Graffiti från Överhogdal

 

Blanda fjärdeklassare, bild och historia i ett klassrum. Tillsätt Överhogdalsbonader samt modern graffiti och rör om. Krydda med med frågor, jämförelser och eget skapande. Resultatet blir gott!

På Sörgårdsskolan brukar temat i historia för  årskurs 4 vara vikingatiden,  en spännande brytningstid som innehöll så mycket mer än bara båtfärder och plundringståg. Om detta vittnar Överhogdalsbonaderna på Jamtli. De är inte bara museets  märkligaste föremål, de är som dåtida power point-presentationer, fulla av berättelser om ett annat samhälle och en svunnen kultur. De är kort sagt fantastiska som läromedel.

Besöket på Jamtli är en självklarhet när eleverna läser om vikingatiden. Men vad tänker 10-11-åringar, vana vid actionfyllda rörliga bilder, när de ställs inför färgmässigt blygsamma vävnader som har 1000 år på nacken? Tänker de någonting annat än bara ”Jasså.”?

– För en fjärdeklassare kan de lätt framstå som lite ”tråkiga”. Det är en utmaning att få nutidens barn att få ett känslomässigt förhållande till både vikingatiden och bonaderna, säger Annika Isaksson-Larsson.

Den pedagogiska planen

Annika Isaksson-Larsson är fritidspedagog och bildlärare på Sörgårdsskolan. I våras fick hon åter sina elever att med nyfikenhet och lust tränga in i Överhogdalsbonadernas mysterier. Foto: Mi EdvinssonArbetet skedde  på bildlektionerna.

Annikas pedagogiska plan var att låta eleverna närma sig vikingatidens människor genom att jämföra deras visuella presentation av sin tid med  presentationer av vår egen tid. Överhogdalsbonaderna ställdes mot modern graffitikonst. Båda är väggdekorationer. Båda manifesterar sin egen tid och samhällsform. Det finns likheter, men också stora skillnader.

– Jag vill att de ska närma sig bonaderna på ett undersökande sätt, säger Annika.

Det praktiska arbetet

Efter besöket på Jamtli undersökte de bonadernas olika figurer, funderade över vad de föreställde och varför de såg ut som de gjorde. Eleverna fick välja varsin favorit som de förstorade och överförde till en schablon – eller stencil som graffitikonstnärerna kallar det. Annikas ursprungliga idé var att låta eleverna göra graffitimålningar i snön, men förra vinterns extrema snöbrist satte stopp. De blev tvungna att måla inomhus, på någon sorts vägg.

– Jag pratade med killen på Urb´n Arts och fick tips om hur vi kunde göra. Sen köpte vi spånskivor och sprejburkar, säger Annika.

Elevernas första kontakt med färgburkarna bestod i att spreja bakgrundsfärg på spånskivorna och känna hur det var att måla på detta sätt. Nästa steg var att spreja dit sin figur med hjälp av  den utskurna stencilen. Tillsammans skapade de en nya bilder med de gamla symbolerna.

Jämförelser som väcker tankar

Arbetet på bildlektionerna tog tre månader i anspråk. Förutom att arbeta praktiskt tittade de på bilder av graffitimålningar och funderade på likheter och skillnader mellan dem och vikingatidens bonader. Elevernas insikter växte fram i takt med att de tusenåriga figurerna fick ny skepnad.Foto: Annika Isaksson-Larsson

– Figurerna på bonaden har mycket skarpare kanter, våran färg rinner. Det är nog enklare att väva rakt.

– Vi har många fler färger nu för tiden.

– Det tog lång tid att göra de här bilderna, för vi hade mycket annat som måste göras, matte och sånt. Det tog lång tid att göra Överhogdalsbonaden också, de hade väl annat som måste göras på vikingatiden också, kläder och sånt.

Inte minst fick de anledning att prata genus. Vikingatidens konstnärer var kvinnor medan graffitikonsten är klart mansdominerad. Varför är det skillnad? Eller är det rent av en likhet?

– I början var det lättare för killarna att börja med sprejburkarna.  Det var kvinnor som vävde bonaden, männen som gjorde svärd och sånt. Killar gillar nog olagliga saker mer, funderar en elev.

– Det stämmer. Pojkarna var mer framåt från början, men när det var dags för figurerna, och det skulle bli mer noggrant, då tog flickorna över. Det var intressant att se, säger Annika.

Att lyckas väcker lust

Detta är inte första gången som Annika använder bonaden i undervisningen, men teknikerna skiftar. Förra gången blev det skulpturer i papier maché.

– Barn i den här åldern vill gärna skapa fina, verklighetstrogna bilder, men alla behärskar det inte. Jag måste använda tekniker som tillåter alla att lyckas, säger Annika.

Och kanske var det därför barnen kände sig så nöjda med sina graffitimålningar. Kanske var det därför de arbetade så tålmodig, trots att det tog väldigt lång tid.

Foto: Mi Edvinsson

– En spin off-effekt av det här jobbet är att en del elever, som inte gjorde särskilt mycket på bildlektionerna förut, nu är intresserade och jobbar väldigt bra, säger Annika.

En konsthistorisk tillgång

Annika, som själv har en speciell relation till Överhogdalsbonaderna sedan hon pluggade konsthistoria i Stockholm, tänker inte överge dem som läromedel. Under den långa period som hennes tankar och arbete kretsade kring vävnaderna, upplevde hon hur hon kom närmare kvinnorna som en gång hade skapat den. Den känslan önskar hon att barnen också ska få, att bonaden ska stanna kvar i deras medvetande och fortsätta att väcka frågor.

– Jag måste fortsätta att använda den i undervisningen! Inte minst för att den kommer härifrån och är konsthistoriskt viktig. En tredjedel av bildämnet är ju faktiskt konsthistoria, säger Annika.

Foto: Mi Edvinsson

Barnens bilder hängde  till allmän beskådan i Jamtlis café hela  sommaren och lockade ännu fler besökare att undersöka originalet närmare.

– Det var en ren slump att det blev så. Barnen visste inte om det i förväg, vilket gjorde att de heller inte kände prestationskrav. Det är processen som är det viktiga här, säger Annika.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

No Comments

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.