Kreativ konst med medgörliga material  

Tre skapartillfällen, användarvänligt material och till slut en gemensam konstinstallation. Marina Jonssons Skapande skola-aktivitet för särskolan och grundsärskolan passar alla elever oavsett nivå. 

Första gången fick eleverna forma figurer i lera och måla dem med keramikfärg. Medan katterna, grisarna och alla fantasivarelserna härdas i konstnären Marina Jonssons 1000-gradiga brännugn är det dags för skapartillfälle nummer två 

Flicka jobbar med ståltråd och folie. På bordet framför ligger tänger.
Ståltråd och folie låter sig väl formas.

Den här gången möter Marina grundsärskolans årskurs 4-6 i Körfältsskolans slöjdsal där ståltråd, folie och verktyg ligger uppdukade på borden. Elevernas uppgift är att skapa figurer som kan sväva i luften. Marina demonstrerar hur man enklast kan börja och ger lite praktiska tips, sedan är det bara för eleverna att låta skaparglädjen flödaDet blir fåglar och fjärilar, men också hajar och ett par glasögon. Allt är tillåtet. 

Både ståltråd och lera är taktila material som är lätta att forma. Alla, oavsett nivå, kan skapa någonting med dessa material. Och det är precis det som är tanken i programmet som Marina satt ihop för grundsärskolan och särskolan. Hon besöker alla dessa klasser på Körfältsskolan, Lugnviksskolan och Mimergården.

 – Spannet i elevgrupperna och mellan klasserna stort, eleverna är på väldigt olika nivåer. Jag måste tänka att alla ska kunna delta i det vi gör, att uppgifterna ska passa alla, säger Marina.  

Vid den tredje timslånga träffen skapar eleverna kollektiva bakgrunder på stora papper, en med färg och en med silkespapper och lim.  

Närbild på bakgrund gjord av silkespappersrtussar.
Silkespapper kan alla hantera.

– Alla klarar kanske inte att hålla i en pensel och måla, men alla kan på något sätt riva i silkespapper och klappa fast det. Jag vill att eleverna ska uppleva att det blir fint när man för samman allas bidrag till ett gemensamt konstverk. När det gäller bakgrunderna kan jag styra lite genom vilka färgnyanser jag erbjuder dem. Så att allting inte bara blir brunt när de målar, säger Marina.  

Klassläraren Anki Jonsson sätter stort värde på Skapande skola och Marinas besök. Att det kommer en person utifrån med bra material och en färdig plan känns förstås fantastiskt för den som annars har ansvar för allting, men det tillför också mycket ur ett elev– och lärandeperspektiv.  

Anki sitter vid ett bord med elev som jobbar med ståltråd. Hon har en bit tråd i händerna och ler över axeln mot en annan person.
Klassläraren Anki Jonsson.

–  Det händer mycket i de här aktiviteterna, eleverna får verkligen gå utanför boxen. Det är nyttigt, både för oss och barnen, att gå in i något som inte är detaljplanerat, utan fritt. Aktiviteten lever vidare i klassrummet där vi pratar om det vi gjort och förbereder oss inför nästa gång genom att till exempel prata om materialen som vi kommer att använda. Vi pratar också om vad en konstnär är, att det också är ett yrke. Marina som yrkeskonstnär har mycket att tillföra. Även jag lär mig massor, säger Anki.  

Vid Marinas fjärde och sista besök finns alla alster på plati klassrummet  lerfigurerna, ståltrådsskapelserna, bakgrunderna – men också tejp, verktyg, fiskelina, trädgrenar och annat material från skogen. En konstinstallation ska inom kort se dagens ljus.  

Marina står och funderar bredvid en flicka som sitter vid sin bänk.
Marina stöttar när det behövs.

Elevernas assistenter är en tillgång när lerfigurerna med hjälp av limpistol ska klistras fast på en bit mossa eller bark, eller när trädgrenar ska sättas fast i taket. Eleverna knyter fiskelina i ståltrådsskulpturerna medan Marina instruerar och försöker hålla koll på alla processer samtidigt. Tiden är knapp!  Några elever assisterar med tejp när himlen ska klistras upp på väggen, andra blir sysslolösa och sjunker måndagströtta. Några gör nya försök med ståltråd och folie och ytterligare andra målar med färgpennor vid bänkenDet är precis som Marina brukar säga: ”Jag kommer med kaos, men det blir alltid någonting i slutänden.  

Och det blir det verkligen. I landskapet av silkespapper står lerfigurerna och blickar upp mot glittrande fjärilar, ufon och hajar som svävar omkring i skyn. Vad är det här för plats egentligen? Marina resonerar en stund med eleverna om vad de kan se i bilden som de skapat och vad de tänker om den.

 – Det är en skog!

 – Det är förr i tiden!

 – För hundra år sedan, eller till och med före istiden. 

Arbetet behöver inte sluta här. Med en så fantasifull miljö i klassrummet finns det mycket man kan göra. Skapa berättelser, eller – som Marina har sett på Mimergården  göra stop motion-film. Bara fantasin sätter gränser.  

4-6:an får göra en muntlig utvärdering och det blir idel positiva omdömen. Det var kul att träffa Marina, det var roliga aktiviteter och leran var väldigt härlig! 

Marina står vid installationen och samtalar med gruppen.
Titta vad det blev!

 

Text och bild: Mi Edvinsson