Smart NTA-tema om programmering

Äntligen finns en blå låda för att jobba med programmering, inledningsvis för årskurs 4-6. Efter en dags utbildning är lärarna redo att sätta igång.

I salen sitter ett gäng mellanstadielärare lutade över sina datorer och försöker skapa en temperaturmätare genom att programmera en micro:bit. NTA- utbildarna Lena Nachmansson och Ante Danielsson handleder och stöttar. Sedan är det upp till bevis. Funkar prototypen? Vad händer om vi går utomhus?

Precis såhär kommer eleverna att få jobba i det nyskapade NTA-temat. Nästa uppdrag är att göra en stegräknare – ytterligare en smart produkt som finns som app i många mobiler.

”Smarta produkter” är också namnet på det rykande färska NTA-temat som ska ge elever i årskurs 4-6 grundläggande kompetens att programmera. Temat har i vanlig ordning koppling till läroplanen vilken, som alla vet, numera innehåller tydligare skrivningar om digital teknik och programmering. I arbetet med NTA-materialet ska eleverna analysera produkter som innehåller digital teknik och undersöka hur tekniken påverkar samhälle och vardagsliv – på gott och ont. Problemen i de olika uppdragen löser de genom blockprogrammering av ett elektroniksystem, en micro:bit. Det låter kanske svårt, men trots mycket skiftande förkunskaper verkar det gå bra för lärarna som snart ska arbeta med temat i sin klass.

– Jag har gått tidigare gått workshop om programmering och lärt mig lite Scratch, det har jag nytta av idag. Jag tycker nästan att det är lättare med micro:bit än med Scratch. Min klass, en fyra, frågade senast häromdagen om vi inte skulle jobba med Scratch igen. Så intresse finns, säger Helena Karlsson, Ängsmogården.

Britta på Vallaskolan tillhör dem som inte har några förkunskaper alls, men det är inget som får henne att backa.

– Det var begrepp som jag inte förstod i början av dagen, men det klarnar eftersom. Jag känner mig inspirerad att sätta igång med det här i klassen, det kommer nog att gå bra, säger Britta.

– De första uppdragen är väldigt tydliga, dem tror jag att alla klarar. Sedan stiger svårighetsgraden eftersom, säger Ante.

Kursdagen går åt till att gå igenom materialet, testa de olika elevuppdragen och lära sig hur man får en microbit att uppföra sig enligt plan. En micro:bit är en liten enkel dator försedd med lysdioder, ljussensorer, termometer, kompassfunkton och accelerometer. Bara fantasin sätter gränser för vad du kan använda den till.

– Om man har hållit på med Scratch så är det här som ett nästa steg i programmering. Man programmerar något som utför saker i verkligheten. Det händer inte bara på skärmen utan på riktigt, säger Cecilia Hjelm från Tavelbäcksskolan.

Mia Julin och Camilla Skallberg på Fjällängsskolan har redan bokat lådan och känner sig taggade.

– Vi har jobbat en hel del med Scratch junior tidigare. Det här ska bli kul, säger Camilla.

Text och foto: Mi Edvinsson