Orrvikens skola växer 

Det är för trångt i Orrvikens skola, men nu snickras det för större lokaler. Byggröran är krävande för både personal och elever, men bjuder ibland på pedagogiska möjligheter.

Större barnkullar, ökad inflyttning och den nya stadieindelningen, som medför att årskurs 6 stannar kvar i Orrviken, gör att eleverna inte längre får plats i Orrvikens skola. Årskurs 5 och 6 har just nu en stor del av sin undervisning i bygdegården på andra sidan vägen, men en ljusare framtid är i sikte med utökad yta och ombyggnad av befintliga lokaler.

Rektor Margaret Hedström möte ett barn i entren. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund.
Rektor Margareth Hedström möter en liten elev i den senaste av tillfälliga ut- och ingångar.

 

I den helt nybyggda delen kommer förskolans verksamhet att flytta in. De lokaler som därmed blir tomma, tar skolan över. Efter en omfattande ombyggnad kommer skolan att få fler klassrum och ämnesspecifika salar för undervisning i NO och praktisk/estetiska ämnen som kan uppfylla kraven för årskurs 6. De gamla klassrummen ska fräschas upp. Lokalerna för  F-3 och fritidshemmet kommer efter ombyggnaden att ligga praktiskt samlade och fritidshemmet kommer att få någon lokal som bara är deras. Elevhälsa och specialpedagog, som i dag samsas om utrymmet,  kommer i framtiden att ha varsitt rum.

– Det blir en total ”make over”. Viktigast för oss är att vi får plats, att det blir ändamålsenliga salar och en bra och funktionell arbetsmiljö med bra ljus- och ljudförhållanden, säger rektor Margareth Hedström. 

Utmaningar i vardagen  

Det första spadtaget togs i juni, där högg man bokstavligen i sten. Berget ligger ytligt just här, och det krävdes sprängningar för att kunna lägga ner rör. Tidsplanen sprack och under tiden får man leva med byggröran, vilket ställer krav på alla som har skolan som sin arbetsplats.  

– Som rektor måste jag se till att både medarbetare och föräldrar får information om det som händer här. Alla måste vara med på att göra om rutinerna, vilket inträffar då och då, säger Margareth.  

Margareth går genom idrottshallen. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund.
Att gå genom den stora idrottshallen har upplevts lite läskigt av en del yngre elever.

 

Främst har det handlat om klädkrokar och hur man tar sig ut och in från skolgården. Under nästan två månaders tid var alla till exempel tvungna att gå genom idrottshallen för att komma ut  eller in i skolan. Alla var tvungna att bära sina skor genom den stora hallen och sedan sätta dem på sig i en trång och mörk farstu av verkstadskaratkär. En del av de yngre barnen upplevde detta som lite läskigt och otryggt. Två flickor i F-klassen delger sin syn på byggandet: 

– Jag tycket inte att det är så bra när de bygger, säger Tilda. 

– Fast det blir nog bättre sen, säger Emy. 

Ännu dröjer det, men förhoppningar finns om att skolan ska vara klar till höstterminen. 

– Det får ta den tid det tar. Resultatet kommer att bli fantastiskt, säger Margaheth. 

Pedagogiska möjligheter 

Årskurs 1 har klassrum med fönster ut mot byggnadsplatsen. Vid terminsstarten i höstas hade läraren Lena Fernlund farhågor kring vad detta skulle innebära. I början rådde tuff konkurrens om elevernas uppmärksamhet mellan ”fröken” och byggnadsarbetarna. Intresset svalnade dock med tiden, men när betongbilen körde fast ute på skolgården måste de naturligtvis följa dramat från sin plats på första parkett. Avloppstrummorna var också något som eleverna var mycket nyfikna på.  

Lena Fernlund i sitt klassrum. Foto Mi Edvinsson, Pedagog Östersund.
Läraren Lena Fernlund har sitt klassrum på första parkett.

 

– Det är ju kul med bajs i den här åldern och det ledde till en hel lektion om var bajset tar vägen. Jag bjöd också in byggnadsarbetarna för att berätta vad de gör där ute. De berättade väldigt bra, och barnen tyckte att det var jättespännande, säger Lena.  

På Orrvikens skola har man på sistone jobbat mycket med språkbruk för att komma bort från mindre trevliga ord och uttryck. Att barnen har tagit till sig av detta stod fullkomligt klart en dag när det gick ”lite ont” för en av byggnadsarbetarna ute på skolgården.  

– Han hade hävt ur sig en hel del fula ord, och eleverna som hörde det blev mycket upprörda. De berättade genast för sin lärare och tyckte även att rektor borde underrättas och tala förstånd med mannen. Så det fick jag ju göra, säger Margareth Hedström. 

Text och foto: Mi Edvinsson

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.