Nya perspektiv 

Fruktstund, allsång och universella lärarproblem. Skolan i Sydafrika är på många sätt lik den svenska. Det är också mycket som är olika. Detta kommer även mina elever snart att upptäcka. 

Ibland händer det att du som lärare blir allt för fokuserad på ditt eget klassrum, din egen klass och din egen undervisning. Vissa perioder, när arbetsbelastningen är hög, nickar du bara som hastigast till kollegorna i korridoren, delar på sin höjd en stencil med den du jobbar närmast och har sällan en aning om vad som händer i grannklassrummet. Till och från är det antagligen ofrånkomligt, men för att utvecklas som lärare är det viktigt att då och då lyfta blicken från det egna klassrummet och ta intryck från kollegan i rummet bredvid, skolan i grannkommunen eller undervisningen i andra delar av världen.  

Under en längre resa i södra Afrika kom jag i kontakt med rektorn Golie Gouws som bjöd in mig till sin skola, Table View primary school, i Sydafrika. Skolan, där cirka 1 800 elever går, är en blandning mellan kommunal och privat skola. Den finansieras med kommunala medel men föräldrarna måste skjuta till en inte helt oansenlig slant för sina barns skolgång. Mr Gouws är ensam rektor tillsammans med tre biträdande rektorer, något han tycker är en smula för lite. För många elever och för lite rektor, enligt honom. Årskurserna sträcker sig mellan F-klass och årskurs 6. Lärarna undervisar i klasser som sällan understiger 30 elever. De arbetar oftast ensamma, ibland med hjälp av en specialpedagog. 

När du besöker ett annat klassrum eller en annan skola slås du av hur mycket som är likahur mycket som är olika och hur vi ofta kämpar med samma typ av problem. Detta oavsett om det är grannklassrummet eller en skola på andra sidan jordklotet. Under mitt besök på Table View primary school var jag med på allt från den klassiska fruktstunden till allsången i aulan då nära på 300 tvåor sjöng på olika minoritetsspråk. Samtidigt som en helt ny pedagogisk värld öppnade sig, fanns det mycket som jag kunde känna igen mig i.  

Jag med en lärare på Table View primary school. Nästan som hemma…

Skolans elever bär skoluniform. De hälsade på Mr Gouws ståendes vid sin bänk varje gång vi tittade in i ett klassrum. Lite strikt, kan tyckas, men när vi rörde oss ute på skolgården kom elever springande från alla håll och gav honom kramar och glada leenden. Trots strikt klädsel, snörräta rader med likadana ryggsäckar och militäriska hälsningsprocedurer fanns massor av värme och glädje på skolan. Olika, men ändå lika.  

Under min vistelse träffade jag många lärare, bland annat Kimberly Dormehl som är lärare i den årskurs som jag fick hänga med. Vi pratade och jämförde våra olika skolor. Hur undervisar vi elever med behov av särskilt stöd? Hur bemöter vi föräldrar med orimliga krav? Hur jobbar vi med läsinlärning? Hur inför vi digitalisering med teknik som inte finns? Hur får vi ekonomin att räcka till och hur ter sig ett sydafrikanskt köpstoppDetta är frågor som tydligen är internationella. Problemet med odiskade koppar i fikarummet kände dock inte personalen på Table View primary school till. På skolan har de många anställda som inte undervisar. Dessa håller bland annat ordning på fikarummet. Jag diskade inte en enda kopp under hela mitt besök. De extra anställda hjälper även till vid undervisning och raster med mera.

Fritids som det ser ut i Sverige finns inte i Sydafrika. Table View primary school erbjuder dock alla sina elever fritidsaktiviteter efter skolan. Mestadels handlar det om olika sportaktiviteter som till exempel simning i den egna simhallen, cricket, rugby och tennis. Mr Gouws var särskilt stolt över de tre stora gräsplanerna skolan förfogade över. I ett land med torra perioder är det dyrt att vårda en gräsplan. Själv berättade jag stolt om ishallen, badhuset och skogen bredvid vår skola i Brunflo, samt vår fritidsverksamhet. Några fritidspedagoger finns inte på Table View primary school. Däremot måste varje lärare ansvara för en fritidsaktivitet på eftermiddagen.  

Fritidsaktivitet efter skolan består oftast av sport.

Jag fick många frågor om den svenska skolan som enligt sydafrikaner är en av världens bästa. Segregationen i den svenska skolan ökar men i Sydafrika är den enorm. Klyftan mellan rik och fattig är avgrundsdjup. Table View primary school är en skola för de bättre bemedlade men tillhör ändå inte de rikaste skolorna.  

På vägen till skolan passerade jag flera fattiga kåkstäder med hög kriminalitet och arbetslöshet. Bara under en helg skedde över 50 dödskjutningar i en av kåkstäderna. Att besöka skolor i det området utan guide var inte att tänka på. Däremot fick jag möjlighet att besöka en skola i en liten fiskeby, Pater Noster. Skolan, som är kommunal, har långt ifrån samma standard som Table View primary school eller någon annan skola som jag någonsin satt min fot i. Men trots enkla klassrum, enkel skolgård och en gammal svart tavla för kritor var det ändå samma kramar, leenden och kamp med bokstäver. Dock fick jag diska min egen kaffekopp i Pater Noster.  

Den kommunala skolan har lite sämre standard, men barnen är lika glada.

Väl hemma i mitt eget klassrum har jag många tankar och idéer från Sydafrika som kanske förändrar både mig och min undervisning. Mina elever står inte upp när rektorn kommer förbi och de har inte koll på sina ryggsäckar. Ändå har de mycket gemensamt med eleverna på Table View primary school. Deras olikheter och likheter med elever i Sydafrika tänkte jag att de själva skulle få komma underfund med när de brevväxlar med Kimberleys klass, eller mrs Dormehl om man ska vara strikt. Men vissa saker kommer att vara sig likt här hemma. Min egen kaffekopp kommer jag fortfarande att få diska.  

/ Roberth Nordin, lärare på Sörgårdsskolan