Elever hjälper författare med ny pjäs 

En mörk vinterdag lystes Fjällängsskolan upp av ett celebert besök. Manusförfattaren Elsa Berggren kom ända från Stockholm för att träffa klasserna 3A och 3B i ett viktigt ärende – att få hjälp av eleverna att skriva klart sin senaste teaterpjäs 

Klasserna 3A och 3B på Fjällängsskolan har klämt ihop sig i ett enda klassrum. Det är nyfikna ögon när de främlingarna kliver in och radar upp sig på de fyra stolarna längst framEn av dem är manusförfattaren Elsa Berggren från Stockholm, de andra är medarbetare från Estrad Norr: Dramapedagogen Linnéa Lundberg, producenten Christina Seldahl Lindgren och scenografen Jens Gustavsson. De förklarar sina funktioner vid teatern så att eleverna ska förstå. Sedan plockar de fram Elsas nyskrivna manus som heter ”Hästborttagningen”. 

 – Det här är första gången som pjäsen ska läsas högt. Jag behöver er hjälp för att förstå vad jag behöver ändra på för att den ska bli riktigt bra, säger Elsa. 

Elsa, Linnéa, Kristina och Jens sitter på stolar i klassrummet och läser.Elsa läser scenanvisningar, de övriga läser varsin roll. Pjäsen handlar om Amarin som inte är så bra i skolan och mest tänker på hästar. Rektor Makrilén vill att Amarin ska städa bort alla tankar om hästar ur huvudet med en tankeborttagare, så att det blir mer plats för bokstäver där inne 

Att höra teaterrepliker läsas är inte samma sak som att lyssna till en bok. När man inte samtidigt ser karaktärerna agera i scenens olika miljöer kan det ibland vara svårt att hänga med. Att inte begripa allt till fullo kan uppfattas frustrerande för vuxna – hjärnan går på högvarv för att få ihop alla detaljer i historien – men med barn verkar det vara annorlunda. De bekymrar sig inte, de bara lyssnar. 

Elev sitter vid sitt bord i klassrum och tittar i manuskriptet.Vid klassdiskussionerna efteråt märks att eleverna har förstått ganska mycket, om än i varierande grad. Alla verkar ha förstått att pjäsen till största delen har utspelat sig inne Amarins huvud.  

– Spännande men lite för många svåra ord, är några av barnens omdömen. 

De pratar om hur det ser ut i deras egna huvuden – ganska stökigt! – och funderar på vad som händer med karaktärerna efter pjäsens slut. Det finns det olika teorier om. Eleverna är också nyfikna på hur det är att vara manusförfattare. Behöver man utbildning? Är det svårt? Hur går det till? 

– Först får jag en idé, sedan skriver jag ner vad som ska hända och till sist repliker. Jag måste bestämma personer, plats, problem, lösning och slut, säger Elsa. 

Det hörs utrop av igenkännande från eleverna. Så här jobbar de ju själva i skrivprocessen!  

Elsa och Jens leder diskussionerna i den enda klassen, Linnéa och Kristina i den andra. Efteråt ska de sammanställa sina intryck av vad barnen har sagt.   

Porträtt Elsa Berggren
Elsa Berggren.

– Jag brukar göra såhär när jag skriver för barn. Det är lättare att se det ur deras perspektiv när jag har dem framför mig. Jag vet redan nu att jag kommer att göra vissa förändringar. Förenkla lite, ha färre olika spår och se över texten så att det inte finns alltför många svåra ord, säger Elsa.  

Estrad Norr kommer att sätta upp pjäsen som ska ha premiär i höst. De unga sakkunniga kommer givetvis att sitta bland publiken.  

– Det är roligt att vara med i processenBarnen får förståelse för hur mycket jobb som ligger bakom en teaterföreställning. Det ska bli roligt att se den, men det är viktigt att det inte bara blir en happening. För– och efterarbete är lika viktigt som alltid, säger klassläraren Annica Nilsson. 

Text och foto: Mi Edvinsson