Så kan vi jobba med jämställdhet i skolan 

Vi lever inte efter jämställdhetsidén i skolan. Vi bemöter och bedömer flickor och pojkar på olika sätt. Om vi kunskapar ihop, läser ihop, pratar ihop i kollegiet kan vi ändra på det. Som lärare har vi en unik chans att påverka våra elevers liv, menar forskaren Mia Heikkilä.

Mia Heikkilä, docent i pedagogik, forskar om barns- och ungdomars lärande med fokus på hur kön, etnicitet och ålder påverkar lärandeprocessen.  

– Mitt fokus ligger oftast på hur man får till själva arbetet med jämställdhet i skolan, hur vi kan förändra mönster mot en mer jämställd verksamhet, säger Mia Heikkilä. 

Enligt Mia är det kollegiala samtalet och det kollektiva lärandet nyckeln till utveckling av en jämställd undervisning och jämställdhet i skolan och. Orsaken till detta sammanfattar hon i tre punkter:  

  • Gemensamma tolkningar av begrepp.  
  • Kunskapsbaserade samtal. 
  • Möjlighet att dela och utveckla beprövad erfarenhet. 

I det kollektiva, kollegiala lärandet, menar Mia, hamnar fokus på utveckling av organisation och verksamhet, inte utveckling av individer. Det ökar förutsättningarna för bestående resultat.  

– Som individ måste jag då tänka att det jag gör ska bidra till organisationens utveckling, säger Mia. 

Mia Heikkilä. Foto: Mi Edvinsson, Pedagog Östersund

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de grundläggande värden som skolan enligt läroplanen ska förmedla. Även under avsnittet ”En likvärdig utbildning” trycks på att skolan medvetet ska främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Skolan har också ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Vad menar vi då med traditionella könsmönster och ordet jämställdhet? Vad innebär en jämställd skola? Olika individer gör olika tolkningar. Det är därför det kollegiala samtalet är så viktigt.  

– Det är lätt att tro att vi menar samma sak fast vi inte gör det. Vi måste prata ihop oss, annars pratar vi förbi varandra, säger Mia.  

För att förstå hur man ska jobba behövs också verklig kunskap om jämställdhet, genus och kön. Som att kön är något man föds med och att genus handlar om roller som i sin tur bygger på normer.  

– Utan forskningsbaserad kunskap är det svårt att få till ett professionellt samtal. Det blir lätt ett åsiktskastande om att byta däck och diska. Det är privata saker, men vi ska prata skola, säger Mia. 

 Uppdraget 

”Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt.”, står det bland annat i läroplanens inledande del. Mia ser ett problem med denna formulering som i sig indikerar att det verkligen finns en uppdelning mellan kvinnligt och manligt. 

– Alla kan vi snabbt och enkelt göra listor över vad som är typiskt kille och typiskt tjej, men i verkligheten är vi allting, alla är i båda listorna. I både ”flickboxen” och ”pojkboxen” finns djupt mänskliga saker. Det finns fler likheter än skillnader. Genusnormen spelar oss ett stort spratt, säger Mia. 

Den som arbetar i skolan ska enligt läroplanen verka för att flickor och pojkar har lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen. Forskning visar dock att det ofta finns ojämställda förutsättningar, möjligheter och villkor i samband med utbildning. Att pojkar ges mer utrymme i plats och ljudnivå är till exempel inte ovanligt. Och så det där med skolresultaten. Den mediala bild som vi matats med är att pojkarna är skolans förlorare, att de har sämre resultat än flickorna, men enligt Mia är verkligheten bakom siffrorna mycket mer komplex än bara en fråga om kön.  

– Social bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå är den faktor som spelar allra störst roll för skillnaderna i skolresultat. Etnicitet kommer på andra plats och kön först på tredje plats. Det betyder att vi måste ha en undervisning som inkluderar alla, att vi inte bara kan titta på kön, säger Mia. 

Men för att komma framåt i jämställdhetsarbetet måste genusfrågan in i klassrummet där eleverna är den största delen av dagen. Genus är en del av identitetsskapande, och identitetsutveckling och lärande hör ihop. 

– Genustänk måste in redan i planeringen av undervisningen. Annars kan vi omedvetet exkludera någon. En strukturerad idé måste finnas, annars missar vi uppdraget att inkludera alla, säger Mia. 

Det praktiska arbetet 

Jämställdhetsarbete i skolan handlar alltså till stor del om att inkludera samtliga elever i undervisningen. Om fler inkluderas, kommer resultaten sannolikt att höjas.  

– Detta är ett systematiskt kvalitetsarbete, och resultat kan bara nås genom ett ihärdigt och professionellt processarbete, inte genom enstaka projekt. Det är ett stort uppdrag och det gäller att börja med en liten del, något speciellt som ser att vi behöver jobba med just här hos oss, säger Mia. 

Mia presenterar en möjlig arbetsmodell: 

– Ni lärare är de vuxna som träffar eleverna oftast. Ni har stor möjlighet att påverka och en unik chans att spela en avgörande roll i era elevers liv. Vad ni gör har mycket stor betydelse för att minska sextrakasserier, våld och annat, säger Mia Heikkilä. 

Text och foto: Mi Edvinsson