Möte med Bruno Liljefors

Greppet att gestalta en konstnär gör det lättare för de unga eleverna att lyssna vid besöket på Nationalmuseum Jamtli. Bäst av allt är ändå skapandets kraft.

Fjärdeklassarna från Marieby och fyrfemmorna från Fåker tas emot av Maria Olsson på Jamtli. Maria hajar till när hon ser hur stor gruppen är, hela 25 elever, men hon håller dem i strama tyglar och hoppas på att dagens Skapande skola-aktivitet ska fungera.

Maria informerar elever som sitter på runda soffor i museets entré.I entrén till Nationalmuseum Jamtli berättar Maria kort om både det nya konstmuseet och utställningen som de ska titta på. Utställningen heter Från gryning till skymning och konsten är från åren 1880 -1910. Tiden är knapp, men okej, eleverna får ta vägen in igenom den stora låtsasfärgtuben om de är snabba. Efter förmaningar om att inte röra tavlor och skulpturer öppnas dörren till konstens värld.

Det första eleverna möter är en stor historisk målning av Carl Gustaf Hellqvist, Peder Sunnanväders och Mäster Knuts skymfliga intåg i Stockholm 1526. Maria samtalar med eleverna om bilden, vad den föreställer och hur man kan veta ifall motivet stämmer överens med verkligheten. En trovärdig historisk målning tillhörde de obligatoriska uppgifterna för konstakademins elever i slutet av 1800-talet.

– Vissa gillade det, men många längtade efter det fria skapande som kännetecknade konstnärsvärlden i Frankrike, berättar Maria.

Besök från det förflutna

Plötsligt dyker en äldre herre upp i museet. Han bär hatt och monokel, kläderna är inte av senaste snitt. Och minsann är det inte Bruno Liljefors i egen hög person! Vi har just förflyttat oss ett drygt sekel bakåt i tiden och får nu möta en av konstnärerna vars verk ingår i utställningen.

Bruno Liljefors talar lyriskt om sin tid i Frankrike. Han visar några av sina tavlor och berättar vad som lockat honom att måla de till synes banala motiven. Höstacken. Den gula kornåkern. Telegrafstolparna på fjället. Intresset för djur och natur, motiv som Bruno Liljefors kanske främst förknippas med, föddes redan i barndomen.

– Som barn var jag ofta sjuk och förkyld. Mina föräldrar ville bädda ner mig i sängen, men doktorn ordinerade skogspromenader. Det tyckte jag om, säger Bruno.

Han berättar för eleverna om sina konstnärsvänner Anders Zorn, Carl Larsson och August Strindberg. Deras tavlor hänger också här. Titta, så olika stil de har!

– Finns det inga kvinnor som målar? bryter Maria in.

Bruno nämner Jenny Nyström och visar gruppen en tavla målad av Hanna Pauli. Det blir några korta ord om de skapande kvinnornas förutsättningar vid den här tiden. De är i klar minoritet. En stor tavla av Nils Krüger är den sista eleverna får se. Den föreställer hästar på en äng i den blå skymningstimmen.

– Blir ni sugna på att måla? Välkommen till min ateljé om en stund, säger Bruno.

 Skapandets kraft

Nu kommer den verkliga utmaningen. Tjugofem elever ska förses med målarrock och palett och måla vid varsitt staffli på en mycket begränsad yta, men det går förvånansvärt bra. Bruno Liljefors, eller B-O Henriksson Nordenberg som mannen egentligen heter, ikläder sig pedagogrollen och berättar för eleverna att de nu ska göra fåglar. Först teckna med kol, sedan måla med akrylfärg som Maria klickar upp på paletterna.

När man målar fåglar är det bra att ha förebilder att titta på. Att själv prova hur det är att vara fågel är också en bra erfarenhet att ha med sig in i skapandet. Hur gör man med vingarna? Vad händer med vingpennor och fjädrar? Hur rör sig kroppen i flykten? B-O påpekar att ingen kan teckna perfekta fåglar vid första försöket. Det viktigaste är att eleverna känner sig stolta över sin bild.

– Eleverna brukar först tänka ”Hjälp! Vad svårt att teckna fåglar!” Men på slutet är det många som säger att det är det bästa de gjort, säger B-O som genomfört aktiviteten med flera klasser tidigare.

Ljudnivån är inledningsvis ganska hög i rummet, men så händer det magiska. En efter en glider eleverna in i skapandets bubbla. Medan en mångfald av fåglar tar form på pannåerna sänker sig tystnaden successivt i rummet. Koncentrationen är total. Det är häftigt!

Flicka står vid staffliet och målar

Leende pojke med färgpalett.

Vad händer sedan?

Efter varje klassbesök fotograferas elevernas alster. Slutprodukten ska bli ett bildspel som ska visas någonstans i Jamtlis lokaler.

– Målet med den här aktiviteten är att försöka skapa ett intresse för konst, att eleverna ska lära sig några konstnärsnamn och att de ska våga måla och ha roligt, säger Maria Olsson.

– Den här dagen är ett superbra avstamp för att jobba vidare i skolan. Bildanalys, konstsamtal… Det är mycket i målen för årskurs 6 som ryms här. Några kända svenska konstnärer ska eleverna absolut ha med sig från skolan, som Zorn och Carl Larsson. Och Liljefors med sina djurmotiv är tacksam att jobba med tillsammans med barn, säger läraren Lisa Sandell från Marieby skola.

Text och foto: Mi Edvinsson