats, förskolan Luktärtan, skapar barnen numera fritt i en ateljé där allting sitter i lagom höjd. Pedagogerna dukar fram material och visar ibland ett par bilder som inspiration. Sedan är det fritt fram. En av de mest omvälvande förändringarna kom 1998 när förskolan för första gången fick en läroplan med strävansmål.

– Vi har blivit proffsigare sedan vi fick läroplan och fått ett mer pedagogiskt tänk. Vi är mer pålästa och mycket bättre på att tillgodose alla barns behov. Att åka på utflykt hit och dit är inte det viktigaste, det är pedagogiken och barnens utveckling, säger Lena.

Och det är just i det pedagogiska arbetet som Lena dagligen hittar stimulansen, utmaningarna och arbetsglädjen. Nu finns en nyare läroplan för förskolan som i ännu tydligare ordalag talar om barnens lärande och deras inflytande över detsamma. Det ställer högre krav på pedagogernas arbete.

Det kollegiala lärandet

Liksom på de flesta andra förskolor jobbar pedagogerna på förskolan Luktärtan tillsammans för att utveckla pedagogiken i enlighet med styrdokument och aktuell forskning. Delvis jobbar de ihop med kollegorna på Lillgården som har samma chef som de själva.

-Det är viktigt att ha en chef som brinner för den pedagogiska utvecklingen. Då får vi mycket påfyllning och utvecklas också själva, säger Lena.

”Rättvisa är inte att ge alla barn lika mycket, det är att ge alla barn samma förutsättningar.”

Den största utmaningen just nu är att bli bra på pedagogisk dokumentation och hjälpa barnen att få syn på sitt eget lärande.

– När jag pratar med barnen kan de ofta säga att de längtar efter att börja skolan så de får lära sig saker. Men de lär sig ju hela tiden! Om man kan hjälpa dem att få syn på det, se att de klarar saker som de inte klarat förut, så växer deras självförtroende. Då kan de bli sugna på att lära sig mer och våga ta nästa steg. Det är viktigt att de känner sig så trygga att de också vågar misslyckas och försöka igen, säger Lena.

Ju yngre barnen är, desto svårare är det att kommunicera kring deras lärande. För pedagogerna gäller det att ställa de rätta frågorna när de tittar på dokumentationsbilder tillsammans med barnen.

– Ibland är det svårt att få till bra samtal, men vi lär oss, säger Lena.

De viktiga vårdnadshavarna

Dokumentationsbilderna som Lena och hennes kollegor tar med lärplattan kan de, när det passar, skicka direkt till barnets vårdnadshavare via en app. Det innebär att den som hämtar redan vet någonting om vad barnet har gjort under dagen – en bra grund för goda samtal mellan pedagog och vårdnadshavare.

Foto: Mi Edvinsson

– Ibland kan jag tänka: Vad har vi gjort idag egentligen? Men vi gör otroligt mycket bra varje dag. Mycket tid går åt till att arbeta med det sociala samspelet, att stärka individer som behöver det och skapa trygghet. Det är ju grunden för allting, även för lärandet, men ett arbete som ofta är osynligt för föräldrarna. Därför är det bra med appen, säger Lena.

Att kontakten är god mellan vårdnadshavare och pedagog är mycket viktigt för barnets bästa. Inte minst försöker förskollärarna stärka de vuxna i sin föräldraroll.

– Ibland känns det som att föräldrar tror att det är dåligt för deras barn om de åker bort med familjen och missar ett par dagar av förskolans professionella verksamhet, men så är det verkligen inte. Vi kan aldrig ersätta vårdnadshavarna, aldrig ge så mycket tid till varje enskilt barn. Vi vill att de ska förstå att de är det allra viktigaste i barnets liv, säger Lena.

Lenas största drivkraft i yrket är att tillsammans med vårdnadshavarna kunna hjälpa enskilda barn framåt i sin utveckling. Genom samtal kan de uppnå samsyn kring barnet och tillsammans hitta strategier att prova. Att skapa tydliga ramar för barnet eller att få barnet att ta för sig mer i gruppen är exempel på vad det kan handla om. När förskolans kompetens inte räcker till, finns specialpedagog att luta sig mot. Att se till varje barns behov kan konkret innebära att vissa barn får mer uppmärksamhet av pedagogerna än andra, men så måste det få vara, menar Lena.

– Rättvisa är inte att ge alla lika mycket., det är att ge alla samma förutsättningar. När jag ser att barnet gör framsteg känns det otroligt bra. Jag kan stolt säga att jag tycker att vi på förskolan gör ett himla bra jobb, säger Lena Eriksson.

Text och bild: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

Inga kommentarer

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »