Friluftslivsprofil som ger självförtroende

Kastalskolans elever utbildas i friluftsliv enligt en noga genomtänkt plan. För varje år blir aktiviteterna lite tuffare. I årskurs 9 är ungdomarna redo för steg två i iskunskap som omfattar ett minst sagt iskallt eldprov.

I hockeyrinken har eleverna övat att dra sig framåt på mage med hjälp av isdubbar. Nu står de bredvid en uppsågad isvak i Brunflovikens småbåtshamn och väntar på sin tur. Deras hjärtan slår en aning snabbare än vanligt. Hur ska de våga? Men Kastalskolans niondeklassare visar stort mod och hoppar en efter en ner i det iskalla vattnet. Idrottslärarna Martin Persson och Therese Nyberg instruerar med lugna röster från kanten.

Foto: Mi Edvinsson– Trampa vatten, andas lugnt!

Och det går bra. Chocken lägger sig. Efter att ha sagt namn och personnummer får eleverna klartecken att komma upp. De häver sig upp på iskanten och drar sig ända fram till Martins fötter med hjälp av isdubbarna. Sedan ilar de dyvåta i land till den varma bastun.

– Det var skönt! Jag gillar kyla, säger Gabrielle och ler.

– Och jag trodde att det skulle vara tusen gånger värre än vad det var, säger Malou.

De är stolta och vet nu att de klarar att ta sig upp ur en isvak om olyckan skulle vara framme. Och det är precis det som är syftet med Kastalskolans friluftslivsaktiviteter.

Kastalskolans friluftslivsprofil

Martin Persson började som idrottslärare på Kastalskolan 1999. Han fick uppdraget att bygga upp skolans friluftslivsprofil, något som han hade erfarenhet av från sin tidigare arbetsplats. Konceptet, där progression är ett nyckelord, har sedan finslipats under årens lopp. Genom långsam stegring av svårighetsgrad är tanken att eleverna ska tillägna sig kunskaper och självförtroende nog för att kunna utöva olika sorters friluftslivsaktiviteter i olika miljöer under årets alla årstider.

– Vi på skolan har även ett stort ansvar för att visa eleverna vilka miljöer för friluftsliv som finns i vårt närområde. Det är inte alla som bor i Östersund som känner till det, men det borde vara en självklarhet, säger Martin.

Första introduktionen i friluftsliv får sjätteklassarna av skolans äldsta elever. De rutinerade niorna lär gröngölingarna grundläggande saker som till exempel att packa en ryggsäck, hantera Trangiakök och hur man hittar vilse. Under vintern får de Foto: Mi Edvinssonteoretisk iskunskap och möjlighet att testa isdubbar och kastlina på torr is och under våren gör de en cykeltur med övernattning i tält. I samband med cykelturen får de även prova att bära tung ryggsäck för första gången. Sträckan är kort, bara 1 kilometer.

För varje år ökas svårighetsgraden på en aktivitet som eleverna testat tidigare. Dessutom introduceras något helt nytt på en enkel nivå, allt enligt en noga genomtänkt plan.

– Om man gör en fjälltur med två övernattningar utan tidigare övning är det svårare att känna att det är något positivt som man klarar av. Vi vill ju att de ska få självförtroende. Känslan av att lyckas ger dessutom en större inlärningseffekt, säger Martin.

I årskurs 7 vandrar eleverna några kilometer längre än föregående år. Det nya är att paddla och bekanta sig med älven som miljö.

Mycket att vinna

Då och då under årens lopp har lärarna fått argumentera för att behålla skolans friluftslivsprofil i sin helhet. Självklart innebär aktiviteterna en viss kostnad för skolan, men summan är inte stor och det finns mycket att vinna.

– Varje gång vi pratar om det så landar vi i att friluftslivsprofilen är en av orsakerna till att det är så bra stämning här på skolan, både mellan lärare och elever och eleverna sinsemellan. Jag tror att relationerna utvecklas när vi åker ut och gör de här sakerna tillsammans, säger Martin.

Foto: Mi EdvinssonFriluftslivsaktiviteterna ger eleverna en chans att visa förmågor som varken kompisar eller lärare hade kunnat få syn på i den vanliga idrottshallen eller klassrummet, men utgör förstås också en del av bedömningsunderlaget i idrott/hälsa. Enligt Martin passar de även som hand i handske med vad läroplanen säger om normer och värden.

– Det är svårt att hitta en så naturlig situation för att förstå hur en annan människa tänker och känner.

Martin tror att de kunskaper och det självförtroende som Kastalskolans friluftslivsprofil ger eleverna kan bidra till att grundlägga ett framtida intresse. Det är i så fall positivt, inte minst ur ett hälsoperspektiv.

– Jag har mött före detta elever som berättat att de dragit ut med kompisar i tält på fjället när de gått på gymnasiet. Det finns också de som tagit med oerfarna föräldrar ut i naturen, säger Martin.

Framgångsfaktorer

Kastalskolan haft sin friluftslivsprofil i drygt 15 år. Andra har sneglat på dem och undrat varför det funkar så bra just där. Enligt Martin är en av framgångsfaktorerna att det är rätt nivå på aktiviteterna, vilket innebär att svårighetsgraden långsamt ökar med stigande ålder och erfarenhet. Varje gång ska det vara tillräckligt svårt för att kräva ansträngning, men tillräckligt lätt för att eleverna ska ha goda chanser att lyckas. Han lyfter också fram 3-grupperna som en framgångsrik del av konceptet.

Foto: Mi Edvinsson– Eleverna delas alltid in i grupper om tre. Grupperna får stort ansvar, vi vuxna håller oss ganska mycket i bakgrunden Det är gruppen som ska klara av allting tillsammans, inte individerna. Eleverna tränar gruppsammanhållning, skapar vi-känsla och lär sig att förstå andras situation, säger Martin.

Vårdnadshavarna informeras noga om allt som har med friluftslivsaktiviteterna att göra, inte minst när det gäller utrustning där funktionen alltid sätts främst. Ingen ska behöva köpa nytt, att låna är okej. Även skolan har en hel del prylar till utlåning.

På friluftslivsturerna får elevernas mobiltelefoner stanna hemma. Samma sak gäller för spel och annat som ger ljud ifrån sig. Första gången knorrades det lite över detta, men numera är det aldrig något snack om saken.

– Om det händer något måste vi lärare ha informationsmonopol, annars blir det snabbt 30 olika versioner. Det bidrar inte till trygghet. Vi vill också att eleverna ska upptäcka naturen. Om man går i gåsmarsch på fjället med musik i öronen tror jag inte att man upplever så mycket av naturen, säger Martin Persson.

Under vårvintern kommer niorna även att göra en fjälltur på skidor med möjlighet att övernatta i bivack.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »