Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande

Levandegjorda värdeord och en dynamisk organisation för kollegialt lärande på förskolan kan leda utvecklingen framåt. 

Karin Alnervik drev i många år förskolan HallonEtt i Jönköping. Idag är hon universitetslektor i pedagogik på avdelningen för psykologi och pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation, en del av Jönköpings universitet. I sin praktiknära forskning fokuserar hon på pedagogisk dokumentation som ett verktyg för utveckling i förskolan.

Karin Alnervik var en av föreläsarna vid Förskolesummit 2019. Här talade hon om att utveckla en förskola där delaktighet och kollegialt lärande är drivkraften för en kontinuerlig utvecklig. Utgångspunkten är barns nyfikenhet, fantasi och kreativitet – kombinerat med en strävan att utveckla och involvera all personal i ett kollegialt lärandesystem. Hon talade även om ledarskapets betydelse – från förskollärarnas ansvar att leda en barngrupp, till förskolechefens ansvar att leda förskolan.

Den sociala grunden

En sak är att prata om det, en annan att göra det. Hur går vi från de abstrakta orden till det konkreta, det vill säga till utveckling av en praktik? Alnervik utgår från att människans utveckling är socialt relaterad, att människan formas av kulturell och historisk förändring. Vilken praktik som utvecklas hänger därför ihop med förhållningssättet hos människorna som ska åstadkomma utvecklingen.

Att bygga en verksamhet utifrån grundläggande värden är viktigt. Det måste också finnas framtidstro och en uttalad vilja att göra någonting bra. Människor som ska åstadkomma utveckling måste också välkomna nya sätt att tänka.

I en förskola där kollegialt lärande är en av de drivande krafterna måste det finnas glädje i kollegiet.

– Vi behöver prata mer om att det faktiskt är kul att vara vuxen, att det är intressant med jobbet, att vi vill växa och ta ansvar och att vi inte bara lever för att vara lediga. I den värld vi har är det viktigt att också diskutera glädje och arbeta för att förskolans barn också ska få känna glädje, säger Karin.

Gör värdeorden levande!

Om verksamheten ska byggas utifrån grundläggande värden måste vi också prata om de värden som vi vill ska genomsyra verksamheten. Och inte bara prata. Skriv på post it-lappar, samla i kluster, synliggör orden – tillit, glädje, framtidstro, utforskande, välkomnande, delaktighet…!  Överallt ska de synas – i den pedagogiska dokumentationen, i lärmiljön, i mötet mellan pedagoger, barn och vårdnadshavare.

– Orden måste levandegöras och efterlevas, säger Karin.

Att försöka leva de överenskomna värdena innebär att vi också måste våga titta på oss själva. Hur agerar vi? Hur se de pedagogiska miljöerna ut?

– Ta mycket bilder och ge varandra feedback. Det är ett sätt att hjälpa varandra att tänka. Våga också be om hjälp. Förmåga att blotta sin osäkerhet och ta emot hjälp är en bra start, säger Karin.

Pedagogisk hållning är att sätta sig själv på spel. Att kritiskt granska sig själv kan vara jobbigt. För att våga krävs en vänlig atmosfär. Bland kollegor måste vi möta varandra med vänlighet, hjälpsamhet och tillit. Var och en måste förstå sin del i helheten och lyssna på andra med en vilja till ödmjuk hållning. Detta gäller också gentemot vårdnadshavarna.

Arbetet i vardagen

Om verksamheten ska kunna utvecklas måste det pedagogiska samtalet hållas levande. Att föra in forskning och pröva nytt ger intellektuell näring till dessa samtal. Den litteratur man läser i kollegiet behöver läsas på ett aktivt sätt genom att till exempel skriva läsloggar och fånga intressanta citat för att delge andra.

– Vetenskapande vanor med hjälp av litteratur hjälper till att skapa en organisation som kräver engagemang i det kollegiala samarbetet, säger Karin.

Det pedagogiska samtalet har ibland tendens att falla bort till förmån för mer vardagliga och praktiska saker när medarbetarna samlas till möte, men det finns ett knep att ta till.

– Att ta de pedagogiska diskussionerna först och informationen sist på arbetsplatsträffarna brukar fungera. Och det blir garanterat effektivare eftersom alla vill sluta i tid, säger Karin.

Det är viktigt att alla är med i de pedagogiska diskussionerna kring dokumentationerna. Vikarier kan vara en lösning för att alla ska kunna samlas. Ibland krävs att man börjar handla på nya sätt för att uppnå det man vill.  För att frigöra tid kan man också tänka sig uppdelning i ansvarsgrupper som alla är beslutsföra. Då behöver inte alla träffas varje gång något av praktisk art ska bestämmas.

 Ett kollegialt lärandesystem

Karin Alnervik talar om samarbetslag som ett sätt att organisera ett fortlöpande kollegialt lärande. För att involvera all personal och använda det kollegiala lärandet drivkraft för utveckling av förskolans pedagogik kan detta vara en väg.

Samarbetslag innebär att två olika arbetslag följer varandra under en längre tid, förslagsvis ett år. Arbetslagen utvärderar kontinuerligt dokumentationen på varandras arbete och ger feedback. Komplettera med observation!

– Skugga varandra! Gå till det andra arbetslaget, var där en halv dag och ge feedback. Vad får ett barn vara med om? Hur delaktiga får barnen vara? Vad försiggår i den här gruppen? Låt personalen föreläsa för sina kollegor! En vikarie som var med i detta såg det som fortbildning, säger Karin.

Det gäller att hitta meningsfulla sammanhang, utforska nya saker med barn och vårdnadshavare, ge sig ut i projekt… Men en fungerande organisation för utvecklingsfrågor, kan de små förändringsprocesserna leda fram till ett expanderat lärande. Den pedagogiska dokumentationen kan förstås av den individ som gör den, men kan vara svår att förstå för andra.

Dokumentationsmallar och reflektionsprotokoll är viktiga stöd i arbetet för att skapa dokumentation som är läsbar för fler än arbetslaget. Ett årshjul hjälper till att fokusera och systematisera. Här är Karins variant:

 Våra reflektioner över föreläsningen

Att bygga en verksamhet utifrån grundläggande värden är viktigt. Det är en bra bas att jobba utifrån eftersom gemensamt överenskomna värden kan gestaltas och synliggöras i vardagen i arbetet med barnen.

Modellen med det pedagogiska året används redan av många och behov finns att ytterligare utveckla detta.

Samarbetslag med formaliserade verktyg för feedback och utvärdering är en intressant tanke att föra vidare som ett tänkbart bidrag till utveckling i våra egna verksamheter. Kollegialt lärande är viktigt och bra sätt för att lära och utvecklas i yrkesrollen.

/Förskolerektorerna Emelie Fors, Stina Mårtensson, Anna Floren Didriksson, Katarina Karlsson, Sara Enbom, Ingela Svedlund, Christina Ekholm Lindberg, Ewa Larsson, Maria Weilert och Nina Jönses.