Civilkurage i centrum

Parkskolans lärare Jocke Bylander och Sandra Göransson besöker utställningen ”Spelar roll” med sin klass och deltar i en workshop. Ämnet engagerar och väcker många tankar hos trettonåringarna. Kan man sluta vara passiv åskådare och bli en räddare?

I den stora entrén väntar eleverna på att Jamtlis pedagog B-O Henriksson ska komma. De vet att det ska handla om civilkurage, och de anar att de kommer att få se något som får dem att tänka till.

Ett ämne som engagerar

B-O Henriksson, samlar klassen vid ingången till utställningen för att klargöra begreppet åskådare.

Åskådare B-O webb– Ni känner säkert igen det från skolgårdar och korridorer, säger han.

Han fortsätter med att berätta om åskådareffekten: Ju fler som ser på, desto mindre är chansen att någon griper in.

– Konstigt, kommer det spontant från en elev.

Ungdomarna lyssnar noga och är aktiva i samtalet. Det märks att ämnet engagerar och att de kan tänka sig in vardagliga åskådarsituationer. Besvikelse! Det är vad offret måste måste känna om ingen rycker in för att hjälpa. Och hur stor är inte känslan av svek om till och med kompisen står passiv och tittar på?

Så vad hindrar oss från att ingripa? Klassen är ganska överens om att det beror på rädsla. Rädsla för att själv bli inblandad, rädsla för att förövaren ska vända sig emot en och bli hotfull.

En övning i empati

I utställningen får eleverna ta del av fyra olika åskådarsituationer som alla har ägt rum i verkligheten, en av dem för inte så länge sedan.

Åskådare trappa webbPå tv-skärmen visas bilden av en simbassäng i ett badhus. Ett vittne berättar på filmen hur hon hörde en manlig badhusgäst kränka en invandrarkvinna mycket grovt. Kvinnan tog så illa vid sig att hon efteråt satt i omklädningsrummet och grät. Trots att vittnet reagerade starkt på händelsen och egentligen ville agera – säga åt mannen, trösta kvinnan – gjorde hon ingenting. De enda ord hon fick fram i omklädningsrummet var: ”Vad varmt det är här inne.” Sannolikt är att många som ser utställningen kan identifiera sig med vittnet.

Efter berättelsen får eleverna göra en fyrahörnsövning. Vad skulle de själva ha gjort i samma situation? I ”tröstehörnet” blir det ganska fullt. Drygt en handfull elever säger att de skulle ha sagt åt mannen på skarpen. Någon elev har också funderat på om man även kan anmäla en sådan händelse till någon. Polisen kanske?

 Häpnadsväckande ondska

Runt en modell som föreställer Mauthausens koncentrationsläger i Österrike under andra världskriget får eleverna fundera över verkligheten för de privatpersoner vars hus och gårdar råkade ligga inom lägrets område. Hur är det att dagligen bevittna hur fångar tvingas arbeta tills de stupar, hur de godtyckligt skjuts ner med varierad precision och sedan lämnas på marken att dö? Varför protesterade ingen? Kan normer förskjutas så att man till sist tycker att det vidrigaste beteende är normalt?

Åskådare silhuett webbEtt annat scenario som eleverna får möta, denna gång genom ett dokumentärt och uppförstorat fotografi, är hur några flinande nazistiska soldater i Wien förnedrar en grupp medelålders kvinnor och män genom att tvinga dem att skura gatan med tandborstar. Bredvid står en flock stadsbor och tittar på. Sjundeklassarnas ögon spärras upp. Hakor faller.

– Mäh! Seriöst?

Ja. Helt seriöst. Händelsen är välkänd. Året var 1938 och tyskarnas övertagande av Österrike hade just blivit ett faktum. Den gången vågade en ung kvinna gå fram till soldaterna och ifrågasätta deras agerande. ”Hur vågar ni?!” Det hade effekt och folkmassan skingrades. Eleverna tror att åskådarna skämdes när kvinnan sa ifrån. Kanske skämdes till och med soldaterna?

Det finns mycket man kan diskutera i anslutning till utställningen. På Parkskolan kommer lärarna att följa upp med diskussioner och värderingsövningar i klassrummet.

– Detta kommer säkerligen att väcka frågor. Vi får se vilka reaktioner det blir och bygga vidare på det säger Jocke Bylander.

Några tankar från eleverna

Pedagog Östersund pratade med några elever efteråt för att höra vad de tänkt under den 90 minuter långa workshopen.

– Jag blev förvånad, säger Alexander.

– Ja, förvånad att ingen gjorde något, fyller Samuel i.

Åskådare foto webbSamtidigt har de själva varit med om situationer där de passivt sett på när någon varit taskig mot någon annan.

– Det har nog alla någon gång, säger Maja.

– Man tänker inte så mycket just när man står där, men efteråt så funderar man, säger Alexander.

– Man kan känna sig lite träffad när man ser den här utställningen, säger Astrid.

De andra instämmer. Man kan få dåligt samvete.

De tillfrågade sjundeklassarna tycker att besöket på utställningen var bra och tror att den kan få fler att börja tänka på åskådarrollens betydelse.

 Har ni redan nu någon idé om hur man kan göra för att våga säga ifrån?

– Man kan ta med sig en kompis. Man kan komma överens med andra och gå i grupp, säger Alexander.

Text och foto: Mi Edvinsson

Läs mer om åskådarrollen och fortbildningen som Sandra och Jocke fick av Levande historia.

 

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.