Sagostundens nytta och magi

Vad, hur och när ska vi läsa med barnen på förskolan? Och vad är skillnaden mellan dialogisk läsning och boksamtal? Litteraturvetaren, litteraturpedagogen och författaren Agneta Edwards reder ut begreppen och tipsar om hur man bäst planerar en sagostund.

Idag läser vi med barn snarare än för barn. I ordet ”med” ingår dialog, frågor och samtal kring bilder och innehåll tillsammans med andra – ingredienser som alla har stor betydelse för att barnet ska bli en läsande människa med goda lässtrategier. I läroplanen för förskolan står numera klart och tydligt att ”barnen ska erbjudas en stimulerande miljö dör de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter”.

– Upplevelsen och gemenskapen i lässtunderna är det allra viktigaste för att få barn att vilja bli läsare, säger Agneta Edwards.

Agneta Edwards.

Agneta var en av tre föreläsare på inspirationsdagen för samverkan kring barns språkutveckling som Pedagog Östersund tidigare har skrivit om. Som litteraturpedagog har hon i många år utbildat vuxna för att de i sin tur ska kunna välja rätt böcker, samtala om böcker och väcka barns lust till läsning. Hon slår ett slag för det kollegiala lärandet i sammanhanget.

– Samtala om barnböcker! Det behöver inte vara högtravande och märkvärdigt. Att vuxensamtala om barnböcker med det pedagogiska/didaktiska i bakhuvudet är guld. Tillsammans med någon från biblioteket blir det ännu bättre, säger Agneta.

Att titta i bilderböcker är också ett möte med konst. Hur bilderna ser ut har stor betydelse. Att det finns människor med olika hudfärg i familjen, eller att mamman jobbar på en byggarbetsplats är kanske ingenting som nämns i texten, men bilden talar sitt eget språk och visar på mångfald.

– Det finns många bilderböcker som är bra i det här avseendet, men det finns fortfarande saker att göra. Det är ganska tunt med barn som har glasögon eller barn som är lite runda, säger Agneta.

Agneta uppmanar också till att inte glömma bort faktaböckerna på förskolan. De ska finnas närvarande hela tiden, inte bara i särskilda teman. Många barn tycker om att titta i just faktaböcker.

Vad är läsning?

Läsning är att tolka berättelser, att associera till det vi vet om världen och dra slutsatser. Böcker erbjuder en unik förmåga att leva sig in i någon annans liv. Boken om ”Lilla hund” handlar visserligen om en hund, men kan få ett barn att förstå hur det känns att komma till ett annat land.

En bok behöver inte ens innehålla text. Agneta visar boken Mor, var är du? av Birde Poulsen vars enda text är denna titel. Bilderna visar hur elefantungen letar efter den rätta svansen – den som tillhör mamma. Ett resonemang kring omslaget skapar viktig förförståelse – vad kan det här handla om? Vad vill elefantungen? Elefantungens minspel och känslouttryck i de följande situationerna räcker för att kunna skapa en berättelse. ”Vad tror du händer sen?” är en viktig fråga inför varje uppslag.

– Med denna enkla bok kan vi visa lässtrategier. Läsning är inte bara bokstäver och avkodning, det är allt som händer i huvudet. Här kan vi verkligen hjälpa till att bädda för barnen, säger Agneta.

En silent book utan text är demokratisk läsning. Här läser vi bilder och skapar berättelsen tillsammans. Och de vuxna har INTE tolkningsföreträde!

– Silent books är bra träning inför boksamtal, säger Agneta.

Planerad sagostund med boksamtal

Hur läser ni med barnen på förskolan? Har ni läsvila eller planerad sagostund? Kanske både och? Läsvila och sagostund fyller helt olika syften. Läsvilan ska skapa ett sömnigt lugn, en paus i leken och aktiviteterna. En bok som lämpar sig för läsvila är en berättelse som går att förstå oberoende av bilderna. Det är en skön stund men utvecklar inga lässtrategier.

Den planerade sagostunden innebär att någon har ställt de didaktiska frågorna om varför, hur och vad. Sagostundens syfte är aktiv läsning och innefattar boksamtal och bearbetning.

– Det går utmärkt att ha boksamtal med små barn som ännu inte kan prata. Barnen förstår mer än de kan uttrycka med ord, men de kan visa med kroppen, säger Agneta.

Dialogisk läsning är nödvändig för att barn ska tillägna sig lässtrategier. Man behöver stanna upp i läsningen, titta på bilder, prata om vad man tror kommer att hända sedan. Men dialogisk läsning är inte det samma som boksamtal.

– I ett boksamtal är alla sinnen med. Hur känns det att gå in i det där rummet…? För att kunna ställa djupare frågor måste du som vuxen själv ha tillägnat dig boken och funderat på vilka tankar och känslor som kan väckas. Det kräver att man läser det flera gånger, säger Agneta.

Som förberedelse inför boksamtal kan pedagogen ladda med grundfrågor. Det ska vara konkreta frågor men utan färdiga svar. ”Var det någon bild som du tyckte särskilt mycket om?” kan vara en sådan fråga.

– Vi behöver också ställa frågor som kopplar tillbaka till berättelsen. ”Hur ser vi att hen är ledsen? Hur vet vi att det är vinter? Händer allt på samma dag?” Detta är frågor som utmanar och lär ut ett tänkande, säger Agneta.

Vem bestämmer då vad boksamtalet ska fokusera på? Ja, främst är det barnens intresse och frågor som ska styra samtalet. Om innehållet innebär en lärandemöjlighet – som till exempel sagans tretal, årstider eller annat – kan den listiga pedagogen förstås försöka styra dit genom frågor.

– Men det får aldrig märkas att du tänkt något i förväg, säger Agneta.

För att små barn bättre ska förstå en berättelse är det bra att visualisera med föremål eller miljöer samt använda estetiska uttryck för att bearbeta.

Agneta Edwards böcker:

  • ”Boksamtal med bilderböcker”
  • ”Bilderbokens mångfald”